Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ghilan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1113
bhislanzoni-Giacomelli
1114
nymus Cock i Antwerpen, hvarigenom han är en
af de inflytelserikaste förmedlarna mellan
de italienska och nederländska konstskolorna.
A. L. R.
Ghislanzoni [-tsåni], Antonio, italiensk
skriftställare, f. 1824, d. 1893, var 1848-54
operasångare, men egnade sig, sedan han förlorat
sin röst, åt litteraturen och utgaf tidskrifter
samt skref romaner och operatexter, bl. a. texten
till Verdis "Aida".
Ghislëri, Michele, påfven Pius V:s egentliga
namn.
Ghor. 1. Forntidens Paropamisos, bergstrakt i
västra Afganistan, på södra sluttningarna af
Sefid-Kuh. – 2. (El-Ghor), arab., dal,
arabisk benämning på Jordansänkan, Döda hafvet
inberäknadt. Se Asien, sp. 156, och Döda hafvet.
Ghorider l. Ghurider, asiatisk dynasti, stiftades
af Hussein-Ebar Sam, hvilken af sultan Masud i
Ghasna utnämndes till ståthållare i Ghor, efter
hvilken trakt hans dynasti benämndes. Husseins
söner kämpade länge mot ghasnaviderna, innan
det lyckades den yngste af bröderna,
Ala-ed-Din Hussein (d. 1161), att 1155 eröfra Ghasna,
hvarefter han lade Afganistan och en stor
del af Hindustan under sitt välde. Husseins
efterträdare, Gajath-ed-Din Muhammed, vidgade
rikets gränser under lyckosamma krig med
sultanen i Kovaresmien, och dennes broder
Schehab-ed-Din l. Muiz störtade 1186 den
siste ghasnaviden i Lahore, krossade 1193
hinduernas förenade makt och lade grunden till
ättens indiska välde, som omfattade Audh, Behar,
Bengalen och Gujerat. Efter Schehab-ed-Dins död
(1206) sönderföll riket i flera delar, och inom
några få år hade dynastien förlorat sin sista
besittning till eröfringslystna grannar eller
upproriska ståthållare.
Ghotan (Gothan), Bartholomeus, tysk boktryckare,
anses som den äldste boktryckaren i Sverige,
på hvilket lands medeltidstypografi han utöfvade
ett stort inflytande. Den ende, som kunde tänkas
göra honom förstlingsskapet stridigt, är Johann
Snell, hvilken, äfven han, tryckte 1483
.Ghotans boktryckarmärke i "Missale
aboense" (hans vapensköld i midten).
i Stockholm (nämligen "Dialogus creaturarum
moralizatus"; se d. o.). I Magdeburg tryckte
G. ’bl. a. ett präktigt Missale magdeburgense
(1480; med typer tillverkade af Lucas Brandis i
Lybeck). Därifrån kallades han till Stockholm,
där han i en offentlig handling omnämnes 1483
och där han enligt all sannolikhet tryckte den af
Klemming upptäckta Missale upsalense, af
hvilket endast ett, ej alldeles fullständigt
exemplar är kändt. Fullt bevisadt är numera,
att det var G., som i Stockholm tryckte Vita
Katerine, hvilket arbete således sannolikt är
Sveriges första tryckta bok (1482 l. 1483). 1484
bosatte han sig i Lybeck och utvecklade där en
för sin tid ganska betydande verksamhet. Han
tryckte bl. a. flera latinska psalterier samt
böcker på plattyska, såsom Speygel der dogede
(1485). I denna bok, som är försedd med G:s
namn, återfinner man samma typer, som han förut
nyttjat i "Vita Katerine". På beställning från
Sverige utförde han ett Missale strengnense
(1487) och ett s. k. Missale aboense (1488),
båda utmärkta genom typografisk prakt. Möjligt
är, att G. äfven tryckte det stora, af Klemming
upptäckta Graduale (kyrkokörens sångbok), som
efter sitt innehåll visar sig vara utfördt för
Sverige. Detta tyvärr mycket skadade prakttryck
på pergament är i sådant fall det ståtligaste
minnesmärket af G:s konst och af den ifver,
med hvilken Sveriges sista katolska prelater
arbetade på kyrkans höjande. Ett dateradt och
likaledes utmärkt arbete af G. äro de 1492
i Lybeck tryckta Revelationes S. Birgitte,
som utgåfvos af Vadstena kloster i en
jämförelsevis stor upplaga (800 ex. på papper,
16 på pergament). Helt visst har äfven den lilla
skriften Vita beati Brynolphi (omkr. år 1490)
utgått från G:s officin. G. dog sannolikt
omkr. 1495. (Jfr Boktryckarkonst, sp. 973.)
-rn. (R. G.)
Ghurider. Se Ghorider.
Ghūta, slätten vid Damaskus (se d. o.).
Ghuz. Se Kumaner.
Ghuznee [ga’sni]. Se Ghasni.
Ghyczy [gi’tsi], Koloman von, ungersk statsman,
f. 1808, d. 1888, blef 1828 advokat, invaldes
1843 i underhuset och utnämndes 1847 till
ledamot af högsta domstolen. 1848 blef han
understatssekreterare i justitiedepartementet och
förvaltade efter Deåks af gång detta departement
själf ständigt under några månader. 1861 invaldes
han åter i underhuset och blef president i
detsamma, men var på samma gång vänsterns
ledare. Under förhandlingarna med östeirrike
förfäktade han den rena personalunionen. 1867
bekämpade han "försoningen" mellan Österrike
och Ungern, men verkade sedermera för ett
närmare bestämmande af delegationernas
verkningskrets och Ungerns bidrag till de
gemensamma utgifterna. Först 1873, då det deåkska
partiet upplöste sig och en betänklig finansiell
kris bröt ut öfver Ungern, bildade han ett
mellanparti, som ställde sig på förlikningens
ståndpunkt. 1874 blef han finansminister i
kabinettet Bittö, men af gick redan 1875, jämte
den öfriga ministären, då hans budgetförslag
förkastades af representationen. 1875 valdes
han åter till president i underhuset,
men lämnade det politiska lifvet 1879.
(K. B. W.)
Ghys [gis], Joseph, belgisk violinist, f. 1801 i
Gent, d. 1848 i Petersburg, utbildad af Lafont,
gjorde konstresor genom Europa (Stockholm
1843), hvarunder han för sitt högst sirliga
och eleganta spel fick utomordentligt
erkännande. Han var äfven tonsättare.
A. L.»
Giacomelli [djakåme’lli], Hector, fransk
tecknare, f. 1822, d. 1904, illustrerade på
ett utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
