- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
957-958

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genua ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ock på ett dominerande sätt in såväl i
geodesiens praktiska delar som äfven i dess
beräkningsmetoder, och detta till följd af de
icke obetydliga värden, som de långvariga och
omfattande geodetiska mätningarna representera
i samhället.

De enklaste geodetiska mätningarna
förekomma inom landtmäteriet. Plan- och
höjdmätning (nivellering, trigonometrisk och
barometer-höjdmätning) sammanfattas under
namnet praktisk geometri. De topografiska,
särskildt de takymetriska och fotogrammetriska
mätningsmetoderna, grundas på denna del af
geodesien. De nu nämnda enkla mätningsmetoderna
kunna i allmänhet direkt tillämpas på endast
mindre områden.

För upprättande af kartverk öfver hela
statsområden åter eller för andra mera omfattande
mätningar måste först trianguleringsarbeten
utföras som sammanhållande stomme för nyss nämnda
detaljmätningar. Ett triangelnät består af en
följd af intill hvarandra fogade trianglar,
hvilkas sidor bilda fria syftlinjer; vinklarna
mellan dessa mätas direkt med teodolit,
hvaremot sidornas längder erhållas genom
trigonometrisk räkning, sedan en af dem, basen,
blifvit direkt uppmätt. Vid triangulering af
l :a ordningen äro triangelsidorna af flera
mils längd, och mätningen afser den största
noggrannhet. Då nu basmätningen förlägges till
gynnsam terräng och utföres med särskildt därför
konstruerade basapparater af hög precision
(bl. a. E. Jäderins mätningssträngar), kan
den egentliga trianguleringen genom enbart
vinkelmätning bestämma afstånden mellan de
merendels högt belägna triangelpunkterna i
sådan mark och på sådana afstånd, där direkt
längdmätning är praktiskt outförbar eller
åtminstone icke kan tafla med trianguleringen i
noggrannhet. Dessa triangelnät af l :a ordningen
bilda den fasta stommen för ett lands uppmätning,
och denna fullföljes sedermera medelst inkoppling
af 2:a, 3:e o. s. v. ordningens nät med kortare
sidor och där mätningsinstrumenten äro af enklare
slag, samt medelst öfriga s. k. trigonometriska
mätningsmetoder, särskildt polygonmätning.

Bestämningar af triangelsidors asimut
samt triangelpunkters polhöjd och longitud
(geografiska koordinater) genom astronomiska
observationer och genom beräkning ur
trianguleringen höra ock till denna del af
geodesien. Då dessa siffror skola användas
för kartor, kommer den matematiska teorien
för den buktiga jordytans afbildning
i kartans plan (kartprojektioner) till
användning. Mätningspunkternas sålunda
vunna geodetiska koordinater, som ange
planläget, jämte höjd öfver hafvet utgöra
det siffermaterial, som är erforderligt för
en ekonomisk eller topografisk kartläggning
och utgöra den matematiska grundvalen för ett
rationellt mätningssystem. Särskildt märkas de
i många stater i minsta detalj utbildade och
vetenskapligt grundade katastermätningarna och
precisionsafvägningssystemen. I Sverige är en
6,500 km. omfattande precisionsafvägning utförd
1886 - 1905 under ledning af P. G. Rosén.

Gradmätning är en kombination af triangulering
och astronomiska ortbestämningar i afsikt att
bestämma jordens matematiska figur, dess form
och storlek. Jordens matematiska figur, den
s. k. geoiden, kan anges som världshafvens
medelvattenyta och dennas tänkta fortsättning
under fastlanden
samt utgöres i det närmaste af en något
afplattad rotationsellipsoid. Genom astronomiska
bestämningar erhålles riktningen af lodlinjen
i observationspunkten; förenas nu två sådana
punkter med ett triangelnät, som lämnar afståndet
dem emellan, erhållas de bestämningsstycken,
som gradmätningen använder för att geometriskt
beskrifva jordytan. Gradmätningens hufvudprincip
är använd så tidigt som omkr. 200 år
f. Kr. af Eratosthenes (se denne), som
bestämde jordklotets storlek genom att mäta
afståndet mellan två punkter (Syene och
Alexandria) och vinkeln mellan lodlinjerna
i dessa punkter (polhöjdsskillnaden). Numera
stå för gradmätningsändamål till förfogande
triangelnät öfver världens flesta civiliserade
länder. Af särskildt intresse för Sverige äro:
Maupertuis’ gradmätning i Lappland 1736 - 37,
hvari Celsius deltog; Svanbergs komplettering
och utvidgning af samma mätning 1801 - 03; den på
midten af 1800-talet uppmätta bågen från Donau
genom Ryssland och Finland utefter Sveriges
nordöstra landgräns och upp till Hammerfest,
hvarvid H. Selander och D. G. Lindhagen
medverkade; de sedan 1805 alltjämt fortgående
karttrianguleringsarbetena i Sverige, hvarvid
P. G. Rosén funnit märkliga lodafvikelser; samt
den 1902 afslutade svensk-ryska gradmätningen på
Spetsbergen. Längdenheten meter fastställdes 1810
genom af Frankrike utförda gradmätningar på
sådant sätt, att meridiankvadrantens beräknade
längd utgjorde exakt 10 mill. m.

Ett 1864 organiseradt vetenskapligt samfund
Internationella jordmätningen, som räknar
officiella representanter från nästan
alla civiliserade stater och opererar med
internationella medel, har i hög grad bidragit
till gradmätningarnas nuvarande stora omfattning
liksom till systematiskt mellanfolkligt
arbete för geodesiens vetenskapliga och
praktiska mål. Sålunda bearbetas på en 1866
upprättad internationell geodetisk centralbyrå
(Bureau central de l’ Association géodésique
internationale
), som, förenad med det 1869 af
Baeyer grundade preussiska geodetiska
institutet, är förlagd till Potsdam och sedan
1886; står under Helmerts ledning, såväl
det oerhörda mätningsmaterial, som samlats genom
de olika ländernas gradmätningsarbeten, som ock
tyngdkraftsbestämningar och observationer för
bestämmandet af jordens rörelse. Tyngdkraftens
storlek (acceleration) bestämmes dels
till lands medelst pendelapparater, dels
till sjöss genom kvicksilfverbarometer och
koktermometer. På senare tid har Internationella
jordmätningen organiserat observationer af
de märkliga, endast till en half bågsekund
uppgående polhöjdsförändringarna: 8 stationer
jorden rundt arbeta härvid enligt gemensamt
program. Genom ytterst känsliga seismometrar,
s. k. horisontalpendlar, har dessutom
konstaterats, att jorden under inverkan af
månens och solens dragningskraft undergår
en elastisk formändring af likartad natur med
tidvattensfenomenet. Geodesiens mätningar lämna
för öfrigt teorien underlag äfven för studiet
af massfördelningen i jordens inre. K. Rn.

Geodestesi, bot., växtens förmåga att förnimma
gravitationsriktningen. Se Geotropism. H. Hn.

Geodet, person, som sysselsätter sig med geodesi
(se d. o.). – Geodetisk, som tillhör eller har
afseende på jordmätning, geodesi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free