- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1181-1182

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ginkgoales ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dit det förr fördes, mycket afvikande
utseende. De årligen affallande bladen
äro nämligen icke barrlika, utan platta
såsom vanliga blad och långskaftade. Till
formen äro de solfjäderlika, i spetsen
vanligen tvåflikade. Därigenom samt genom sin
nervförgrening påminna de om vissa ormbunkars
blad (Adiantum). Det mogna fröet, som är
gulaktigt och af en valnöts storlek, liknar
en stenfrukt, emedan skalet består af två
lager, ett yttre saftigt och ett inre nästan
benhårdt. Fröets därinnanför liggande kärna
(hvitan och växtämnet) är ätlig och har
en mandelartad smak. – I hemlandet odlas
ginkgoträdet allmänt, dels som ett heligt
träd kring templen, dels för frönas skull (de
säljas allmänt på torgen i japanska och kinesiska
städer samt utgöra hos japanerna bl. a. en vanlig
efterrätt). I Europa, där växten ofta blir endast
en buske, odlas den i flera former till prydnad
i parker och trädgårdar. I de sydligaste delarna
af Sverige (Skåne och Gottland) uthärdar den
på kalljord samt trifves, under betäckning om
vintern, äfven vid Stockholms breddgrad.

2. Paleobot. Släktet synes ha uppträdt
redan mot slutet af triastiden och nådde
sin största utveckling under juraperioden,
då det liksom öfriga ginkgo-växter hade en
vidsträckt utbredning inom norra halfklotet,
där det förekom med en mångfald af arter. Det
är från denna tid kändt äfven från Spetsbergen,
Kung Karls land, Frans Josefs land, Grönland
och andra polarländer samt fanns äfven i
Sverige. Ännu under tertiärtiden lefde en den
nutida G. biloba närstående art på Grönland.
1. (G. L-m.) 2. A. G. N.

Ginkgoales. 1. Bot., växtklass af
Gymnospermerna. Hithörande växter äro (eller
voro) träd med grenad stam med långskott och
kortskott och med mer eller mindre inskurna
blad. Blommorna äro enkönade, dioika. Ståndarna
ha två pollensäckar. Vid pollenkornens groning
bildas stora spermatozoider med spiralvridet
hufvud och talrika cilier. Befruktningen af
det uppräta fröämnet försiggår först sedan det
fallit af och 2 månader efter pollineringen. Af
Ginkgoales finnes nu endast en art lefvande,
Ginkgo biloba L.

2. Paleobot. Redan mot slutet af den paleozoiska
tiden funnos ginkgoväxter vid sidan af
ormbunkartade fröväxter (pteridospermer) och
cordaitales. Sin största utveckling nådde de
likvisst under den mesozoiska tiden, särskildt
juratiden, med talrika representanter af släktena
Ginkgo, Ginkgodium, Baiera, Czekanowskia
m. fl., af hvilka dock flertalet redan under
krittiden utdött, så att under tertiärtiden
sannolikt endast Ginkgo var det släkte, som
återstod. (Jfr Ginkgo, Ginkgodium, Baiera och
Czekanowskia.)
1. G. L-m. 2. A. G. N.

Ginkgodium Yokoyama, paleobot., ett
i Japans juralager förekommande, Ginkgo
närstående släkte, från hvilket det skiljes
genom kortskaftade, ofta odelade och i
så fall smalare, vigglikt jämnbreda blad.
A. G. N.

Ginkgoträdet. Se Ginkgo.

Ginn [djinn], detsamma som Djinn (se d. o.).

Ginningmachine. Se Gin.

Ginnistan [dji’nn-], arab. och pers.,
fevärlden. Jfr Djinn.

Ginnungagap, nord. myt. (isl. gap ginnunga,
Ginnungap
). 1. Gapande svalg, som fanns före
världens skapelse. – 2. Geogr. Afgrunden, som
forntidens nordbor tänkte sig vid ishafvets
slut n. om Norge, sedermera sunden vid
Grönland och Vinland från den förutsatta yttre
oceanen till de inre hafven. Se G. Storm,
"Arkiv f. nord. fil.", 6, s. 340 ff.
(B-e.)

Ginori [djinåri], benämning på en majolika-
och porslinsfabrik, öppnad 1735 i byn Doccia
nära Florens af markis Carlo Ginori (d. 1757)
och sedan förblifven i hans afkomlingars
ego. Fabriken kopierade med framgång kinesiska
mönster, tog därefter antika figurer och grupper
till förebild (å vaser, urnor o. s. v.) och har
i senare tid odlat barockstilen samt imiterat
äldre italiensk fajans. 1896 sammanslogs fabriken
med det keramiska aktiebolaget Richard Ginori
i Milano, hvilket har betydliga etablissemang
å flera orter, med sammanlagdt 3,500 arbetare.

Ginosa [djinåsa], stad i italienska prov. Lecce
(Apulien). 9,935 inv. (1901). Oljeproduktion.

Ginpost (fr. flanc sinistre), her. Om i en
sköld en lodrät skura drages så, att delen till
vänster om densamma (i heraldisk bemärkelse)
innefattar 1/3 af skölden, så kallas denna del
ginpost.
B. S.*

Ginseng [***], namn på vissa rötter, som
användas som läkemedel i Öst-Asien och i
Nord-Amerika. Från Panax Ginseng C. A. Mey. (jfr
Araliaceæ) i Tatariet, norra Kina
och Japan härstammar ginseng l. äkta
kraftrot
, kinesernas allra förnämsta drog,
ett universalmedel mot alla sjukdomar och
ett lifförlängningsmedel, äfven kallad
"odödlighetsmedel", "plantornas drottning"
o. d. Den märkliga drogen är snarlik persiljerot
samt har aromatisk lukt och smak. Den
uppgräfves nattetid och torkas med största
omsorg. Den drog, som hämtas från vildt växande
exemplar, anses finast och är mycket dyr; den
användes blott af förnäma kineser, men går ej i
handeln. Mindre ansedda äro odlad samt koreansk
och japansk ginseng. Amerikansk ginseng lär
mest härstamma från Panax quinquefolius L. i
Nord-Amerika, odlad i Kina och Japan. Drogen,
äfven kallad amerikansk kraftrot l. redberry, är
upptagen i den amerikanska farmakopén; den har
sötbitter, svagt aromatisk smak och innehåller
ett kamferartadt ämne (panacin, panaquilon),
men, såvidt man vet, icke någon beståndsdel af
verklig medicinsk betydelse. Amerikansk ginseng
tuggas som magmedel. Flera närstående växters
rötter gå i olika trakter under namnet ginseng.
C. G. S.

Ginst, bot. Se Genista.

Ginstam l. Chef, her. Om en vågrät skura i
en sköld är dragen så, att den öfre delen
utgör endast 1/3 af skölden, kallas denna del ginstam.
B. S.*

Ginstkatten, zool. Se Genetterna.

Ginstyckad sköld, her., en sköld, i hvilken
en skura är dragen från öfre vänstra till
nedre högra hörnet (i heraldisk bemärkelse).
B. S.*

illustration placeholder
Ginstyckad sköld.


Gintl [gintl], Julius Wilhelm, österrikisk
fysiker, f. 1804, d. 1883, blef 1836 professor
i fysik i Graz, var 1849–63 direktor för
österrikiska statstelegraferna och byggde de
första österrikiska telegraflinjerna samt införde
duplextelegrafering. I en mängd smärre uppsatser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0611.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free