Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gaj ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
575
Galaktoskop-Galåpagosöarna
576
t. ex. genom kokning med utspädd
svafvelsyra. Ga-laktosen är stereoisomer med
drufsocker, högervridande samt oxideras till
slemsyra. Äfven hos växterna är galaktos
mycket spridd, men ej heller hos dem i fri
form, utan kondenserad till högmolekulära,
olösliga cellväggs- och gummibeståndsdelar,
kallade g a l a k t a n e r. - Galaktosen i
mjölk anses ha betydelse för ostens mognad.
?. T. C. (H. E.)
Galaktoskop (af grek. ga’la, mjölk, och skopéi’n,
se). Se M j ö l k p r o f v a r e.
Galakturi (af grek. ga’la, mjölk, och urëi’n,
låta sitt vatten), med., detsamma som chyluri
(se d. o.).
Galalft (af grek. ga’la, mjölk, och Wthos,
sten), ett preparat, beredt af torrt ostämne,
indränkt med lämplig färg utrörd i vatten,
användes som material för konstgjordt
elfenben, horn, bärnsten, sköldpadd m. m.
H. J. Dft.
Galam-gummi. Se Senegalgummi.
Galanga. Se Galangarot.
Galangarot, Galgorot, Rhizoma Galangæ
(förr Rad. Galangæ minoris), farm. med.,
den sönderskurna och torkade rotstocken af
Alpinia officinarum Hance (fam. Zingiberaceæ
Rich.), hvilken odlas på kinesiska ön Hainan
och sannolikt förekommer äfven i somliga af de
södra provinserna i kinesiska riket. Drogen
förekommer sönderskuren i bitar af 5 till 8
cm. längd. Dessa bitar äro tämligen hårda,
å ytan något skrynkliga, och ha mörkt rödbrun
färg; inuti förete de en blekare rödbrun (aldrig
hvitaktig) färg. Smaken är starkt kryddartad och
stickande, lukten under pulverisering behagligt
aromatisk, beroende på närvaron af en flyktig
olja. Drogen anses verka lifvande och värmande,
men begagnas i Sverige endast till att förbättra
smaken af andra bittra beredningar, t. ex. de
mycket anlitade dubbla malörtsdropparna. I
det inre af Ryssland och i Östersjöprovinserna
begagnas galgoroten ännu af folket såsom ett
stärkande magmedel. – Radix Galangæ majoris,
hvilken har förekommit som en förfalskning af den
officinella galgoroten, är inuti hvitaktig. Dess
moderväxt är Alpinia Galanga Willd.
O. T. S.*
Gala’nt, fr. galant (af fnfr. galer, fröjdas;
jfr Gala), som söker ställa sig in hos
fruntimmer; kärlig, älskogs-, som gärna
söker kärleksäfventyr; artig mot damerna,
förekommande; präktig, bra, pålitlig, redbar och
finkänslig. – Un galant homme [ö̃ galãtå’m],
fr. (it. galantuōmo), en hedersman; un homme
galant [ö̃nå’m galã’], en fruntimmerskarl. –
Galanterī (fr. galanterie), inställsam artighet i
sätt och umgängeston mot fruntimmer, smicker,
kurtis; kärlekshandel. – Galanterivaror,
prydnadsföremål, lyxartiklar af hvarjehanda
slag. – Galanterivärja, till galadräkt hörande
värja.
Gala’nta stilen (jfr Galant), mus., en under
1700-talet bruklig benämning på rokokotidens
kla-verstil, som, i motsats till det föregående
strängt polyfona skrifsättet tillät sig friheter
i afseende på stämmornas antal och föring samt
melodiken och figurverket, sålunda närmande
sig till homofonien. Den utgick från lutmusiken
samt fick fängslande representanter i Couperin,
Rameau, Domenico Scar-latti och Phil. Emanuel
Bach, men ombildades snart af Haydn, Mozart och
Clementi till den moderna, fria pianostilen.
E. F-t.
Galan tlius ni valls.
Utom den vanliga
Galanteri. Se Galant.
Galåntha. Se Esterhåzy.
Gala’nthus L. (af grek. g a’la, mjölk, och
a’nthos, blomma), Snödroppe, bot., ett släkte,
som tillhör fam. Amaryllidaceæ och har en
blomkalk af 6 fria blad, de 3 yttre större
och hela, de 3 inre mindre och urnupna; bikalk
saknas. Den vanliga snödroppen, G. nivalis L.,
inhemsk i mellersta och södra Europa, är en
liten låg lökväxt med kölade blad, mellan hvilka
uppskjuter en plattad stängel, som uppbär en
ensam, hvit och grön hängande blomma (se fig.),
hvilken å soliga platser utvecklas snart sagdt
samtidigt med snösmältningen. Detta förhållande
samt blommans hvita färg och hängande ställning
ha gifvit anledning till det rätt betecknande
svenska namnet, snödroppen odlas i trädgårdar
de storblommiga G. Elwesii och G. plicatus.
O. T. S. (G. L-m.)
Galantuõmo [-toåmå], it., hedersman. Re
galantuõmo, "konungen-hedersmannen", ett
epitet, som italienska folket efter 1859 allmänt
tillade konung Viktor Emanuel på grund af hans
författningstrohet. Närmaste anledningen till
epitetet var, att konungen vid ett tillfälle
i Turin på en mantalsför-teckning för sig i
yrkeskolumnen inskrifvit ordet "galantuõmo".
(V. S-g.)
Galaor, diktad figur från medeltidens
riddarroma-ner, där han skildras som broder till
Amadis af Gallien. Jfr Amadisromaner.
Galápagosöarna (af sp. galápago, sköldpadda),
nu Colónöarna, en till Ecuador hörande ögrupp
i Stilla oceanen på båda sidorna om ekvatorn,
89–92° v. lgd, omkr. 900–1,200 km. från
Syd-Amerikas kust. Areal 7,430 kvkm. (enl. Wolf,
enl. andra 7,643 kvkm.), alltså något mindre än
Stockholms län. 400 inv. De utgöra tio större
och en stor mängd små öar; de största äro
Isabela l. Albemarle (4,278 kvkm.), därefter
Santa Cruz l. Indefatigable l. Cha-ves (1,023
kvkm.), Ferdinandina l. Narborough (651 kvkm.),
San Salvador l. James l. Santiago (574 kvkm.),
San Cristóbal l. Chatham (434 kvkm.), Santa
Maria l. Floreana l. Charles (140 kvkm.),
dessutom Ispanola l. Hood, Barrington och
Duncan i södra delen af ögruppen samt Marchena
(Bindloe), Genoveva (Tower) och Pinta (Abingdon)
i den norra delen. Öarna bestå alltigenom
af vulkaniska bergarter och ha inga spår af
urberg. Enligt Darwin finnas icke mindre än 2,000
vulkankratrar, men de allra flesta äro slocknade;
endast på Albemarle och Narborough förekomma
ännu utbrott. På Albemarle når en topp 1,430 m.,
två andra 1,150 och 1,130 m., och till samma
höjd når Narborough, medan de öfriga äro lägre
(S. Cristóbal 750 m., S. Salvador 530 m.). Massor
af parasitkratrar af 30–50 m. höjd förekomma på
sidorna af hufvudkäglorna, svarta lavablock och
lavaströmmar betäcka marken, och genom erosion
har en mängd kratrar brustit sönder. Alla öarna
bestå af basaltlavor och äro därför mörka;
dock resa sig här och där grå tuffkäglor ur
lavafälten. – Klimatet är ovanligt torrt och
svalt, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
