Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Garning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
Gärning-Garofalo
dömefcs ifrigaste motståndare. Som sådan invaldes
han mars 1864 i Lagstiftande kåren, där han slöt
sig till oppositionen samt ofta uppträdde mot
regeringens finanspolitik. Omvald 1869, motsatte
han sig krigsförklaringen mot Preussen och blef 4
sept. 1870 medlem af nationalförsvarsregeringen,
där han dock spelade en obetydlig roll. Han
föll igenom vid valen till nationalförsamlingen
(8 febr. 1871) och drog sig då tillbaka från det
offentliga lifvet. G. författade Histoire de la
revolution de 1848 (8 bd, 1860-62), Histoire
de la Commission exécutive (3 bd, 1869-72)
samt L’opposition et l’empire (2 bd, 1872).
E- A-t.
Gärning. Se Gar a.
Garnison (af fr. garnir, förse med, utrusta med),
krigsv., sammanfattningen af alla de trupper,
hvilka äro förlagda, "garnisonerade", inom
samma stad, fästning eller annan ort (g a r n i
s o n s o r t). All den tjänstgöring, som afser
ordningens upprätthållande, vaktgöring, parader,
gudstjänst o. s. v., sammanfattas vanligen under
benämningen garnisonstjänst. - Till garnisonens
förstärkande i sådana svenska garnisonsorter,
där den varit för svag för ändamålet, ha
garnisonskommen-deringar ur de indelta trupperna
utgått, så länge dessa funnos i tillräcklig
styrka. - Trupper, uteslutande afsedda för
garnisonstjänst, s. k. ga r-nisonstrupper,
bildas, vanligen endast under krigstid, af det
till fältbruk minst lämpliga manskapet. - Ordet
garnison förekommer i flera utländska arméer i
åtskilliga sammansättningar. - Garnisonerande
1. ständigt tjänstgörande kallas numera i Sverige
de förra värfvade trupperna, hvilka befinna
sig i ständig tjänstgöring, till skillnad från
de icke garnison e-rande, de förra indelta
trupperna, hvilkas personal är hemförlofvad
mellan de årligen återkommande vapenöfningarna.
c- O. N.
Garnisonsförsamling. Se Församling 2.
Garnisonskrigsrätt, sådan krigsrätt, som
kommendanten på en svensk fästning eger
sammankalla ’ för att behandla förbrytelser,
begångna af någon tillhörande garnisonen. (Jfr
Krigsrätt.) C. O. N.
Garnisonsregementet i Malmö. Se Bergsregemente.
Garnisonssjukhus, sjukhus afsedda för den
militära personalen, finnas å alla större
garnisonsorter, såsom Stockholm (se Allmänna
garnisonssjukhuset), Karlskrona, Karlsborg,
Boden m. fl. st. Å mindre garnisonsorter
kan sjuk militär förläggas i civilt
sjukhus enligt särskild öfverenskom-melse.
J-K-
Garnityr. Se Garnera.
Garnknop, sjöv., ett särskildt slags knop, som
nyttjas vid kabelgarns ihopknopande. Jfr K n o p.
Garnnumrering. Se G ar n.
Garo, ett asiatiskt folk af oviss etnisk
släktskap, hvilket af Fr. Muller och andra
föres till Lohita-folken. G., som uppgifvas
vara omkr. 150,000, äro medelstora, mörkhyade,
godmodiga, duktiga jordbrukare; familjen hvilar
på matriarkat i förening med exogami. De äro
hedningar. Språket, en-stafvigt, är uppblandadt
med ariska element. Efter dem är uppkalladt
distriktet Garo h i 11 s i sydvästligaste delen
af Assam, i Brahmaputras stora krök. 8,469
kvkm. 138,274 inv. (1901), de fleste
garo. Landet är bergigt
och skogigt. Hufvudort Tura.
Wbg.
Garofalo [garåfalå] - så kallad efter sin
födelsestad G., nära Ferrara; hans egentliga namn
var Benvenuto T isl - italiensk målare, f. 1481,
d. 1559, var först lärjunge af D. Panetti i
Ferrara och studerade sedan under B. Boccaccino
i Cremona, hvarefter han 1499 begaf sig till
Rom. Där målade han ett år under Baldini,
hvarefter han 1500 for till Bologna, där han
arbetade under sin berömde landsman Lorenzo
Costa och genom hans anbefallning fick hertigen
af Mantua till beskyddare. 1505 återvände han
till Rom, där han studerade Michel-angelo och
Rafael samt blef förtrogen vän med den senare,
till hvilken han innerligt slöt sig. 1511
återkom G. till Ferrara, arbetade där jämte
Dossi och mottog betydande uppdrag af hertigen,
dekorerade palats och målade för kyrkor och
kloster. Han förlorade sitt ena öga 1531 och
blef fullständigt blind 1550. - G:s oupphörliga
förändring af studieorter och skolor blef icke
utan inflytande på hans konst. Där han står
högst, har han sökt förena Rafaels stil med
Ferraraskolans kraftiga färg. Därför finner man
hos honom ofta mycket behag och en viss likhet
med Rafael i ställningar och i hela den ideala
riktningen jämte påminnelser om hans fädernestads
målare i det mer eller mindre fantastiska
uppfattningssättet och i en egendomligt lysande
färg, som likväl dämpades genom inflytandet
från Rom. Dessutom kan anmärkas, att han,
i synnerhet i större figurer från sin senare
tid, visar en tom idealitet i uttrycket, som
icke öfverskyles af den glänsande tekniken,
utan verkar något enformigt och tröttande. -
Hans mest berömda bilder äro Kristi himmelsfärd
i Palazzo Chigi och Marias besök hos Elisabet,
i Pål. Doria, båda i Rom, Madonnan i gloria,
i Venezias akademi, m. fl. I de verk, som han
utförde efter sin återkomst till Ferrara, är den
romerska skolans stil förhärskande, såsom i flera
altartaflor i S. Francesco (Ferrara), där det
äfven finnes af honom en fresk, som framställer
Kristi fängslande. Taflor af G. äro ej ovanliga i
gallerier n. om Alperna. G. har ofta nog signerat
sina taflor med en nejlika (it. garofalo) för
att därmed häntyda på sitt vanliga tillnamn.
C. R. N. (A. L. R.)
Garofalo [garåfalå], R a f f a e l e, italiensk
kri-minalist, f. 1852 i Neapel, inträdde tidigt
i domarkåren och gjorde sig alltmer känd
genom uppsatser och större arbeten rörande
den italienska kriminallagstiftningen och
föreläsningar i sociologi. F. n. bekläder han
platsen som president i appella-tionsdomstolen
i Neapel. G. räknas jämte Ferri och Lombroso
såsom grundläggare af den s. k. italienska
kriminalistskolan. G:s förnämsta arbete är
Criminologia (1885; 2:a uppl. 1891, öfv. till
franska i många uppl., spanska och portugisiska);
vidare kunna nämnas Riparazione alle vittime
del delitto (1887), La superstizione socialista
(2:a uppl. 1895),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
