Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 919-920 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Generalrapport ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närmast är beroende af den tillförda
vattenmängden, inställer sig äfven kolsyre- och
koloxidbildningen efter vattenmängden. Antages
t. ex. en praktisk verkningsgrad af 88 proc.,
erhålles, om per kg. kol tillföres O,56
kg. vattenånga, en gas med 3,7



Halfvattengasgenerator för gasmaskindrift.

proc. kolsyra, 33,6 proc. koloxid, 16,1
proc. väte och 46,6 proc. kväfve, under det
att, om 0,94 proc. vattenånga tillföres gasens
sammansättning, blir 10,4 proc. kolsyra,
24,3 proc. koloxid, 21,6 proc. väte
och 43,7 proc. kväfve. En viss gräns för
vattentillförseln, vid hvilken temperaturen i
generatorn blir så låg, att reaktionerna upphöra,
får ej öfverskridas.

Då det vid vissa tillfällen är af vikt att
erhålla en så ren bränslegas som möjligt,
d. v. s. en gasblandning fri från icke brännbara
beståndsdelar, begagnar man sig af den förut
omnämnda reaktionen C₂+2H₂0=2CO+2H₂ enbart,
hvarvid per kg. af vattenångan förgasadt kol
erhållas 3,72 kbm. "teoretisk vattengas"
med 3,086 v. e. per kbm., innehållande 50
proc. koloxid och 50 proc. väte. Som förut
påvisats, bindes vid denna process värme. Värme
måste därför tillföras, hvilket åstadkommes
därigenom, att periodvis luft blåses genom
kolskiktet, hvarvid värme frigöres och kolens
temperatur stiger. Då denna nått hvitglöd,
afstänges luften och vattenånga påsläppes,
hvarvid temperaturen i generatorn sjunker,
under det vattengas bildas. Då temperaturen
nedgår till 1,000° C., måste åter varmblåsas
med luft. I motsats till den egentliga
generator-gasprocessen och halfvattengasprocessen
är alltså vattengasprocessen intermittent,
och man erhåller som biprodukt egentlig
generatorgas. Då varmblåsningen ej har till
uppgift att bilda generatorgas, utan endast att
höja temperaturen hos kolen, är det af vikt,
att kolsyrans sönderdelning i möjligaste mån
förebygges, hvarför den erhållna biprodukten vid
rätt skött vattengastillverkning är en mycket
fattig gas, och vid den af Dellwik uppfunna
vattengasprocessen bildas så obetydliga
mängder koloxid vid varmblåsningen, att den
som biprodukt erhållna gasen ej kan användas
som bränslegas. Äfven vid vattengasprocessen
försiggår en del af reaktionen
enligt formeln C₂+4H₂0 = 2 CO+4H₂, hvarför
alltid en del kolsyra medföljer vattengasen. -
Den egentliga generatorgasen användes numera
sällan och då i sådana fall, där de i generatorn
bildade gaserna direkt kunna användas för
eldningsändamål utan föregående afkylning och
där det fria värmet alltså ej går förloradt. Den
höga temperaturen i generatorn förorsakar dock
praktiska olägenheter, i det slaggningen
försvåras och rosten i generatorn skadas,
hvarför man äfven i dylika fall ofta tillverkar
half-vattengas för att därigenom nedsätta
temperaturen i generatorn. De enda tillfällen,
då generatorgas egentligen numera tillverkas,
är, då mycket fuktiga bränslen användas och
alltså det vid förgasningen frigjorda värmet
åtgår för torkning af bränslet. För förgasningen
användas vanligen bituminösa bränslen, hvarför
dessas flyktiga beståndsdelar afdestilleras
i generatorns öfre del. Härigenom kommer den
egentliga generatorgasen att innehålla äfven en
del tunga kolväten, sumpgas och något väte. Detta
gör, att den egentliga generatorgasens
sammansättning kan vara ofantligt varierande,
beroende på bränslets egenskaper. Samma blir
förhållandet med halfvatten gas som äfven
oftast tillverkas af bituminösa bränslen. Såsom
exempel må anföras gaser, erhållna från en Bildts
generator, båda af samma bränsle.

Egentlig generatorgas Halfvattengas


Kolsyra.................... 2,o proc. 4,9 proc.

Koloxid.................... 27,9 » 26,8 »

Tunga kolväten ......... 0,1 » 0,4 »

Väte........................ 2,6 » 18,1 »

Sumpgas................... - 3,5 »

Kväfve..................... 67,6 » 46,3 »

Halfvattengasen har numera den största
användningen på grund af processens högre
verkningsgrad och de praktiska fördelar, som
vattenångans införande medför. För drift af
gasmaskiner tillverkas halfvattengasen vanligen
af koks eller antracit, emedan gasen för
detta ändamål måste vara fri från tjära (tunga
kolväten). Dock har man på senare tider lyckats
framställa tjärfria halfvattengaser af fuktiga,
bituminösa bränslen, såsom torf och brunkol. Gas
framställd af det förstnämnda bränslet har i
Sverige fått icke obetydlig användning för drift
af gasmaskiner.

Vattengas framställes nästan uteslutande af koks
och användes i sådana fall, där en hög temperatur
erfordras, såsom vid glödlamptillverkning,
lödning och svetsning i stor skala etc. På
senare tid har den, tillsatt med vissa oljeångor
("karburerad vattengas"), fått användning som
reservgas vid lysgasverken (se Lysgas).

De första försöken att framställa generatorgas
gjordes 1839 af Bischoff vid Mägdesprung på
Harz. I Sverige upptogos försöken 1843 af
G. Ekman på Lesjöfors, som då konstruerade sin
första torfkolsvällugn. (Se Vällning.)

Vid gaseldning erhålles en fullständig
förbränning af gasen med ett obetydligt
öfverskott af förbränningsluft, under det
att vid eldning med fast bränsle antingen
erhålles ofullständig förbränning eller ock ett
betydligt öfverskott af förbränningsluft måste
användas. Billigare och i många fall för annan
användning odugliga bränslen, såsom stubbar och
pinnar, kunna användas, om af bränslet först
genereras generatorgas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>