Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gill ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de i hem, mest å landet, för uppfostran
till 15 års ålder. Jämväl andra barn än
stiftelsens egna kunna i vissa fall få
tillfällig vård å barnhuset. Vid barnhuset äro
anställda 1 läkare, 1 föreståndarinna och nödig
betjäning. Barnantalet vid 1907 års slut utgjorde
152, däraf barnhusbarn 139 (2 inom, 137 utom
barnhuset). En barnkrubba i förstaden Karlsborg
understödes af barnhusfonden. – Fosterlön
för barn är 100 kr. om året. – Uppsikten
öfver utomhusbarnen bestrides af särskild
inspektör. Till nitiska fosterföräldrar lämnas
belöningar i penningar eller minnesgåfvor.
K. W. H.
Gille var under medeltiden beteckningen för
sammanslutningar af olika karaktär och i olika
syften. Att återföra alla medeltidens olika
former af gillen till ett gemensamt ursprung
och söka spåra ett institutionellt sammanhang
mellan dem alla torde knappast vara tillrådligt,
lika litet som det skulle vara riktigt att på så
sätt behandla de många olikartade föreningar,
som bildas under nutiden. Otvifvelaktigt
är emellertid, att ett mycket stort
antal af de medeltida gillena står i ett
utvecklingshistoriskt samband med hvarandra,
i det de visserligen tillkommit under olika
århundraden och utbildats till olika typer,
men likväl äro uttryck för en sammanhängande
stor föreningsrörelse, som gick genom tiden.
De länder, i hvilka gillen förekommo, ligga
i norra delen af Europa: norra Frankrike,
Flandern, England, Tyskland, Skandinavien och
Östersjöprovinserna. Man har därför framkastat
den tanken, att gillena gå tillbaka på ett
gammalt germanskt ursprung, och man har till
stöd härför åberopat själfva ordets härkomst
och äldsta betydelse. Gille är ett substantiv
af germansk stam, som tidigast uppvisats i
de nordiska språken och där i sin egentliga
betydelse "betalning", "sammanskott" (jfr
sv. verben gälda, gälla, ty. gelten). Ur denna
betydelse har sedan utvecklat sig betydelsen
"gästabud", "dryckeslag", "sammankomst" och
slutligen "brödraskap". Några forskare anse,
att själfva ordet gille allra äldst haft den
speciella betydelsen af "offergåfva", "offer",
och att de gästabud, hvarom ordet användes,
egentligen hade en religiös karaktär. Man
erinrar då om de festliga samkväm, som alltifrån
hednatiden i Norden höllos vid begrafning,
bröllop och vid utförandet af andra handlingar af
sakramental natur. Man har emellertid ej kunnat
uppvisa, att dessa samkväm gifvit upphof till
inrättandet af verkligen organiserade sällskap,
och det är därför ej med full säkerhet
fastställdt, att det varit ur denna rot, som
de kristna gillena utvecklat sig, ehuru det
förefaller vara tydligt, att åtskilliga sedvanor
och föreställningar öfverförts från de hedniska
gillesamkvämen på de medeltida kristna gillena.
Dessa gillens första framträdande tillhör
den tid, då ättebandet började lossna, under
det att likväl den offentliga myndigheten
ännu ej nått den styrka, att den kunde på ett
tillfredsställande sätt öfvertaga omsorgen om
den enskildes rättsskydd. En af de utvägar de
enskilde då tillgrepo var att sammansluta sig
till gillen för ömsesidigt skydd och inbördes
hjälp. För den tidens människor föll det af
sig själft, att dylika sammanslutningar måste
ställas under religionens helgd. Ett religiöst
element ingår därför i hvarje verkligt gille:
dels utförde man vid sammankomsterna religiösa
handlingar, t. ex. minnesdrickning till helgons
ära, dels beflitade man sig om
goda verk, sådana som enligt medeltidskyrkan
främjade frälsningen af medlemmarnas själar,
t. ex. brännandet af ljus och läsandet af
mässor vid helgons altaren. I Frankiska
riket omtalas gillen (fr. gildes) redan
på 700-talet; deras medlemmar voro edsvurna
och gillena förbjudna såsom conspirationes
eller conjurationes (sammansvärjningar). I
England börja verkliga gillen (eng. guilds)
framträda i källorna först på 1000-talet. Den
viktigaste formen blef här köpmansgillet (gilda
mercatoria), hvaraf från 1100-talet en stor mängd
stiftades i engelska städer. Dessa gillen hade
till sitt särskilda syfte att reglera handeln
och varuproduktionen, de religiösa uppgifterna
trädde mera i bakgrunden. Ett dylikt gille egde
ofta ett eget hus (guild-hall), hvilket var
på en gång samlingslokal och varuhus. Gillet
stod under ledning af en ålderman eller flera
och dennes bisittare, hvilka stundom kallades
wardens (jfr fsv. gillis-væriande); därjämte
funnos underordnade tjänstemän. Till en början
voro äfven handtverkare medlemmar af dessa
gillen, men när stigande arbetsfördelning
vidgade klyftan mellan handel och handtverk,
utstöttes handtverkarna och hänvisades
uteslutande till sina egna föreningar,
handtverksämbetena. Huruvida dessa
organisationer uppkommit i detta sammanhang
som ett nytt sidoskott af gillerörelsen, eller
om de uppstått oberoende af gillena och under
inflytande af andra förhållanden, är en omtvistad
fråga. Köpmansgillena utöfvade stort inflytande
på utbildningen af stadsstyrelsens former, de ha
äfven haft betydelse för bolagsrättens historia;
så bildades t. ex. de senare stora engelska
handelskompanierna (se d. o.) i anslutning till
dessa äldre handelssällskap.
Bland de gillen (ty. gilden), som tyska köpmän bildade under
medeltiden, var det andra typer, som erhöllo
större betydelse. Gillen af den engelska formen,
omfattande samtliga betydande köpmän i en
stad, bildades i Tyskland endast i ett fåtal
fall. Däremot förekom ofta, att handlande inom
en och samma handelsgren, t. ex. klädeshandlare,
sammanslöto sig till ett gille. En annan form,
som visserligen användes äfven af engelska
köpmän, men som vann än större vikt i tyskarnas
händer, var sammanslutningen af främmande
köpmän eller, som man under medeltiden sade,
gäster till ett gille eller hansa i den stad,
dit de kommit för att drifva sin handel; så
bildade t. ex. köpmännen från Köln i London ett
gille med eget gillehus. Berömdast af dessa
tyskarnas sammanslutningar i dåtidens stora
handelsstäder blef emellertid den, som bildades
i Visby. Den synes från början haft karaktären
af ett gille, styrdt af åldermän. Om dess senare
utveckling och historiska betydelse se
Hansa. En annan fråga, synnerligen svår att
afgöra, är i hvad mån uppkomsten af de talrika
sammanslutningar i Tyskland, hvilka själfva
betecknade sina syften såsom hufvudsakligen
religiösa och vanligen gingo under namnet
brödraskap (lat. fraternitates), stå i samband
med gillerörelsen; svaret måste förmodligen
bli olika i olika fall. Hvad slutligen de tyska
handtverksämbetena angår, är det tydligt, att
hvilket än deras ursprung må ha varit, stodo de,
som bildades i det nordtyska handelsområdet,
under starkt inflytande af gillerörelsen,
hvilket framgår äfven af en flyktig granskning
af de använda formerna. Det var denna typ af
handtverksämbetet, som öfverfördes till Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
