Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Garcia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
733
Garcia de Quevedo-Garcilaso de la Vega
734
operor (19 spanska, 21 italienska och 8 iranska)
hade på sin tid mycken framgång. - 2. Manuel G.,
den föregåendes son, spansk sånglärare, f. 17
mars 1805 i Madrid, d. 2 juli 1906 i London,
utöfvade i den moderna sångundervisningen
ett epokgörande inflytande. Han följde sin
fader på dennes resor, uppträdde äfven som
operasångare (baryton), men öfveransträng-de
rösten och egnade sig efter 1829, liksom fadern,
h. o. h. åt sångundervisningen, som han sökte att
fota icke blott på tradition, smak och praxis,
såsom föregående sånglärare gjort, utan äfven
på fasta fysiologiska principer och forskningar
öfver människoröstens natur. En frukt af hans
undersökningar var (1854) den sedermera af både
läkare och artister med allmänt erkännande
mottagna och använda struphufvudspegeln
(laryngoskopet), för hvilken uppfinning han blef
med. hedersdoktor i Königsberg. En tidigare
frukt var afhandlingen Sur la voix humaine
(inlämnad till franska vet. akad. 1840; 2:a
uppl. 1847), på grund af hvilken han 1847 blef
professor vid konservatoriet. Han gör i denna
bok viktiga observationer angående skillnaden
mellan "bröströst" och "falsett" äfvensom mellan
"ljus" och "mörk" timbre. Ett annat arbete,
Traité complet de Vari du chant (1847; 5:e
uppl. 1864), erkändes såsom samtidens bästa
sångskola. Alltifrån 1850 verkade G. i London,
där han blef sånglärare vid k. musikakademien
och enskildt utbildade elever, ännu i sitt
100:e år vid full spänstighet. Från 1848
var G. led. af Mus. akad. i Stockholm. Att
hans praktiska förtjänster varit de
teoretiska jämbördiga, därom vittna flera
af honom danade sångkonstnärer af första
ordningen, Jenny LJnd-Goldschmidt, Henriette
Nissen-Saloman, sångläraren Jul. Stockhausen
m. fl. A. L.* Garcia
de Quevedo [garthi’a de keve’då], Heri-berto,
spansk-amerikansk skald och dramatiker, f. 1819
i Coro (Venezuela), d. 1871 i Paris tiU följd af
en blessyr, erhållen på Paris’ barrikader. Efter
vidsträckta resor bosatte G. sig i Madrid,
ingick som medarbetare i åtskilliga tidskrifter
och beklädde olika diplomatiska poster. G :s
lyrik är inspirerad af nobel frisinthet, och
hans arbeten äro i allmänhet af oomtvistadt
värde. G :s första lyriska publikationer
1849 i samarbete med Zorilla äro Maria, Un
cuento, Persepolis, Å Colõn, A la libertad,
Å Italia; af egna äro att nämna Delirium,
Le segunda vida och El proscripto. Dramatiska
arbeten: Nobleza contra nob-leza, Un paje y un
caballero. Don Bernardo de Gabrera, El juicio
publico, Contrastes och Isabel de Medina,
Eomaner: El amor de una nina och Dos duelos å
18 anos de distancia. Ad. H-n. Garcia-Gutiérrez
[garthi’a gutie’rreth], Antonio, spansk skald
och dramatiker, f. 1813 i Chiclana (Cadiz),
d. 1884 i Madrid, egnade sig uteslutande åt
författarverksamhet, endast af bruten af några
års vistelse på Cuba och en kort tids officiellt
uppdrag i London. G. rönte påverkan af det
gamla spanska
nationaldramat och af Victor Hugo; hans
tragedier, komedier och zarzuelas på vers
utmärkas af elegant form, hans lyrik i gamla
nationella versformer är glänsande, och han var
banerförare för en hel poetisk skola. G :s första
dramatiska arbeten, Un noche de baile, Peor es ur
gallo, Selim och Fingal, äro mindre betydande,
men genom El Trovador (1836), som ligger till
grund för den tarfliga libretten till Verdis
opera, slog han igenom. Därpå följde El paje
(1837), El encubierto de Valencia (1840), Simon
Bocanegra (1843), Afectos de odio y amor och El
tesorero del rey (1850), La espada de Bernardo
(1853), El Gru-mete, La caseria real (1854), La
bondad sin expe-riencia (1855), Un duelo d muerte
(efterbildning af Emilia Galotti, 1860), Roger
de Flor, Venganza ca-talana (1864), Juan Lorenzo
(1865), El granö de arena (1880) m. fl. G. blef
led. af Spanska akad. 1862 och var från 1872
till sin död direktör för arkeologiska museet
i Madrid. Ad. H-u.
Garcia More’no [garthi’a], Gabriel, president
i Ecuador, f. 1821 i Guayaquil, mördad 1875
i Quito, blef 1844 advokat och tog tidigt
framstående del i sitt hemlands partistrider,
vistades 1853-56 i landsflykt i Europa under
naturvetenskapliga och pedagogiska studier
samt blef efter återkomsten till Ecuador
professor i kemi och rektor vid universitetet
i Quito. 1861-65 och 1869-75 var han Ecuadors
president och utvecklade som sådan energisk
verksamhet för landets ekonomiska uppryckning
samt för dess omdaning till en på det andliga
området h. o. h. af jesuiterna behärskad stat. I
ortodox-katolska kretsar vördas han som "en
martyr för den kristliga staten". Se vidare
Ecuador, sp. 1323. V. S-g.
Garcia y Miquez [garthi’a i mikëth], C a Ii x t
o, kubansk frihetshjälte, f. 1836, deltog i sina
landsmäns frihetsstrider mot det spanska väldet
på 1870-talet, fängslades 1880 och tillbragte
15 år i fängelse i Spanien, men lyckades 1895
rymma och begaf sig hem öfver Paris och Förenta
staterna samt landsteg s. å. med ett rätt
ansenligt förråd af kanoner och ammunition på
Cuba, där han efter Antonio Maceos död (1896)
blef insurgenternas främste militäre ledare i
striden mot general Weyler. Han segrade i flera
småstrider och deltog 1898 i spansk-ameri-kanska
kriget som ledare för en på amerikansk sida
stridande kubansk frikår på 4,000 man. Då
kubanerna ej inbjödos att låta representera
sig vid Santiagos högtidliga öfverlämnande åt
general Shafter (17 juli), drog sig G. med
sina trupper tillbaka till det inre af ön,
och frågan om deras afväpning och upplösning
vållade under de närmast följande månaderna
allvarsamma svårigheter. För att träffa närmare
aftal härom med Förenta staternas regering och
för denna framlägga kubanernas önskningar om
öns framtida oberoende afreste G. i spetsen
för en kubansk kommission till Washington,
men afled därstädes i dec. s. å. kort
efter framkomsten. Hans lik fördes under
stora hedersbetygelser på ett amerikanskt
örlogsfartyg till hvila i hemlandets jord.
V. S-g.
Garcilaso de la Ve’ga [garthila’så], spansk
skald, f. 1503 i Toledo, d. 1536 i Nizza till
följd af sår, som han erhöll i kriget mot
Frankrike. G :s förnäma börd och fina bildning
föranledde hans anställning i adelsgardet
och vid hofvet, och han var kejsar Karl V :s
gunstling under en lång följd af år samt var en
tid sändebud i Paris. Han råkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
