- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
595-596

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galett ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

595

Galilei

596

Där kom han dock snart i spändt förhållande
till sina medbröder, och dels därför, dels för
att erhålla en bättre och säkrare ställning
utbytte han 1592 sin plats mot lärostolen
i matematik i Padua. De 18 år, som han där
tillbragte, voro de lyckligaste i hans lif,
och under dem fullbordade eller förberedde
han alla sina förnämsta arbeten. Emellertid
hade hans forne lärjunge Cosimo de’ Medici
uppstigit på den toskanska tronen, och denne
kallade 1610 G. till Florens samt utnämnde honom
till sin förste matematiker och filosof. På
denna plats fann G. dock ingalunda det lugn han
eftersträlvade; hans opposition mot Aristoteles’
filosofi bragte peripatetikerna i harnesk,
och hans öppna anslutning till läran om jordens
rörelse uppeggade teologerna mot honom. Redan
1616, då Coppernicus’ lära af den romerska
kyrkan högtidligen fördömdes, erhöll han en
anmaning att taga sitt förnuft till fånga under
trons lydnad. Sexton år senare kallades han
till Kom såsom anklagad att i sin skrift om
de förnämsta världssystemen ha försvarat den
heterodoxa läran. Han undergick då en långvarig
rannsakning, möjligen förenad med . tortyr,
samt blef slutligen 1633 dömd till lifstids
fängelse, ett straff, som dock snart mildrades
därhän, att han förvisades, först till Siena,
sedan till den villa (nu Villa del Galilei),
hvilken han själf egde invid Arcetri i omnejden
af Florens. Där framlefde han sina återstående
år, ömt vårdad af en son och omhuldad af forna
lärjungar, som blifvit honom trogna i med-
och motgång. Under de sista åren af sitt lif
var han fullständigt blind. Hans stoft hvilar
sedan 1737 i kyrkan S. Croce i Florens.

Redan tidigt visade G. prof på den
observations-och kombinationsförmåga, som ledde
honom till så många viktiga upptäckter inom den
matematiska fysiken och astronomien. Ännu blott
student i Pisa, iakttog han pendelsvängningarnas
isokronism (se Pendel) och konstruerade med
stöd däraf ett instrument för att mäta pulsens
hastighet, hvilket snart vann användning
inom läkarpraktiken. I geometrien var han
knappt mer än nybörjare, då han 1585 lyckades
komplettera vissa af Archimedes’ undersökningar
om kroppars tyngdpunkter, och samtidigt uppfann
han den hydrostatiska vågen (af honom kallad
"bilancetta"), medelst hvilken fasta kroppars och
vätskors specifika vikt kunde bestämmas. Såsom
lärare i Pisa upptäckte han cykloiden och
studerade teorien för kroppars fall, för hvilket
ändamål han anställde särskilda försök från
det lutande tornet. I Padua författade han
till tjänst för sina lärjungar olika arbeten i
fortifikation, mekanik, gnomonik och sfärisk
geometri samt uppfann ett sätt att aflägsna
stillastående vatten, å hvilket han erhöll
privilegium af Yenezianska republiken. 1597
började han konstruera en proportionalcirkel,
af honom själf kallad "compasso geometrico
e militäre", hvars beskrif-ning han efter
successiva förbättringar utgaf 1606; följande
år tog han till orda i samma sak för

att försvara sin uppfinnarrätt mot en
plagiator. Under mellantiden fortsatte han sina
undersökningar i mekaniken, hvarvid han upptäckte
lagarna för likformigt accelererad rörelse (se F
a 11 r ö r e l s e); för öfrigt egnade han sig åt
astronomiska observationer med anledning af den i
okt. 1604 i Skyttens tecken synliga nya stjärnan,
uppfann termometern samt sysslade äfven med
magneters armering och med ballistiska problem.

I juli 1609 kom det till G :s öron, att man genom
en förening af linser kunde öka synkraften. Efter
att en kort tid ha anställt försök däröfver
lyckades han konstruera teleskopet och
genom en modifikation af detsamma äfven
mikroskopet. För dessa uppfinningar belönades
han af Venezianska republiken med lönens
fördubblande och anställning för lifstid
såsom professor i Padua. Genom att rikta
sitt teleskop mot firmamentet upptäckte G. i
jan. 1610 fyra af Jupiters månar äfvensom
ojämnheterna på månens yta samt beskref
s. å. dessa och andra astronomiska iakttagelser
i Sidereus Nuncius. Kort därefter observerade han
ytterligare Saturnus’ från klotformen af vikande,
egendomliga figur, hvars förklaring han dock
ej kände, samt vidare solfläckarna och Venus’
faser. Då riktigheten af dessa observationer
från olika håll drogs i tvifvelsrnål, företog han
1611 en resa till Rom för att låta vederbörande
själfva öfvertyga sig om deras öfverensstämmelse
med verkliga förhållandet samt vann också det
med resan afsedda ändamålet. Vid samma tillfälle
blef han led. af den genom F. Cesi grundade
"Accadeinia dei Lincei" i Rom.

Med anledning af ett meningsutbyte vid hofvet
i Toscana om orsaken, hvarför fasta kroppar
flyta och röra sig i vätskor, utgaf G. 1612
en Discorso intorno alle cose che stanno
in su l’acqua o che in essä si muovono (ny
uppl. s. å.) och meddelade på samma gång, att
han beräknat Jupiter-månarnas eller, såsom de
af hcnom kallades, de "mediceiska planeternas"
omloppstider. Af denna senare upptäckt sökte
han snart draga nytta för longitudbestämningar
till sjöss, hvarvid de behöfliga observationerna
skulle utföras med ett särskildt instrument,
"celatone".

De iakttagelser öfver solfläckarna, som med
anledning af G :s ofvan omnämnda upptäckt på
flera håll anställdes, gåfvo honom anledning att
författa tre bref till Marco Velsero (1613),
i hvilka han framställde och förklarade de
förnämsta bland dessa iakttagelser, och samtidigt
uppträdde han till försvar för sin skrift
om simmande kroppar, hvilken från flera håll
blifvit anfallen. Han skref äfven i brefform en
uppsats, där han sökte bestämma gränserna mellan
tro och vetande med hänsyn till vetenskapliga
forskningar. Ett af dessa bref väckte särskildt
den påfliga stolens uppmärksamhet, och därigenom
invecklades G. i processen om den coppernikanska
lärans liktighet. Striderna därom föranledde
honom att skrifva flera uppsatser till försvar
för den åsikt han omfattat ända från sin första
ungdom; bland dessa må särskildt nämnas den i
form af bref till kardinal Orsini redigerade
Discorso sul flusso e r e flusso del mar
e. Utgången af processen innebar en maning
för G. att hålla sig stilla någon tid. Snart
ansåg han sig dock skyldig att bryta tystnaden
för att bemöta en af jesuiten Grassi utgifven
skrift om kometerna, i hvilken Galileis åsikter
skarpt kritiserades, och han författade nu 11
saggiatore (1623), ett mästerstycke i polemik,
om också några mindre riktiga uppgifter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:52 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free