Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gersdorff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1067
Gerum-Gervinus
1068
den äldre" och en af Senecas trösteskrifter. Sin
kritiska verksamhet har han utsträckt till
Danmarks författare på latin under medeltiden;
så utgaf han Andreas Sunesöns stora dittills
otryckta dikt "Hexaëmeron" (1892) och har länge
sysslat med förarbetena till en ny kritisk
upplaga af Saxo Grammaticus. 1898 utgaf G. Stat
og statsforfat-ninger i oldtidens Hellas.
E- Eb£-
Gerum. 1. Socken i Gottlands län, Södra
häradet. 1,337 har. 163 inv. (1907). Annex
till Levede, Visby stift, Södra kontraktet. -
2. Socknar i Skaraborgs län. Se Västra Gerum
och Östra Gerum.
Geru’nda, det latinska namnet på G e r o n a.
Geru’ndium, språkv., kallas vissa af det
latinska verbets nominalformer, hvilka tjäna
som kasusformer af den substantivt brukade
infinitiven, t. ex. scri-bendo, "genom att
skrifva" (abl. till infinitiven scribere,
skrifva). Gerundiets kasus likna fullkomligt
de motsvarande formerna af det s. k. g e r u
n-dlvum, eller verbaladjektivet på -ndus, som
betecknar, att den af verbet uttryckta handlingen
bör eller måste utföras, t. ex. scribendus,
"som bör" eller "som måste skrifvas". Denna
betydelse ligger äfven till grund för själfva
benämningarna gerun-dium och gerundivum (af
lat. ge’rere, utföra). I de romanska språken
är latinets gerundium delvis bibehållet (jfr
Gérondif). A. M. A.
Gerundivum. språkv. Se Gerundium.
Gerusale’mme liberala [djero-], La, "Det befriade
Jerusalem", en hjältedikt i tjugu sånger af
Torquato Tass o.
Gerusi’a. Se G e r o n t e r.
Géruzez [jerysë], Nicolas Eugen e, fransk
litteraturhistoriker, f. 1799, d. 1865, blef
1833 professor i litteratur vid Sorbonne och
1852 sekreterare i filosofiska fakulteten. Utom
en mängd skolböcker utgaf G. bl. a. Histoire
de Véloquence politique et religieuse en
France au XIV :e, X V :e et X VI :e siëcle
(1837-38), Essais d’histoire littéraire
(1839; 3:e uppl. 1863), Nouveaux essais
d’histoire littéraire (1845), Histoire de
la littérature francaise depuis ses origines
jusqu’å la revolution (1852; 15:e uppl. 1882),
hans förnämsta arbete, och Histoire de la
littérature francaise pendant la revolution
(1858; 6:e uppl. 1877). Efter hans död utkom
ett band Mélanges et pensées (1866).
Gerv., vid djurnamn förkortning för Paul G e r
v a i s.
Gervais [Järva], Paul, fransk zoolog, f. 1816 i
Paris, d. där 1879, blef professor i zoologi 1841
i Montpellier och 1865 vid Faculté des sciences i
Paris samt 1868 i jämförande anatomi vid Jardin
des plantes. 1874 valdes G. till ord. ledamot
af vet.-akad, i Paris. Bland hans skrifter
märkas Histoire naturelle des insectes aptéres
(1844-47), Zoologie et paléontologie francaise
(1848-53), Histoire naturelle des mammiléres
(1854-55), Théorie du squelette humain (1856), De
la mrta-morphose des organes et des generations
alternavtes (1861), Zoolngie et paléontologie
génrrales (1867 -75), Reptiles vivants et
fossiles (1869). Ostéo-grapnie des cétacés
vimnts et fossiles (1868-77, i förening med
P. J. van Beneden). G. utgaf 1872 -77 "Journal
de zoologie".
Gervais [Järva], Alfred Albert, fransk
sjömilitär, f. 1837, var som kadett med på
östersjö-
eskadern under Krimkriget och deltog i kriget
mot Kina 1860, blef löjtnant 1862 och deltog
som ordon-nansofficer i expeditioner längs
Afrikas öst- och västkust (1864-70). Han
utmärkte sig under Paris’ belägring 1870 och
innehade därefter kommandon å aflägsna farvatten
och i Medelhafvet. 1886 blef han stabschef och
kabinettsdirektör hos sjöministern och utnämndes
1887 till konteramiral. G. förordnades 1889 till
chef öfver norra pansareskadern, med hvilken han
1891 besökte Östersjön och erhöll ett hjärtligt
mottagande i Köpenhamn och Stockholm, på väg
till Kronstadt, där denna franska flottas
närvaro framkallade entusiastiska uttryck af
den ny-knutna vänskapen mellan Frankrike och
Ryssland. Därigenom fick denna expedition en
historisk betydelse. På hemvägen hedrades
G :s eskader med ett lysande mottagande i
Portsmouth. G. blef 1892 viceamiral och chef
för marinministeriets generalstab samt var
1895-96 chef för den aktiva Medelhafs-flottan,
det högsta kommandot inom den aktiva franska
marinen. Han. valdes 1897 till led. af Krigsv,
-akad.
Gervendel, enligt Saxo Grammaticus
höfding på Jutland, efterlämnade två
söner, Horvendel och F en ge (se d. o.).
Th. W.*
Gervex [järvä’ks], Henri, fransk målare, f. 1848
i Paris, elev af Cabanel m. fl., debuterade
med mytologiska taflor (Satyr lekande med
backan-tinna, 1874, Luxembourg), målade sedan
åtskilligt i samma riktning och äfven naket
(bl. a. den pikant effektsökande Den maskerade
kvinnan, 1886). Han hade då hufvudsakligen
öfvergått till den moderna genren. L’autopsie
å V Hotel Dieu (1875, museet i Limoges) var den
första af de hospitalsscener, som en tid framåt
blefvo på modet inom måleriet. Den följdes 1876
af Nattvardsgång i S:t Trinité (museet i Dijon),
så följde Kollas sista ögonblick (1878, efter
Mussets dikt; täflan blef för ämnets skull
utesluten från världsutställningen). För ett
mairie i Paris målade han efter täflan de tre
väggbilderna Borgerlig vigsel, Kanalen i la
Vülette och Välgörenhetsbyrå (1881-83). Sedan
skildrade han lifligt nog Omröstning inom
salongens jury (1885, Luxembourg), utförde
en ny sjukhustafla Doktor Péan föreläser i
Saint-Louis, målade i samarbete med A. Stevens
den figurrika panoraman Histoire du siécle
(1889) och ensam Musiken, plafond i Hotel
de ville, vidare Tsar Nikolaus 11 :s kröning
i Moskva (1900, i tsarens ego), Presidenten
Carnot utdelar prisen på världsutställningen
1889 (en jättestor, illustrations-mässig
och intresselös duk, i Versailles), bilder
från kapplöpningar, från pariskaféer: Hos
Paquin klockan 5 (1906). G, har målat äfven
förtjänstfulla porträtt och porträttgrupper,
också landskap. - Prins Eugen var en tid hans
lärjunge. G-g N.
Gervinus [ger-], Georg G ött irl e d, tvsk
historieskrifvare, f. 1805 i Darmstadt, d. 1871
i Heidelberg, var först i bokhandel, började
1824 egna sig åt vetenskapliga studier, blef
1830 docent i Heidelberg och 1835 professor
i historia och litteratur i Göttingen, men
afsattes redan 1837 samtidigt med F. C. Dahlmann
(se d. o.). 1844 började han att som professor
honorarius hålla föreläsningar vid universitetet
i Heidelberg. Samtidigt sysselsatte han sig
ifrigt med politisk propaganda i liberal
riktning, skref flygskrifter och var 1847 med
om att stifta "Deutsche zeitung", som skulle
verka för införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
