Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gellaberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gellaberg, det högsta af de inom Skåne,
i trakterna n. om Ringsjön, befintliga
basaltbergen; dess hjässa ligger omkr. 50
m. öfver foten. E. E.
Gellèe [ʃəle] 1. Gillé [ʃile], Claude,
kallad Claude Lorrain, Frankrikes mest berömde
landskapsmålare, f. 1600 i Chamagne vid Mirecourt
i dåv. Lothringen (däraf tillnamnet Lorrain,
Lothringaren), d. 9 dec. 1682 i Rom, förlorade
vid 12 års ålder sina föräldrar och måste då
taga sin tillflykt till sin äldste broder, som
var träsnidare i Freiburg im Breisgau, och under
hvilkens tillsyn han lärde att teckna arabesker
och ornament. Vid 15 års ålder fick han åtfölja
en släkting till Rom, och 18 år gammal begaf han
sig till Neapel, där han i två år uppehöll sig
hos en målare från Köln, G. Wals, hos hvilken han
studerade arkitektur och perspektiv samt därmed
tillegnade sig två element, som skulle komma att
utgöra en högst betydande insats i hans konsts
framtida storhet. Han återvände till Rom, men
var då så fattig, att han hos en målare A. Tassi,
i hvars ateljé han fick inträde, mera uppträdde
i egenskap af tjänare än som elev. Tassi, som
var högt uppburen i Rom, hade fått i uppdrag
att i kardinalernas konklav måla arkitektoniska
ornament, perspektiv, sjöstycken och landskap;
och då han var både sjuklig och gammal, kom det
honom väl till pass att ha en medhjälpare, som
var skicklig nog. I denna skola dröjde G. ända
till våren 1625, då han återvände till sitt
fosterland. Sedan han en tid arbetat i Nancy
under målaren de Ruet, som han hjälpte att
dekorera hvalfven i karmelitkyrkan därstädes,
begaf han sig åter till Rom 1627. Den, som då
behärskade konsten i Rom, var en annan fransman,
Nicolas Poussin, hvilken samlat kring sig
en skara af framstående konstnärer. G. kunde
icke undgå att röna det största inflytande af
sin landsmans stora stil och höga uppfattning
af naturen. Han torde äfven ha påverkats af
landskapsmålaren Paul Bril, Annibale Carracci
och Adam Elsheimer. Men för öfrigt är det
sant, hvad Charles Blanc så vackert säger,
att Claude Lorrains verklige läromästare var
solen. Under alla tider på dagen studerade han
dennas verkningar, och han hade i sin härliga
omgifning tillfälle att se dessa i den mest
storartade form te sig inom ett idealt landskap,
smyckadt med det mest passande och stilfulla
staffage i världen. Sålunda lärde han sig det,
i hvilket han är oupphunnen, nämligen att måla
luften och ljuset i dettas många skiftningar, men
icke upprörda af storm och regn eller grumlade af
mörker, utan harmoniska, elyseiskt förklarade,
såsom om de tillhörde en annan, bättre värld,
eller såsom skalden måste föreställa sig luft
och ljus och tillsammans med dem äfven naturens
alster, framsprungna i en lycksalig guldålder,
under hvilken äfven verken af människans hand
nått en hög och ideal fullkomning. - Med den
tyske målaren Sandrart, som på latin tecknat
hans lif, lefde G. i förtrolig vänskap.
Skillnaden mellan de båda konstnärerna angifver
Sandrart så, att då han själf uppsökte
klippor af besynnerlig form, underliga
trädstammar, vattenfall och stora ruiner, målade
G. tvärtom föremål af enklare form, som från
andra planet perspektiviskt förminskades mot
horisonten. G. blef snart känd ej endast i Rom,
utan äfven i hela Italien och Spanien samt fick
beställningar från många håll. Påfven Urban VIII
gick därvid i spetsen, kardinalerna följde hans
exempel, och sedan kommo utländska furstar,
främst konungen af Spanien, som beställde
åtta sjöstycken med ämnen ur bibeln. Medan
G. arbetade på en af dessa kompositioner, fick
han veta, att en kopia af en förfalskare redan
var såld på förhand till högt pris såsom varande
original. Dylika förfalskningar, som bedrefvos
i stor skala, ledde därhän, att G. beslöt att af
alla sina taflor behålla en skiss med anteckning
på dess rygg af köparens namn, datum och
ibland äfven priset. Dessa utkast samlades i en
särskild bok, som han kallade "Libro d’invenzione
ovvero libro di verità". De äro med kraftig
hand laverade i tusch, utgöra till antalet ej
mindre än 200 och befinna sig f. n. hos hertigen
af Devonshire i England. Ett faksimile, under
namn af Liber veritatis, utfördes af Richard
Earlom och utgafs i London 1774-77. Men G. var
likväl icke genom detta medel fullt skyddad i
sin produktion. Genom besök i hans ateljé fingo
förfalskare tillfälle att tillegna sig hans
idéer, så att han till slut nödgades stänga sig
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
