- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
721-722

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ganjah ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

721

Ganjah-Ganymedes

gick snart till diploinatbanan och blef konsul
i Antwerpen, Helsingfors och Kiga. G. var
en originell och själfständig tänkare,
i besittning af en vidtomfattande och djup
bildning. Hans stil utmärker sig för lätthet,
elegans och behag. Han var ett språkgeni af
första rang: han utgaf arbeten på franska,
behärskade fullständigt klassiska och
flera nordeuropeiska språk samt lärde sig (i
Helsingfors) tala svenska och obehindradt läsa
skandinavisk litteratur. Han har ock varit den
ende spanjor, som grundligt lärt känna nordisk
kultur, litteratur och konst. G. började sin
litterära verksamhet i tidskr. "El defensor"
i Granada 1895 med artiklar om Zolas "Lourdes",
Lotis "Jerusalem", Arte gõtico och Socialismo
y müsica m. m. Därpå kommo i tät följd: Granada
la bella (Helsingfors, 1896), en fin analys af
den granadinska karaktären, Idearium espanol
(förf. 1896 i Helsingfors, utg. 1905 i Madrid),
en politisk-filosofisk essay, fylld af sund
patriotism, La conquista del Reino de Maya
por el üllimo conquistador Pio Cid (1897),
en folkpsykologisk studie och kritik öfver
europeisk civilisation och kolonisation och hvars
fortsättning är Los trabajos del infaligable
creador Pio Cid (1898), Carlas finlandesas
(s. å.), en samling bref, successivt sända
1896-97 till tidskr. "El defensor", skildrande
lifvet och sederna i Finland, en ingående studie
grundad på personlig iakttagelse samt dessutom
omfattande intryck vid läsningen af en stor del
skandinavisk litteratur, Hombres del N örte,
som skulle omfatta ryska, svenska, danska och
norska författare, men hvaraf endast ett häfte
hann utkomma, Eslética de las ändades, principer
för städers förskönande, Epistolario (1904),
en samling bref 1893-95 till Navarro y Ledesma,
El escul-tor de su alma, "drama mistico" (Kiga,
1899) m. fl. G:s död betecknas i Spanien som
en nationalförlust. Jfr A. Hiliman, "En spansk
kännare af Norden" (i "Nord. tidskr.", 1907).
Ad. H-n.

Ganjah, Gu nja h, farm. Se Hampa (indisk)
och Haschisch.

Ganjam [gandjä’m], distrikt i brittisk-indiska
presidentskapet Madras, vid Bengaliska
viken. Areal 21,678 kvkm. 2,011,488
inv. (1901), till största delen hinduer. Eis
är hufvudprodukten. Hufvudstaden G. hade 4,397
inv. 1901.

Ganna’l. Jean Nicolas, fransk farmaceut,
f. 1791, d. 1852, var anställd vid franska
krigshospital under Napoleon I :s krig och råkade
vid reträtten 1812 i rysk fångenskap. G. är
berömd för sin balsameringsmetod, skildrad
i Sur la con-sfrvation des parlies animales
(1836 prisbelönad af franska vet.-akad.). Han
förbättrade äfven sättet att raffinera borax
och gjorde flera andra industriella uppfinningar.

Gannat [-na;], arrondissemangshufvudstad i
franska dep! Allier, vid Andelot, ett tillflöde
till Allier. 4,811 inv. (1900).

Ganne [ga’n], Louis, fransk tonsättare,
f. 1862, elev af Dubois och César Franck vid
Paris-konservatoriet, har gjort sig känd
som orkesterdirigent och kompositör af en
mängd baletter, åtskilliga komiska operor
(bl. a. Rabelais, 1892) och Hans, le jouenr
de flüte, 1906), rytmiskt medryckande visor,
bl. a. den vidtbekanta Le përe la victoire,
och masurkor.

Ganneau, Ch. S. SeClermont-Ganneau.

Ganoidei, Ganoider, zool., en af fiskarnas
hufvudafdelningar, som i nutidens fauna spelar
en mycket underordnad roll, medan den i flydda
perioder af jordens utveckling och ända till
kritperioden varit den mest blomstrande gruppen
bland fiskarna. Som de vanligen till Ganoidei
räknade fiskarna dels ej obetydligt afvika
från hvarandra, dels bilda flera öfvergångar
till benfiskarna (Teleostei), ha de af några
nyare zoologer blifvit delade i tre grupper:
Crossopterygii, GJiondrostei och Holostei,
hvilka tre jämställts med Teleostei (se B
e n f i s k a r) och Dipnoi (se d. o.; jfr
ock Fiskar). Dock ha Ganoidei några för dem
alla gemensamma karaktärer, som skilja dem
från benfiskarna i trängre bemärkelse, såsom
framför allt förekomsten af en< förlängd del af
hjärtkammaren, benämnd Conus* arteriosus, som
innehåller flera valvler, samt af spiralveck i
tarmen, egenskaper, som de dela med- de hajartade
fiskarna (Elasmobranchii). Vidare utmärkas alla
ganoider genom läget af bukfenorna (i närheten af
analöppningen), genom förekomsten» af gällock,
simblåsa o. s. v. Flertalet kännetecknas
dessutom genom stora, Tutformiga fjäll, som
äro beklädda af ett glänsande lager af tät
bensubstans, s. k. emaljfjäll. - De nu lefvande
ganoidarterna uppgå till endast något öfver
trettio (däribland4 störfiskarna) och lefva
nästan endast i sötvatten. Nara besläktadt
med vissa benfiskar är ganoidsläktet Amia.
L-e.

Ganoin, zool. Se Fjäll, sp. 491.

Gans, E du a r d, tysk jurist, f. 1798 i
Berlin, d. där 1828 som professor vid juridiska
fakulteten. G. var Thiebauts lärjunge och sökte
tillämpa den hegelska filosofiens kategorier
inom rättsläran samt bidrog väsentligt till
spridande af de hegelska åsikterna. Han kom
därigenom i skarp oppositionmöt Savigny och
den efter hand härskande s. k. historiska
skolan. Hans hufvudarbete är Das erb-recht in
weltgeschichtlicher entwickelung (4 bd, 1824-35).
Rid. S-e.

Ga’nser (fr. ganses, af provens. gafnso,
snörögla), ett slags väfda band eller snören, som
användastill garnering af möbler och klädesplagg;
slejfer, tränsar.

Gansfort. Se Wessel, Johan.

Ganthem, socken i Gottlands län, Norra
häradet. 2,247 har. 266 inv. (1907). Annex till
Dalhem, Visby stift, Medelkontraktet.

Gants de Suéde [gä de sväd], fr. ("svenska
handskar"). Se Klippingshandskar.

Ganymëda, grek. myt. Se H e b e.

Ganymedes (grek. raw^dijg), grek. myt., son»
af den trojanske sagokonungen Tros, var enligt
Ho-meros den skönaste bland alla dödliga. Af
denna orsak bortröfvades han från jorden för
att lefva med gudarna och betjäna dem såsom
munskänk. Enligt en yngre saga har Zeus, hvilken
utkorat G. till sin älskling, bortröfvat honom
genom sinom eller själf i gestalt af en örn. Då
G. i egenskap af munskänk ofta framställes med
ett dryckeskärl i handen, har detta förmodligen
gifvit anledning till hans förblandning dels med
Vattumannens stjärnbild, dels med Nilkällornas
gudomlighet. G. med örnen var ett i de gamles
konst ofta användt motiv. Mest bekant är en genom
ideal och harmonisk behandling utmärkt bronsgrupp
af Leochares, hvaraf en antik afbildning i marmor
förvaras i Vati-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:28:45 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free