Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gemacht ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyttjades i myckenhet till sigillringar,
smycken, mantelspännen o. d., men äfven för
att sira större föremål, såsom vapen, bägare
m. m. Detta bruk behölls under medeltiden,
och antika gemmer finnas ej sällan infattade
å dyrbara kyrkliga föremål. Gemsnidarkonsten
själf förde dock under denna tid ett tynande lif
inom det bysantinska riket, men höjde sig under
renässansens tidehvarf till ny blomstring (se
fig. 10 o. 11). Jämväl under 1600- och 1700-talen
utfördes en mängd mycket framstående arbeten
(jfr fig. 12–14), och gemsnideriet (glyptiken)
skattades högt af konstvänner. I våra dagar
synes intresset för denna konstart ha svalnat,
och det moderna kamésnideriet har öfver hufvud
en fabriksmässig karaktär. – Antalet af från
antiken eller renässansen bibehållna gemmer
är högst betydligt. En mängd förfalskningar är
dessutom i omlopp. Äfven hos de äkta är värdet
högst olika, och bedömandet af gemmer torde i
allmänhet höra till de vanskligaste uppgifter
för kännaren och konstvännen. Material, storlek
och framställning växla i hög grad: från de
dyrbaraste ädelstenar till den oansenliga lavan,
från små ringstenar, med nästan mikroskopiska
figurer, till Cameo Gonzaga i Petersburg,
Gemma Augustea i Wien, Tiberiana (fig. 8)
i Paris m. fl. af omkr. 15 cm. längd och
därutöfver. Med sin otroliga mångfald af
behandlade ämnen bilda de antika gemmerna en rik
och viktig källa för kunskapen om den klassiska
forntidens lif och åskådningssätt samt erbjuda
en serie af illustrationer till dess gudasaga,
historia och konst. Många återgifva tvifvelsutan
monumentala konstverk, som gått förlorade. De ha
därigenom och genom sitt eget konstnärliga värde
kunnat lämna präktiga motiv för senare tiders
bildande konst, något, hvaraf såväl renässansens
mästare som konstnärerna i slutet af 1700-talet,
novantikens tid, visste att rikligen begagna
sig. – Samlingar af gemmer, s. k. daktyliotek
(af grek. dakty’lios, fingerring),
bildades redan i forntiden, t. ex. af Scaurus,
Pompejus, Cæsar och Mithridates. Renässansen
upptog jämväl denna fornsed, och f. n. finnas
betydliga gemsamlingar i många af Europas
större offentliga museer: Berlin, Wien, Dresden,
London, Paris, Petersburg, Köpenhamn. De svenska
offentliga samlingarna äro däremot fattiga på
alster af denna konstart, ehuru åtskilliga vackra
prof finnas både i Statens historiska museum
och i Nationalmuseets konstafdelning. Gemmer ha
i mängd, för konstnärligt eller vetenskapligt
ändamål, blifvit efterbildade i glasfluss,
rödfärgadt svafvel, gips eller någon liknande
komposition. Jfr A. Furtwängler, "Die antiken
gemmen; geschichte der steinschneidekunst
im klassischen altertum" (3 bd, 1900).
Upk.*
Gemacht [ge-], ty. (af machen, göra), gjord; konstlad, krystad, tillkrånglad.
Gemadi-el-achar [ge-]. Se Hedjra.
Gemadi-el-áuwal [ge-]. Se Hedjra.
Gemadi-et-tani [ge-]. Se Hedjra.
Gemak (ty. gemach), praktrum, slottsrum; boningsrum.
Gemara [ge-], hebr., "fulländning". Se Talmud.
Gemauerthof [gema’uerthåf], by i ryska
guv. Kurland, s. v. om Mitau, bekant genom den
seger, som svenskarna under general A. Lewenhaupt
där vunno öfver ryssarna under fältmarskalken
Sjeremetjev 16 juli 1705. För att göra ett slut på
Lewenhaupts framgångar i Kurland befallde tsar
Peter Sjeremetjev att från Riga i hemlighet
afskära svenskarnas förbindelseväg. Han
satte sig därför i marsch med 20,000 man,
mest kavalleri, men Lewenhaupt trädde med
sina 7,000 man till motvärn. Striden varade
kl. 5–9 e. m. och fördes med stor tapperhet på
båda sidor. Svenskarna förlorade omkr. 1,500
och ryssarna 6,000 man jämte kanoner, fanor
och tross.
C. O. N.
Gembloers. Se Gembloux.
Gembloux [ʃãblo] l. Gembloers, stad i belgiska
prov. Namur. 4,500 inv. (1902). Fordom ryktbart
benediktinkloster, grundlagdt 922, i hvars
byggnad nu är inrymdt ett landtbruksinstitut.
Gemeines recht [gema’jnes] är den vanliga
benämningen på romersk (justiniansk) rätt
som "recipierad" i Tyskland, d. v. s. i
sin glosserade form (se Glossatorer) genom
rättspraxis där efter hand införd och subsidiärt
tillämpad, så snart ingen annan rättskälla
befunnits användbar (enligt regeln: förord
bryter stadsrätt, stadsrätt bryter landsrätt,
landsrätt bryter "gemeines recht"); i vissa delar
af det gamla tyska riket gällde dock romersk rätt
icke i egenskap af "gemeines recht", utan som
särskildt fastställd partikularrätt. Genom den
nya "bürgerliches gesetzbuch", som 1 jan. 1900
trädde i kraft, förlorade "gemeines recht"
och därmed den romerska rätten all omedelbar
praktisk giltighet. Från "gemeines recht" böra
väl skiljas sådana lagverk, hvilka betecknas
som "allgemeines recht", t. ex. allgemeines
deutsches handelsgesetzbuch, hvars innehåll var
lika i alla tyska stater, men hvars giltighet
berodde af beslut i hvarje särskild stat.
Rld.
Gemen, ty. gemein, eg. allmän, hvardaglig,
vanlig; menig ("gemene man"), obefordrad, simpel
soldat (redan före trettioåriga kriget kallades
den obefordrade soldaten gemen, ty. gemeiner,
men denna benämning utbyttes senare mot knekt);
nedlåtande; dålig, elak, simpel, ful, stygg,
som röjer nedrighet. – Gemena, boktr.,
små (bokstäfver), minuskler, i motsats till versaler
(se d. o.).
Gemensamhetsbad (balnea mixta). Se Bad, sp. 612.
Gemensamhetsfängelse. Se Fängelse, sp. 249.
Gemensamma lifvets bröder, äfven kallade kollatiebröder.
Se Bröder, det gemensamma lifvets.
Gemensam votering. Se Omröstning.
Gemenskap, krigsv., en gammal benämning
på manskapet vid- armén och flottan till
skillnad från befälet och underbefälet.
C. O. N.
Geminata, pl. -tor, språkv., geminerad
konsonant. Se Gemination.
Gemination (af lat. geminare, fördubbla),
Fördubbling, språkv. I t. ex. sv. tappa, fatta,
tacka, it. fatto o. s. v. sägas p, t, k vara
geminerade konsonanter (geminator), hvarmed
förstås, att de kunna tänkas delade i två ljud,
som höra till hvar sin stafvelse. Termen
gemination användes hufvudsakligen, som i
de nämnda exemplen, i fråga om explosivor,
i synnerhet de tonlösa: p, t, k. Vid andra
konsonanter (de durativa) talas hellre
om "förlängning", "lång konsonant" såsom
nn i sv. Anna, it. panno, då man anser, att
"fördubblingen" af sådana konsonanter sker på
ett väsentligen olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
