- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1011-1012

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georgijevsk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1011

Georgijevsk-Georgiska språket och litteraturen

1012

medaljer, hvilka bevara minnet af
konungens bragder och företag. 1754 utförde
G. en stor medalj .öfver landtgrefven af
Hessen-Kassel. Dessutom arbetade han med framgång
på upphjälpandet af myntet i Berlin. G. tog 1782
afsked från sin be-iattning och bosatte sig åter
i Stockholm. Där utgaf han ett par småskrifter
Theori om zirater (1786) samt Något med svaga
järgor, eller uti prosa skrefne målningar
och fabler (1787), bevis på att G. var både
en tänkande konstnär och en i sin tids smak
bildad vitterlekare. - Af G :s svenska arbeten
må i. ö. nämnas medaljen öfver Maupertuis’
lappländska resa 1736, hans tidigaste verk, och
den i Berlin präglade minnespenningen öfver hans
bröllop (1754), ett litet förtjusande arbete,
som visar, att G. var en särdeles finbildad och
elegant medaljör. -rn.*

3. Pehr Evert G., son till G. l, ämbetsman,
f. 20 aug. 1759 i Uppsala, d. 2 dec. 1808 i
Stockholm, utnämndes 1783 till vice notarie
i Svea hofrätt, användes därefter i domarvärf
i Finland, befordrades 1797 till hofrättsråd
i Åbo hofrätt samt förordnades 1798 till
revisionssekreterare och föredragande i
egodelningsmål rörande Finland. S. å. blef
han underståthållare i Stockholm, utnämndes
1802 till landshöfding i Stockholms län och
1803 ull ledamot af Högsta domstolen. G. egde
stort anseende såsom administrativ ämbetsman och
förenade med klassisk bildning en sällsynt gåfva
att uttrycka sig både i tal och skrift. - Hans
son, lagmannen och tituläre statssekreteraren
Karl G., f. 1787, d. 1837, adlades 1818 och antog
namnet af Georgii; dennes adliga ätt utgick på
manssidan 1890.

Georgijevsk [ge-], stad i ryska
kaukasiska guv. Terek, nära Kuma. 11,532
inv. (1897). Nederlagsplats för vapen och
ammunition för Kaukasushären. Tillverkning af
läder, tegel, olja; betydlig handel med siden,
frukter och juvelerararbeten. G. anlades 1777
som fästning, men fästningsverken äro nu slopade.
(J. F. N.)

Georgi’llas [ge-], Emanuel (grek. ’E^avovqk
FscoQyiUäg), vulgärgrekisk skald från slutet
af 15 :e årh., äfvenledes känd såsom ifrig
förfäktare af den kyrkliga unionen. Hans
märkligaste dikt Pesten på Rhodos, som fått sitt
ämne från den 1498 på Ehodos Tasande pesten,
står Spaneasdikterna (se d. o.) andligt nära;
den framställer nämligen pesten som ett himmelens
straff för det syndiga, utsväfvande lifvet på
ön och söker att leda invånarnas sinnen tillbaka
på dygdens stig. Kulturhistoriskt intressant är
framställningen af de rhodiska damernas luxuösa
ioaletter. I inledningen och afslutningen till en
annan dikt, Historien om Belisarios, uppmanar
skalden kristenheten att rädda det fallna
Konstantinopel. G :s diktning (på "politiskt"
versmått, stundom rimmadt, stundom orimmadt)
är formellt svag, men .gripande genom sin
realism och sin uppriktiga fosterlandskärlek.
V. Lm.

Georgin. Se Dahlia.

Geo’rgios [ge-], den nygrekiska namnformen
för .Georg.

Geo’rgios, metropolit i Nikomedia i Bitynien,
bysantinsk homiletiker i 9:e årh., är bekant
som en af Fotios’ närmaste och trognaste
vänner. Åtskilliga af hans tal och predikningar
finnas bevarade; flertalet är dock ännu
outgifvet. Äfven som kyrklig hymndiktare har
G. gjort sig känd. v- Lm.

Geo’rgios Akropoli’tes (grek. Fscbpyiog 6 ’A
noMxrjs), bysantinsk historieskrifvare, f. 1217
i Konstantinopel, d. 1282, sändes som yngling
från den af "latinarna" behärskade kejsarstaden
till det grekiska hofvet i Nicæa, där han fick
sin vetenskapliga utbildning och nådde höga
ämbeten. Vän och f. d. lärare åt kejsar Teodor
II Laskaris blef den lärde diplomaten af honom
t. o. m. utnämnd till general, ett uppdrag, som
emellertid ändade med nederlag och fångenskap
(1258-60). Efter Kon-stantinopels återeröfring
(1261) verkade han som högt ansedd lärd och
diplomat och var bl. a. den för kyrklig union
stämde kejsarens sändebud vid kyrkomötet i
Lyon 1274, där han å kejsarens vägnar aflade
ed på den latinska dogmen om "filioque". - G
:s stora verk Ghroniké syngrafë (en god, från
Escorial härstammande handskrift finns i Uppsala
universitetsbibliotek) behandlar tiden från
den latinska eröfringen till Konstantinopels
återtagande (1203-61), alltså författarens
egen samtid. Hans källor äro i följd däraf
utmärkta och liksom hans egen framställning
trovärdiga; om saklighet och opartiskhet
vinnlägger han sig synnerligen. Språket
är godt och klart. Äfven retoriska och
teologiska skrifter, ja t. o. m. dikter från
hans hand äro bevarade. Hans efterlämnade
skrifter äro utgifna af Heisenberg (1903).
V. Lm.

Geo’rgios Amiru’tzes (grek. Fewgyio? o
’ApiQovr-fye), bysantinsk författare från 15:e
årh., är mest bekant som konvertit till islam
efter Trapezunts fall 1461 och som en af de få
bysantinare, som låtit förmå sig att skrifva
lofdikter till sultan Muhammed, det bysantinska
rikets eröfrare. Dessa dikter äro för öfrigt
märkliga som de första i grekisk poesi, som visa
konsekvent användning af rim. Tidigare hade samme
man skrifvit teologiska skrifter till de ortodoxa
dogmernas försvar mot "latinarna". V. Lm.

Geo’rgios Mo’nachos (grek. FeæQyiog Mova%6g),
ofta benämnd Hamartolos (’AfiaQrcoÅog,
d. v. s. syndaren, ett namn, som stundom
antogs af botöf-vande munkar), bysantinsk
krönikeskrifvare från 9:e årh. Hans krönikeverk
(utg. 1859 af Muralt, i af-tryck i Mignes
"Patrologia græca", vol. 110; ny uppl. under
utg. af de Boor sedan 1904) omfattar enligt
bysantinskt bruk världshistorien från Adam
fram till författarens egen tid; det slutar med
842. Senare ha fortsättningar tillskrifvits, så
att verket i en del handskrifter räcker ända in
på 1100-talet. G. ser de historiska händelserna
med munkens ögon; verket är därför intressant
som kulturhistoriskt dokument, men missvisande
som historisk framställning. På de följande
århundradenas krönikeskrifning öf-vade det stort
inflytande; äfven i öfversättningar till slaviska
språk har det haft stor spridning. V. Lm.

Geo’rgios Sy’nkellos (grek. Fecbgyiog 6
2vyxe).-Aoff), bysantinsk krönikeskrifvare
från slutet af 8:e och början af 9:e årh.,
är författare till Ekloge chronografias, som
skildrar världens historia från skapelsen till
284 e. Kr. Denna skrift är ett mellanting
mellan krönika och torr historisk tabell,
men rik på sakliga uppgifter, lärd och
grundlig samt framgången ur goda källstudier.
V. Lm.

Georgiska språket och litteraturen. Georgiska
språket, äfven kalladt grusiska efter Grusien
(af turk. Gürdschi), ryska namnet på landskapet
Georgien, eller kharthweliska, efter det inhemska
landskapsnamnet Kharthweli l.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:19 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free