Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galvaniskt batteri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
Galvaniskt element
666
tinasvampen. Polarisationen blir dock icke
fullständigt hindrad. Bunsens element (1842)
är det primärelement, som mest användts
för åstadkommande af starka elektriska
strömmar (ang. dess sammansättning se
Bunsens stapel). Fig. 3 visar elementets
utseende. Bunsens element utgör en modifikation
af Groves element (1839), som skiljer sig från
detta endast därigenom, att som positiv elektrod
användes ett platinableck i st. f. kol. Den
kemiska reaktion,, hvarigenom vätgasen bin-des,
kan för båda elementen framställas genom
ekv. H,+2HN03 = 2H20 + 2N02. I verkligheten upp-
Fig. 3, Bunsens element. Z zinkcylinder,
C kolskifva.
stå delvis äfven andra oxidationsstadier af
kväfve, såsom NO och N20. Till följd af de af
gående skarpa gaserna måste salpetersyreelementen
vara uppställda i dragkapell. Poggendorffs
element, ofta kalladt kromsyreelement,
är en förändring af Bunsens element, som
angafs strax efter dettas framträdande;
kolet i den porösa lercylindern omgifves af
en lösning af kalium- eller natriumbi-kromat
i utspädd svafvelsyra. Eeaktionen blir: ~~ "
~ 37 = Cr2(S04)3,K2S04+7H20. Grenets element
(1856) är ett kromsyreelement utan porös
lercell. Det användes ofta i fläskform, med en
zink-skifva mellan två kolplattor (se fig. 4);
till förebyggande alf zinkens förstöring,
när elementet ej användes, kan zinkelektroden
höjas upp ur vätskan och fastklämmas i detta
läge. Grenets element användes fortfarande
rätt mycket till erhållande af stark ström
en kortare stund, t. ex. för Fig. 4. Greneta
element. diverse medicinska
behof. I üpwards klorelement, som särskildt
afsetts för elektrisk belysning i smått, användes
som depolarisator klorgas. Den icke amal-gamerade
zinkelektroden står i en oglaserad ler-cylinder
innehållande utspädd klorzinklösning,
lercylindern omslutes af den positiva elektroden,
en kolcylinder, och mellanrummet mellan dem är
utfylldt med sönderstött retortkol, fuktadt med
vatten. Det hela befinner sig i ett kärl af
glas eller stengods; rummet mellan detta och
lercylindern är upptill hermetiskt tillslutet
med undantag af ledningsrör för klorgasen och
nedtill försedt med ett afloppsrör för uttappning
af klorzinklösning, som samlas på bottnen
af kärlet. På senare tid har kopparoxidele-m
e n t e t fått rätt stor användning. Det är
uppfunnet af Lalande och Chaperon 1884 och
sedermera i olika utföringsformer bekant under
flera namn, såsom Edison-Lalande-element, C
u p-ronelement etc. Elementvätskan består af
en 30-40 proc. lösning af kaustikt kali eller
natron, i hvilken äro nedsänkta en zinkelektrod
och en med kopparoxid belagd kopparelektrod. De
kemiska reaktionerna äro: (1) Zn + 2 KOH = K2 O,
Zn + H2, (2) H2 + Gu O = H2 O + Cu. Den stora
fördelen med dessa element är, utom den ringa
förbrukningen vid öppen strömkrets, lättheten
att med hjälp af luftens syre på nytt oxidera den
på kopparelektroden utreducerade, fint fördelade
kopparn. Man behöfver endast lägga den utarbetade
kopparplattan på en varm plats - vid en kakelugn
t. ex. - under några timmar, för att den åter
skall vara brukbar. Mest i bruk torde f. n. vara
L e-clanchés element, som förekommer i en mängd
olika konstruktioner. Elektrolyten utgöres af
salmiaklösning, elektroderna bestå af zink,
som ej behöfver vara amalgamerad, och kol. Kolet
omgifves af en blandning af pulveriserad brunsten
(mangansuperoxid) och kol; den senare tillsatsen
afser att förstora kolytan, medan brunstenen
lämnar för depo-larisationen nödigt syre. Den
kemiska omsättningen i elementet kan i korthet
framställas i följande två ekv. 1) Zn + 2 H4 N Cl
= Zn C12 + H3 N + H2 2) H2 + 2 Mn 02 = Mn2 03 +
H2 0.
Genom sekundära reaktioner bildas, när elementet
en längre tid varit i bruk, svårlösliga
dubbelsalter, som kristallisera ut i
brunstensmassan och nedsätta dess verksamhet. För
upphäfvande af denna olägenhet ha flera olika
tillsatser till salmiak-lösningen försökts;
det enklaste medlet är att genom användande af
utspädd, ej öfver 5 proc., lösning söka förebygga
dessa salters utkristallisering. Leclan-chés
element är särskildt lämpligt vid telefon-och
ringledningar, vid hvilka endast jämförelsevis
svaga strömmar erfordras. Omsättningen vid
Fig. 5. Leclanchés element,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
