- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
681-682

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galärpråm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slogos denna och de i Stockholm stationerade
galärerna (Svenska eskadern) till Arméns flotta,
hvilken snart upphörde att räkna galärer
till sin hufvudsakliga materiel. Efter 1788
byggdes ej vidare några galärer i Sverige,
och 1836 slopades det sista fartyget
af denna klass. Jfr Bataljon 2.
O. E. G. N.*

Galärpråm, skpsb., på 1700-talet i Svenska
skärgårdsflottan förekommande fartyg af
ung. följande dimensioner: längd 36 m.,
bredd 10 m., djupgående 3,5 m. Bestyckningen
utgjordes af 20 st. 24-£ kanoner och 6
st. 6-£ kanoner. Galärpråmarna förde blott 7
par åror samt voro på grund häraf och sitt
stora djupgående samt tunga byggnadssätt
svårmanövrerliga; genom sitt kraftiga
artilleri voro de afsedda för artilleristrid.
C. K. S.

Galärsegel l. Latinsegel, sjöv., triangulärt
segel, fäst och sträckt till ett långt spri,
nyttjades allmännast på medeltidens och nyare
tidens galärer och är ännu brukligt, synnerligast
i Medelhafvet. Tacklingen består af hals,
skot och gigtåg samt, på stora segel, gärder.
O. E. G. N.*

Galärskjul, sjöv., aflångt skjul, uppfördt öfver
en mot sjön sluttande galärbädd. Åtskilliga
galärskjul finnas ännu kvar å det
s. k. Galärvarfvet (se d. o.) i Stockholm.

Galärslafvar, fångar eller förbrytare, som
nyttjades till tjänstgöring som roddare
på galärerna, där de voro fastsmidda med
kedjor. Galärstraffet var ett af de hårdaste
straffen. I Turkiet och barbareskstaterna
sattes länge kristna fångar som galär-roddare. I
Frankrike var galärstraffet kändt redan i Karl
VII:s dagar och begagnades till 1748, då det i
någon mån mildrades genom införandet af bagno
(se d. o.).

Galärvarf, varf för nybyggnad och reparation
af galärer och skärgårdsfartyg. Galärvarfvet
i Stockholm, den del af flottans varf, som är
belägen på Djurgården. Dess södra del blef på
framställning ifrån statskommissionen af K. M:t
29 mars 1722 från Djurgårdsområdet upplåten
åt flottan för galärernas uppdragande på land,
hvarefter tre upphalningsbäddar anlades
därstädes. Då man sedan ansåg lämpligare att
förvara galärerna i vattnet, anordnade man
galärhamnar vid Skeppsholmen, men man återvände
snart till principen om deras förvaring på
land, och 16 juni 1752 lades till nyssnämnda
äldre galärvarf hela området till Djurgårdens
nordvästra udde. Därpå uppbyggdes å platsen
30 galärskjul af sten, hvilka delvis ännu
kvarstå, hvarjämte strand- och hamnområdena
på olika sätt apterades för ändamålet. 1816
utvidgades varfvet ytterligare, och 1872 började
ett modernt omdaningsarbete, hvarunder en del af
skjulen förändrades till mekaniska verkstäder,
en tidsenlig mastkran anskaffades (1874), en
större docka (1875-79) och en ny slip anlades
samt nya kajer uppbyggdes, i allmänhet utanför
de gamla strandlinjerna. (Jfr K. br. 15 maj 1874
o. 22 dec. 1875.) S. C.

Galäräsping, skpsb., smärre, lätt bestyckade
fartyg, som i midten af 1700-talet byggdes
för svenska skärgårdsflottan. De voro ung. 9
m. långa och 2,4 m. breda, hade 8 à 10 par
åror samt förde 8 st. nickor (jfr Äsping).
C. K. S.

Gam, zool. Se Gamfåglar.

Gama. Se Vasco da Gama.

Gama, José Basilio de, brasiliansk skald,
tillhörande Minas-skolan, f. 1740 i Minas,
d. 1795, författade de episka dikterna Uruguay
(hans förnämsta arbete) och Quitubia samt en
mängd visor, sonetter, bref m. m.

Gamala, en fästning i nedre Gaulanitis,
ö. om sjön Gennesaret, eröfrades 67 e. Kr. af
Vespasianus efter hårdnackadt motstånd och
förstördes, hvarefter den försvann ur historien.

Gamaliel, eg. Gamliel. 1. Berömd judisk
rättslärd på Jesu tid, är i synnerhet bekant
därför, att Paulus "vid hans fötter" undervisades
i den rena judiska lärans traditioner (Apg. 22:
3). Han var ock den, som i synedriet gaf det
rådet att lösgifva de anklagade apostlarna,
då deras verk, om det vore af människor, utan
vidare skulle förgås (Apg. 5: 34-39). - 2. Den
föregåendes sonson, lefde omkr. början af 2:a
årh. såsom judarnas högste andlige ledare
i Jabne. E. S-e.

Gamasch (fr. gamache, af mlat. ga’mba, ben,
eller af sp. guadamaci, läder från Ghadames),
ett slags benbeklädnad, som dragas (knäppes)
utanpå strumporna. Jfr Damask.

Gamasidæ, Djurkvalster, zool., familj af små,
vanligen parasitiskt lefvande kvalster, som
sakna ögon och ha tångformade eller stickande
chelicerer. Hit höra släktena Dermanyssus
(se Fågelkvalster), Gamasus och Uropoda. Af
släktet Gamasus förekommer en art, det platta,
blekgula, omkr. l mm. långa skalbaggkvalstret,
G. coleoptratorum, allmänt som parasit på i
jorden gräfvande eller boende insekter, såsom
humlor, dödgräfvare och i synnerhet tordyflar,
på hvilkas undersida dessa kvalster ofta ses
hopade i stor mängd. Andra arter träffas fritt
lefvande bland mossa på marken. Den något
mera kullriga, brungula Uropoda vegetans för
ett liknande lefnadssätt i det fullbildade
stadiet, men lefver i outbildadt skick
som parasit på gråsuggor, skalbaggar och,
såsom det uppgifves, äfven på däggdjur,
ofta fäst eller liksom tjudrad med en från
bakkroppens spets utgående tråd, hvilken ej
är något annat än kvalstrets exkrementer.
G. A-z.

Gamasus, zool. Se Gamasidæ.

Gamba (it. viola da gamba, "benfiol", "knäfiol",
till skillnad från viola da braccio, "armfiol").

illustration placeholder

Viola d.a gamba.

mus., föråldradt stråkinstrument, liknande
violon-cellen, men med platt botten och 6
strängar, stämda i D G c e a d1. Tonen är
smekande. Gambans gripbräde är liksom gitarrens
försedt med band. Gamban var från 1400-talet
en lång tid, i synnerhet pä 1600-talet, det
mest populära bland alla stråkinstrument,
särskildt i England, hvarifrån den anses
härstamma. Omkr. midten af 1700-talet
undanträngdes den af violoncellen. Den
siste virtuosen på gamba var den 1787 aflidne
K. F. Abel (se denne). - Gamba är äfven namn på
en 8 fots labial-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free