Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Getto ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1099
Geyter
1100
af lugn råkar i utbrott och då stötvis uppkastar,
till större eller mindre höjd, en af vattenånga
omhvirf-lad vattenstråle. Sedermera har detta
nomen pro-prium öfvergått till appellativum och
betecknar dylika intermittenta varma springkällor
i allmänhet. Geysirer finnas på vidt skilda
trakter af jordklotet, på Island, Nya Zeeland,
i Kalifornien och på Klippbergen i Nord-Amerika,
allt trakter, där vulkanisk verksamhet nu är
eller förr varit rådande. För alla geysirkällor
betecknande är en lå£, cirkelformad, af
kiselsinter bestående kulle, som på toppen
har en flat, skålformig eller kraterliknande
fördjupning, från hvars midt ett lodrätt rör
sträcker sig ned mot djupet. Både detta rör och
den öfre flata bassängen äro emellan hvarje
utbrott fyllda med kiselsyrerikt vatten af
en temperatur uppgående ända till omkring 90°
C. Den flacka käglan har bildats genom småningom
skeende afsättning af kiselsyra ur vattnet, då
detta flödar öfver bräddarna eller vid utbrotten
nedfaller omkring mynningen och sedan afdunstar.
Utbrotten inträffa än efter några timmars, än
efter flera dagars mellantid, olika hos olika
källor. De begynna vanligen därmed, att ett dån
låter höra sig från djupet och att vattnet i
bassängen börjar sjuda, bölja och uppdrifvas
i små kaskader. Sedan detta upprepats några
gånger, stundom helt oför-modadt, uppkastas med
explosionslik hastighet en af dån och markens
darrande åtföljd, delvis till rykande skum
sönderpiskad, kokhet vattenpelare af ända till
30, 40 och stundom ännu flera meters höjd. Efter
blott några få minuters fortvaro slutar
hela företeelsen därmed, att det i bassängen
kvarvarande och dit återfallande vattnet strömmar
ned i röret och försvinner. Källans krater
eller bassäng är sedermera tom och tillgänglig
för betraktande, till dess nytt från djupet
kommande vatten åter hinner samla sig. - Orsaken
till dessa eruptioner anses ligga däruti, att
vattnet i rörets nedre del, genom från djupet
tillströmmande, öfverhettadt vatten och under
trycket af den ofvan liggande vattenpelaren,
blir upp-värmdt till mera än + 100° C., medan
vattnet vid ytan och i rörets öfre del håller
sig mera afkyldt på grund af afdunstning, till
dess det förra uppnår den kokningstemperatur,
som motsvarar trycket. Vattnet förvandlas då
till ånga; en explosion eller en följd af sådana
inträffar, och den of vanliggande vattenmassan
drifves med häftighet i luften. Ångan blir
därvid fri, vattnet afkyles och återsjunker i
djupet, hvarest öfverhettningen på nytt börjar
och fortfar, till dess samma erupticnsfenomen
ånyo upprepas.
Ett af villkoren för geysirkällors uppkomst
är en bassäng, tillräckligt stor för att en
afkylning till följd af afdunstning där kan
försiggå. Funnes ingen sådan bassäng, utan kunde
vattnet afflyta direkt ur den lodräta kanalens
mynning, och vore massan och värmegraden af
det tillströmmande vattnet betydliga, så att
detta föga afkyldes under sitt lopp genom röret,
då skulle källan visa sig blott som en vanlig
kokande eller varm källa. Blandadt med den
utvecklade ångan, skulle vattnet då uttränga
som en kontinuerlig stråle. Därigenom att sådana
kontinuerliga varma källor småningom, till följd
af vattnets afdunstning, uppbygga kring mynningen
en kiselkägla med en grund bassäng och dymedelst
förlänga röret eller öka vattenpelarens tryck,
förvandlas do slutligen till geysirkällor. När
käglan och bas-
sängen vunnit en viss storlek, kan afdunstningen
och därmed afkylningen vid ytan blifva lika
stor med eller större än värmetillskottet
underifrån. Geysir-eruptionerna upphöra då,
och det återstår ett lugnt bäcken, fylldt
med vatten af mindre än -f- 100° C. Inom
de större geysirdistrikten finnas, vanligen
nära hvarandra, källor stadda i nämnda olika
utvecklingsstadier. Islands intermittenta varma
källor, öfver 20 till antalet, större och mindre,
framkvälla, på föga stort afstånd från hvarandra,
ur en vulkanisk bergart. Den mest bekanta är
Stora Geysir
Stora Geysir på Island.
(se fig.). Dennas bassäng, på toppen af en
ung. 2 m. hög, flack kiselsinterkulle, är
1,3 m. djup och 18 till 20 m. i diameter; det
lodräta röret, vid pass 3 m. i diameter, nedgår
till ett djup af 25 m. Den öfver bassängens
kant sakta afrinnande vattenmängden är knappt
större än hvad en mindre kallkälla i Sverige på
samma tid afgifver. Utbrotten inträffa stundom
flera gånger på en dag, men stundom låta de
vänta på sig flera veckor. Stora Geysir omtalas
ingenstädes hos de gamle isländske författarna. -
I en af de nära Geysir liggande källorna, Strokkr
("smör-kärna"), hvilken saknar bassäng och äfven
hvarje aflopp, kan man framkalla eruption genom
att i den nedkasta stenar. - Inom Skandinavien
finnas inga geysirkällor. E- E.
Geyter [gej-], Julius* d e, flamländsk skald,
f. 25 maj 1830, först lärare, sedan bankdirektör
i Antwerpen, deltog lifligt i den flamska
språkrörelsen på 1850-talet och "har författat
både lyriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
