Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gastalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kemiska fabriker, glasbruk, skeppsvarf
m. m. Stenkols- och slipstensbrott i närheten.
(J. F. N.)
Gatha. 1. Indisk litt.-hist. (eg. "sång"),
allmänt namn på metriska beståndsdelar i
de indiska litteraturminnesmärkena, i något
inskränktare bemärkelse namn på de metriska
beståndsdelar, som bilda den fasta hufvudstommen
i den indiska berättelselitteraturen (sanskr,
itihäsa, äkhyäna), som berättarna (rapsoderna)
införlifvade med ursprungligen väl uteslutande
på vers, senare ofta i prosaisk form utförda
berättelser (episka stoffet). Under det
pät/iä’erna fortlefde i fast form, kunde däremot
den prosaiska ramen växla efter berättare,
tid och omständigheter. Senare togs äfven
berättelsestoffet om hand af diktaren och
bragtes ofta i (fastare) poetisk form. Gäthä’erna
innehålla merendels kvintessensen af berättelsens
innehåll, ofta med gnomisk anstrykning. En
särskild art är gällid näräcamsl, "hjältepris",
som är besläktad med den iriska bardpoesien
och den nordiska hirdpoesien och bildade
grundvalen för hjälteeposet. - I buddistiska
skrifter representera på samma sätt gäthä’erna
det i poetisk form gjutna centrala innehållet,
vare sig det har afseende på tros- och sedeläran
eller på det i buddistisk krets synnerligen rika
berättelse- och legendstoffet. I nordbuddistiska
texter (t. ex. Lalita-vistara), som merendels
äro skrifna på sanskrit, förekomma dessa
gäthä’er i en af prakrit- och sanskritformer
sammansatt dräkt. De utgöra onöjaktiga
öfversättningar, resp. transponeringar till
sanskrit, med bibehållande af prakritf ormen,
där af vissa skäl, t. ex. versen, sanskritformen
ej kunde införas. Man talar i detta fall om en
gäthä-dialekt. Jfr E. Muller, "Über d. dialekt
der gäthä’s des Lalitavistara" (i "Beitr. zur
vergleichenden sprachforschung", bd 8).
2. Avestisk litt.-hist., de äldsta beståndsdelarna
af avesta, äro metriskt affattade, mest med
strofer af fyra åttastafviga rader. De återgå
till den genom Zarathustra grundade eller
reformerade religionens ursprungstid. De äro
affattade i en äldre språkform, g ä t h ä - d
i al ek t e n, än den öfriga avesta (se Avesta
och Avestiska, sp. 512, 515 och 517). Litt.:
Bartholomæ, "Die gääs und heiligen gebete des
altiranischen volkes" (1879) och öfv. _af Gäthäs
(1906), Mills, "The five zoroastrian gathas with
the zend, pahlavi, sanskrit and persian texts
and translations" (1895) och "A dictionary of
the gathic language of the zend avesta" (1902).
K. F. J.
Gat Hefer (Gat-Hahefer), enligt 2
Kon. 14: 25 profeten Jonas hemort, det nuv. El
Meshed, i nordlig riktning från Nasaret.
E. S–e.
Gathenhielm, Lars, kapare, kommendör i svenska
flottan, f. 30 nov. 1689 på gården Gatan i
Onsala socken i Halland, kallade sig efter
fädernegården Gathe och utmärkte sig i början
af 1700-talet genom sina djärfva kaperier under
då pågående sjökrig. Vid 14 års ålder rymde han
ifrån sitt hem, där han ansågs för en odugling -
i motsats till äldre brodern Kristian G a t h
e (f. 1682, d. 1722), som ingick vid flottan,
blef underlöjtnant 1710, öfverlöjtnant 1712,
kapten 1714 och till sist kommendör 1718. Vid sin
flykt seglande rätt ut i Kattegatt i en liten
odäckad båt, upptogs Lars af ett danskt fartyg
och tjänstgjorde sedan på utländska både handels-
och sjöröfvarfartyg, till dess han som löjtnant utgick
med holländska fregatten "Rotterdam", kapt. van Spingler.
Under kryssning i Medelhafvet kommo de i strid med ett
sjöröfvarfartyg "Hebe". Segern låg öfvervägande
på "Hebes" sida, då ett annat holländskt fartyg
kom "Rotterdam" till hjälp. "Hebe" flydde,
medtagande G., som fallit ned på dess däck. Genom
list lockade G. sedan åtskilliga af besättningen
att göra myteri och bemäktigade sig med deras
hjälp fartyget, hvilket han förde till staden
Rotterdam, där han för sin bragd blef utnämnd
till hedersborgare. Då han senare återvände till
Sverige och Karl XII genom sin kaparkommission
lät utfärda kaparbref, skaffade G. sig ett
sådant. Den ovanliga tur, som ständigt följde
honom – väl en följd af hans skicklighet och
djärfhet – skaffade honom stora rikedomar, med
hvilka han delvis understödde Karl XII. I gengäld
härför erhöll han jaktslottet vid Stigbergstorget
i Göteborg som förläning för alltid samt ett
skeppsvarf på lifstid. Till slut egde han en
mängd fartyg, och befälet öfver dem förde han
ombord ä fregatten "Baron Hamilton". Lastad med
förråd för att undsätta det belägrade Stralsund,
kom fregatten 1715 under dimma midt in i hela
danska flottan utanför Helsingör. Dimman lättade,
just då han passerade danskarnas yttersta linjer,
och han sprängde då, efter en hårdnackad strid,
fartyg och last i luften samt förde besättningen
i land på svenska kusten. På grund af denna
bragd adlades G. 29 dec. s. å., samtidigt med
brodern, med namnet Gathenhielm. Då Karl XII
1716 besökte Göteborg, utnämnde han G. till
kommendör vid flottan. G. var sedan med och
ordnade Göteborgs försvar under baron Mörners
befäl emot Tordenskjold 18–19 maj 1717, då
han med några dussin man äntrade en dansk
galliot, hvars besättning delvis nedhöggs,
delvis flydde. Senare på året erhöll han vid
besegrandet af en dansk fregatt ett skottsår i
låret, hvarvid äfven höften blef skadad. Nu måste
G. hålla sig stilla i land, men likväl skötte
han sina omkr. 50 fartyg bättre än någonsin. I
ett af honom taget fartyg anträffade han två
för danske konungen Fredrik IV och dennes gemål
konstrikt arbetade marmorkistor. Då från dansk
sida erbjöds lösen för dem, gafs det besked,
att G. och hans hustru skulle ha dem. Danska
regeringen lät så förfärdiga två likadana, men
försedda med G :s namn och vapen. Dessa togos
af G. i utbyte och inställdes i Gathenhielmska
grafkoret, hvilket han låtit tillbygga Onsala
kyrka. Då G. strax på nyåret 1718 ville sända
penningar till Holland som betalning för de
fregatter han där beställt, nekades honom
att utföra penningarna. De fördes dock ombord
å ett fartyg, men blefvo jämte detta tagna i
beslag. Vreden vid underrättelsen därom och den
forcerade resan ifrån Gatan, där han befann sig,
upprefvo G :s sår, kallbrand tillstötte, och
den djärfve sjöhjälten slöt sin äfventyrliga
bana vid ännu icke fyllda 29 år, 25 april
1718. – Gift med skeppardottern Ingela Hammar,
efterlämnade han sonen Anders (f. 1714), med
hvilken ätten 1769 utgick på svärdssidan. Hans
änka upplät 1720 under ryssarnas härjningar "af
undersåtelig zéle för K. M:t och fäderneslandet"
två fregatter, den ena med 26, den andra med 36
kanoner, till rikets tjänst. G:s stoft förvaras
i en af de ofvannämnda ståtliga marmorkistorna.
O. Tr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
