Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Generatris ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säte för de viktigaste af kantonens
industrigrenar (se ofvan). Handeln är
mycket liflig, äfvensom skeppsfarten på sjön;
segelfarten på Rhône sträcker sig däremot icke
öfver kantonens gränser till följd af flodens
starka fall. I G. finnas 27 lärda sällskap, och
där utgifvas 80 periodiska skrifter, hvaribland
9 politiska tidningar. J. F. N.
Historia. G. hette ursprungligen Geneva,
men kallades af romarna efter invånarna, de
galliske allobrogerna, Aurelia allobrogum. Efter
att tidigare ha utgjort en del af den romerska
provincia maxima sequanorum kom G. på 440-talet
i burgundernas händer och blef en af det
burgundiska rikets hufvudstäder. Sedermera
tillhörde G. efter hvartannat Frankiska riket
(532–888), Transjuranska Burgund (888–930) och
Arelat (930–1032), hvarefter det räknades till
det tyska riket. I 5:e årh. blef G. biskopssäte;
omkr. år 1000 erhöll det grefvar, hvilka snart
gjorde sin värdighet ärftlig. Mellan biskoparna
och grefvarna rådde ständiga strider, hvilka
nådde sin höjd, sedan G., en tid efter den
inhemska grefveättens utslocknande, genom köp
öfvergått i de savojiske grefvarnas ego. Då
stadens borgerskap, hvars makt tilltagit
under åren, anfölls af de aristokratiska och
hierarkiska myndigheterna i förening, sökte
det Edsförbundets hjälp, slöt förbund med
Fribourg (1519) och Bern (1526) samt lyckades
därigenom tvinga hertig Karl III af Savojen att
i freden i S:t Julien 1530 erkänna G:s
själfständighet. Emellertid predikades reformationen
i G. af G. Farel och gjordes där till härskande
af Calvin. Såsom "det protestantiska Rom" blef
G. medelpunkten för den reformerta kyrkans
verksamhet, och samtidigt infördes därstädes
ett slags teokrati under Calvins spira med
åtföljande sede- och trostvång, husvisitationer
och förföljelser. Förgäfves sökte ett mer
frisinnadt parti, de s. k. libertinerna,
störta Calvin. (Se om dessa strider Calvin,
sp. 1015–16.) Ett försök af Savojens hertig att
genom öfverrumpling intaga G. misslyckades (11
dec. 1602), och årsdagen af den tillbakaslagna
stormningen (l’escalade) firas ännu som G:s
nationaldag. Samtidigt med reformationens
genomförande och de savojiske hertigarnas
fördrifvande ombildade G. sin författning i
demokratisk-republikansk anda, men ganska snart
fick den nya författningen en sedan med åren allt
starkare aristokratisk prägel. Man sökte trösta
borgarna öfver förlusten af deras politiska
makt genom att fördela dem i rangklasser
med olika rättigheter. Ständiga strider
förekommo emellertid mellan aristokraterna
och de öfrige borgarna, till följd hvaraf den
franska revolutionen lätt vann genklang. Den
gamla styrelsen störtades, allmän jämlikhet
proklamerades, och 1794 infördes en författning
efter franskt mönster (nationalkonvent, med
åtföljande skräckregering). 1798 införlifvades
G. med Frankrike och blef hufvudstad i
dep. Léman, men skildes åter 1814 från nämnda
land och upptogs såsom kanton i Schweiziska
edsförbundet. 24 aug. 1814 erhöll G. en till sina
former demokratisk författning, som till följd
af den höga valcensus emellertid lämnade makten
i händerna på det aristokratiska partiet. 1842
utbyttes denna författning mot en mera liberal
(ingen census). Då de konservative ändock behöllo
öfvervikten och i Sonderbundsstriden intogo
en medlande ställning, genomdrefvo de radikale
under ledning af J. Fazy (se
d. o.) tillsättandet af en provisorisk
regering (9 okt. 1846) och införandet af en ny,
demokratisk författning (24 maj 1847), som ännu,
med några senast 1892 vidtagna förändringar, är
gällande. Mot den radikala regeringen uppstod
snart en af konservativa och socialistiska
element bildad opposition (sedan
1861 kallad independenterna), hvilken redan
1853 vann en tillfällig öfvervikt och från
Fazys störtande
1862 till 1871 hade makten i sina händer.
1871 kommo de radikale åter till styret.
Striden mellan radikala och konservativa trädde
under de närmast följande åren i skuggan för
striden mellan de s. k. liberale å ena sidan och
de ultramontane under den ärelystne katolske
prästen Mermillods ledning å den andra. G.
har under de senaste decennierna följt den
allmänna demokratiska utvecklingen i schweiziskt
statslif. Litt.: Thourel, "Histoire de G."
(3 bd, 1833), Roget, "Histoire du peuple de G.
depuis la Réforme jusqu’à l’Escalade" (7 bd,
1870–84), Mayor, "L’ancienne G.; l’art et les
monuments" (1896–98), Gautier, "L’histoire de
G. des origines à l’année 1691" (3 bd,
1896–98), och Fazy, "L’histoire de G.
à l’époque de l’Escalade" (1902).
V. K-r.*
Genèveflaggan, Genèvekorset l. Röda
korsets flagga. Se art. Flagga, sp. 528, och
den åtföljande flaggkartan. Hvita armbindlar
med rödt kors begagnas som neutralitets- och
igenkänningstecken af sjukvårdspersonal.
Genèvekonventionen. På initiativ af
Henry Dunant (se denne) sammanträdde i Genève
26 okt. 1863 en internationell församling med
privat karaktär, vid hvars förhandlingar beslöts
dels bildandet af nationalföreningar i de olika
länderna med ändamål att verka för vården af
sjuka och sårade i krig (Röda-kors-föreningar),
dels att hos resp. regeringar framställa vissa
önskemål beträffande neutralitetsskydd för
sjukvården. På grund häraf utfärdade schweiziska
förbundsrådet 6 juli 1864 en inbjudan till 25
regeringar till en diplomatisk kongress. På denna
sanktionerades för alla tider Genèvekonventionen,
ett folkrättsligt, internationellt fördrag,
hvarigenom de sårades neutralitet tryggades. Den
består af 11 artiklar rörande sjuka och sårade,
läkare, sjukvårdsmanskap, sjukhus, ett allmänt
neutralitetstecken (Genèveflaggan: se Flagga,
sp. 528) m. m. och antogs af alla europeiska
länder samt af Nord-Amerikas förenta stater,
Persien, Japan, Bolivia, Chile, Uruguay,
Argentina och Peru. Praktisk tillämpning fick
konventionen redan i kriget mellan Preussen
och Österrike 1866. Då liksom flera gånger
sedan dess har behofvet af revision gjort sig
gällande. Vid senare internationella sammanträden
i Genève (1868), Bruxelles (1874), Haag (1899)
och Genève (1906) ha ock tilläggsartiklar
blifvit uppsatta, men faktiskt torde endast
1864 års konvention ännu vara gällande.
J. K.
Genèvekorset. Se Flagga, sp. 528, och
den åtföljande flaggkartan.
Genever, fr. genièvre (af lat. juni’perus,
en), enbärsbrännvin. Se Brännvin, sp. 427,
och En, sp. 501.
Genèvesjön [lat. Lacus Lemanus, fr. Lac
Léman], den största af de schweiziska sjöarna,
omgifves af Frankrike samt kantonerna Genève,
Vaud och Valais samt har formen af en mot s. vänd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
