Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galvanometer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
Galvanometer
672
meter, på antalet trådhvarf och på
styrkan af jordens magnetiska fält vid
observationsplatsen. Tangentbussolens stora
betydelse beror på de enkla geometriska
förhållandena i konstruktionen, hvarigenom en
exakt teoretisk beräkning af reduktionsfaktorn
möjliggöres, medan däremot en sådan beräkning
endast approximativt kan utföras vid de flesta
andra, känsligare galvanometerformerna. På
grund häraf har tangentbussolen användts för
absolut uppmätning af strömstyrkan, t. ex. vid
bestämning af silfrets elektrokemiska ekvivalent,
som sedan i sin ordning kan begagnas som
etalon för elektrisk strömstyrka. Namnet
kommer af formeln för strömstyrkans beroende
af utslagsvinkeln. - Sinusbussolen liknar
tangentbussolen, men skiljer sig däri, att ramen
med trådlindningarna vrides kring en vertikal
axel åt det håll, dit magnetnålen gör utslag,
ända tills nålen kommer att ligga i ringens
plan; strömstyrkan är då proportionell mot sinus
för utslagsvinkeln. Detta instrument användes
föga. - Särskildt känsliga galvanometrar,
sådana som användas på laboratorierna, förete
en del anordningar olika mot dem, som finnas på
tangentbussolen. Trådlindningen sluter
af silke, dels därför att en kvartstråd
vid samma tjocklek förmår bära större
tyngd än en silkes-tråd, dels därför att
kvarts nästan fullständigt saknar elastisk
efterverkan (se E l a s t i c i t e t). Den
fullständigaste astatiseringen kan nås i
de s. k. pansargalvanometrarna, vid hvilka
magnetnål och trådlindningar äro inneslutna
i ett fler-dubbelt skal, "pansar", af mjukt
järn, som skärmar af den inneslutna rymden
från yttre magnetiska krafter. Fig. 2 visar
schematiskt konstruktionen af några olika
spegelgalvanometrar; s betecknar spegeln och de
grofva svarta linjerna m magneterna, tecknen -f-
och - ange magnetpolerna.
(a) visar en anordning med ett astatiskt nålpar;
i (b) består spegeln s af en magnetiserad tunn
stålplatta, som på samma gång tjänstgör såsom
magnetnål; (c) visar en s. k. klockmagnet,
bestående af ett i ena ändan tillslutet
uppsågadt stålrör; denna form är särskildt
lämpad för användande af elektromagnetisk
dämpning (se nedan); (d), en af lord Kelvin
angifven konstruktion, som förenar liten
vikt hos nålsystemet med gynnsam anordning af
trådlindningarna, är den för stor känslighet
lämpligaste
(a) -
(b) (c)
(d). M magneter. S spegel.
Fig. 2. Schematisk bild af olika
nålgalvanometrars konstruktion.
tätt omkring magnetnålen och består ofta af ett |
mycket stort antal hvarf, hvarigenom strömmens
inverkan mångfaldigas. Galvanometrar med många
trådhvarf kallas därför ofta multiplikatorer;
man har konstruerat sådana med öfver 30,000 hvari
af fin öfverspunnen koppartråd, med motstånd af
ända till omkr. 10,000 ohm. Vidare användes för
uppmätning af utslagsvinkeln spegelafläsning
(se d. o.) vid s. k. spegelgalvanometrar.
Jordens magnetiska fält sträfvar att kvarhålla
magnetnålen i dess noll-läge, och därför
gäller det vid känslighetens uppdrifvande att
reducera eller eventuellt alldeles upphäfva
jordmagnetismens rikt-kraft. Detta sker genom
det rörliga systemets asta-tisering, antingen
genom användning af ett astatiskt nålpar (se A s
t a t i s k magnetnål) eller genom att jordens
magnetiska fält på den punkt, där den vridbara
magnetnålen befinner sig, upphäfves medelst
en stark magnet fäst utanför trådlindningarna
vanligen vertikalt öfver eller under den rörliga
nålen. Till upphängning af magneterna begagnas
ofta en kokongtråd; denna väljes så fin som
möjligt, för att det tillbakavridande moment,
som uppstår i följd af trådens torsion, skall
blifva litet i jämförelse med det, som beror på
jordmagnetismen. På senare tid användas alltmera
trådar af kvarts i stället för
formen och har därför användts af bl. a. Du Bols
och Kubens i deras pansargalvanometer och af
Paschen. Paschens galvanometer, som i fråga om
känslighet torde beteckna höjdpunkten, ger vid l
m. afstånd mellan spegeln och afläsningsskalan
ett utslag af l mm. för en strömstyrka af
1. 10-11 ampere. Motståndet i trådrullarna utgör
sammanlagdt 60 ohm och tiden för en hel svängning
af spegeln c:a 15 sek.
Vid små utslagsvinklar q> gäller för
alla galvanometrar relationen i =
G q>, där i är strömstyrkan och C
galvanometerns reduktionsfaktor, den
s. k. galvanometerkonstanten. Denna bestämmes
experimentellt vanligen med silfvervoltameter
eller med tillhjälp af normalelement. - För att
galvanometernålen vid utslag icke skall svänga
fram och tillbaka alltför länge, innan den
stannar i ett jämviktsläge, måste dess rörelse
"dämpas", hvilket i en del galvanometrar sker
genom luftmotståndet, i andra därigenom att
magneten hänger i en urholkning i en massiv
kopparbit (elektromagnetisk dämpning); vid
magnetens vridning induceras i kopparn strömmar,
som motverka rörelsen. Ett mått på dämpningen
är det logaritmiska dekrementet (se d. o.).
Fig. 3 visar en enkel multiplikator; fig.
4 en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
