- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
579-580

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gaj ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

missbruk. Jämte romarbrefvet, som utgör
en närmare utveckling af ifrågavarande
bref, är detta det bibliska hufvudstödet
för protestantismens grundlära om den
rättfärdiggörande tron. – Jfr kommentarer
af v. Hofmann (1863), Meyer (1870),
Sieffert (1898) och Zahn (1907).

(J. P.)

Galatheidæ, zool. Se Porslinskrabbor.

Galațĭ [galats], ty. Galatz, hamnstad i
länet Covurlui i Rumänien (Moldau), vid
vänstra stranden af Donau, mellan Sereths och
Pruths mynningar och nära den fiskrika sjön
Bratișu. G. ligger på en mot flodstranden
sluttande höjd och består af den gamla staden
(Mahalà) med trånga gator samt den högre upp
liggande nya staden i europeisk stil. 64,878
inv. (1906). G. har marinarsenal och skeppsvarf,
en vacker kaj och välvårdade offentliga
parker. Liflig industri (stearinljus, makaroner,
tågvirke) och stor handel. Exporten består
hufvudsakligen af spannmål (mest majs, därefter
hvete, korn, råg, hafre) samt trävaror. Såsom
exportort för spannmål går G. alltmer tillbaka
för Sulina och Braila. Införseln (mest väfnader,
järn och stål, fisk, sydfrukter, olja) steg
1900 till 33,8 mill. frcs och utförseln till 30
mill. frcs. Ehuru på 155 km. afstånd från Donaus
Sulinamynning, betraktas G. såsom sjöstad och
står i regelbunden ångbåtsförbindelse med Odessa,
Batum, de stora Medelhafshamnarna och Rotterdam
samt med Donauhamnarna. G. har ett gymnasium, ett
seminarium, är säte för en grekisk ortodox biskop
och generalkommandot för 3:e armékåren samt för
Europeiska Donaukommissionen och den blandade
Pruthkommissionen. – G. har på senare tid
försetts med moderna befästningar och är en af
Serethlinjens flygelstödpunkter. – I nov. 1769
egde vid G. en träffning rum mellan ryssar och
turkar; 1 maj 1789 eröfrades staden af ryssarna,
som sedan blefvo slagna där 18 aug. s. å. 11
aug. 1791 afslötos i G. fredspreliminärer mellan
ryssar och turkar. 10 maj 1828 vunno ryssarna
en seger öfver turkarna vid G., och 22 juni 1877
öfvergingo de förre Donau vid denna ort. G. var
frihamn till 1883.

J. F. N.
L. W:son M.

Galatien, i forntiden landskap i Mindre Asien,
begränsadt i n. af Bitynien och Paflagonien, i
ö. af Pontos och Kappadokien, i s. af Lykaonien,
i v. af Frygien. Detta område, som förut utgjorde
delar af angränsande landskap, särskildt Frygien,
fick namnet G. efter de galler eller kelter, som
i 3:e årh. f. Kr. slogo sig ned där. Omkr. 280
f. Kr. hade keltiska krigarskaror från Gallien
(nuv. Frankrike) framträngt till Balkanhalfön
(se Brennus 2), hvarifrån de 278 öfvergingo
till Mindre Asien, hvars västra del de under
härjningar genomströfvade, tills de, besegrade
af Attalos I (se d. o.) och af romarna 189,
tvungos att hålla sig stilla inom ofvan
angifna område. Med romarna stodo galaterna
sedermera i allmänhet på god fot; efter hand
helleniserade, kallades de gallogræci (landet
Gallogræcia). G. var i n. kargt och bergigt,
i s. jämnare med goda betesmarker. I v., vid
floden Sangarios, bodde tolistobogerna (stad:
Pessinus, med gammal dyrkan af Cybele, se d. o.),
i midten tektosagerna med Ankyra (se Angora) som
hufvudort, ö. om Halys trokmerna (Tavium). Hvar
och en af de 3 stammarna sönderföll enligt åldrig
gallisk sed i 4 tetrarkier, styrda af hvar sin
tetrark ("fjärdingsfurste") jämte ett råd af 300
personer; hela folkets gemensamma angelägenheter
afgjordes af en förbundsförsamling,
som sammanträdde i en helig eklund. I
1:a årh. f. Kr. upphörde det nationella
styrelsesättet, i synnerhet sedan Dejotarus
(se d. o.) blifvit konung öfver hela G. En
af hans efterträdare, Amyntas, utvidgade
området ytterligare; efter dennes död, 25
f. Kr., blef G. romersk provins med Ankyra som
hufvudort. Sedermera tillökades G. med delar af
närliggande områden (Frygien o. a.); ännu senare,
under Valens, uppdelades det i Galatia prima (med
Ankyra) och Galatia secunda (med Pessinus som
hufvudstad). – Under kejsartiden voro galaterna
högt värderade som förträffliga krigare. Deras
eget språk fortlefde ännu på Hieronymus’ tid
(omkr. 400 e. Kr.). – Kristendomen predikades
i G. af Paulus på hans andra missionsresa
(se vidare Galaterbrefvet). Litt.: F. Stähelin,
"Geschichte der kleinasiatischen galater" (1907).

H. Sgn.

Galatina, stad i italienska prov. Lecce,
vid järnvägen Brindisi–Gallipoli. 12,500
inv. (1901; som kommun 14,071). Gymnasium,
teknisk skola, handel med vin och olja.

(J. F. N.)

Galatz. Se Galati.

Galaxeidion (Galaxidi), hamnstad i grek. nomos
Fokis, vid en vik (den Krisaiska) på norra sidan
af Korintiska viken. 4,092 inv (1896). Före sin
förstöring genom turkarna (1821) var G. den
förnämsta handelsplatsen vid Korintiska
viken.
Wbg.

Galaxidi. Se Galaxeidion.

illustration placeholder
Kejsar Galba. Efter en antik byst på Capitolium.

Galba, Servius Sulpicius, romersk kejsare,
tillhörande en förnäm romersk släkt, f. 5
f. Kr., beklädde flera höga civila värdigheter,
i synnerhet ståthållarskap, och utmärkte sig
äfven såsom fältherre. 68 e. Kr. utropades G.,
hufvudsakligen på tillskyndelse af provinsernas
ståthållare, till kejsare och hyllades efter
Neros död i Rom. Hans styrelsetid blef dock helt
kort. Den gamle mannen uppträdde vacklande och
lät leda sig af dåliga rådgifvare. Soldaterna
fattade snart hat till honom, emedan han
vägrade att gifva dem de i hans namn utlofvade
skänkerna. Otho, som följt honom till Rom,
blef inom kort hans fiende, då G., med förbigående af
honom, till tronarfvinge adopterade Piso
Licinianus. Till följd af allt detta lyckades
man tillställa ett soldatuppror, under hvilket
G. mördades (69 e. Kr.).

R. Tdh.

Galbanum, Moderharts, farm. med., är ett s. k.
gummiharts, hvars härstamning icke är fullständigt
utredd. Det är högst sannolikt, att galbanum
erhålles från flera arter af släktet Ferula
Tourn., såsom F. galbaniflua Boiss. & Buhse och
F. rubricaulis Boiss., hvilka båda förekomma i
Persien, samt från Ferula-arter, växande på de
turanska stäpperna. I handeln förekomma flera
slag af galbanum, hvilka sannolikt ha olika
ursprung. Det numera vanligaste galbanum består
af smärre, till storleken något växlande korn,
de flesta ungefär ärtstora, af rundad eller
något obestämd form och hvitgulaktig färg,
som under längre förvaring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free