- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1201-1202

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Girardin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Il ne faut pas jouer avec la douleur (1853;
"Lek ej med smärtan", 1860) äro de mest
kända. Bland teaterpjäserna kunna nämnas
L’école des journalistes (1840), C’est la
faute du mari
(1851), Lady Tartufe (1853;
uppf. i Stockholm s. å.), La joie fait peur
(1854; "En farlig glädje", 1857), Le chapeau
d’un horloger
(1854; "Urmakarens hatt" och "En
hatt", 1860), Une femme qui déteste son mari
(1856; "En hustru, som afskyr sin man", 1857)
samt tragedierna Judith (1843) och Cléopâtre
(1847). Stor uppmärksamhet väckte hennes, under
pseudonymen Vicomte de Launay, i tidningen
"La presse" (1836–47) offentliggjorda Lettres
parisiennes
. Hennes OEuvres complètes utgåfvos
1860–61 i 6 band. Jfr Imbert de Saint Amand,
"M:me de Girardin" (1874; flera uppl.).

2 o. 3. E. A-t.

Girardin [***], F. A. Saint Marc.
Se Saint Marc Girardin.

Girardon [***], François, fransk
bildhuggare, f. 1628, d. 1715, kom först i
lära hos en träsnidare och skar helgonbilder,
öfvergick därefter till stenfigurer och fick
slutligen tillträde till bildhuggaren F. Anguiers
ateljé i Paris.

illustration placeholder
[Porträtt; ingen bildtext]


Efter studier i Rom återvände han
1652 till Paris, där en lysande bana för honom
öppnades, tack vare Ludvig XIV:s gunst och det
vänskapliga förhållandet till dennes allsmäktige
målare Charles Lebrun. Bland G:s arbeten må
nämnas en grupp för parken i Versailles, kallad
Apollons bad, Richelieus grafvård i Sorbonne
(Paris), utförd 1694 efter ett utkast af Lebrun,
och Ludvig XIV:s kolossala ryttarstod
Vendôme-platsen, förstörd under revolutionen
1792, men till idén bevarad genom en liten,
lifligt utförd bronsstatyett i Louvre. Därjämte
finnes i Versailles utom den ofvan nämnda
gruppen, som tillhörde G:s yngre dagar, en mängd
dekorativa grupper och enstaka figurer. Den
förnämsta är Proserpinas bortröfvande, hvilken,
såsom grupp betraktad, är uppbyggd med mycken
energi och skicklighet. G. utförde äfven
medaljonger och byster, bland hvilka må nämnas
en mästerligt genomförd marmorbyst af Boileau (i
Louvre), särskildt utmärkt för sin realistiska
kraft. – G:s stil utgör en sammansmältning
af den äldre franska konstriktningen med
Berninis, d. v. s. med barockskulpturens
sträfvanden. Totalintrycket af hans verk
blir därför mycket teatraliskt och ytligt;
men han är utmärkt i det tekniska och säker
i behandlingen samt eger onekligen en viss
gratie, hvarjämte, likasom i allmänhet hos den
franska konsten äfven under klassicitetens och
förkonstlingens dagar, ett skarpt öga för natur
och verklighet hos honom icke förnekar sig, när
det gäller att uppfatta och framställa en bestämd
lefvande person. – G:s maka, Catherine Duchemin
(d. 1698), var blomster- och fruktmålarinna.
C. R. N.*

Girat. Se Giro.

Giraud [***], Giovanni, grefve,
italiensk lustspelsförfattare, f. 1776, d. 1834,
var 1809–14
generalinspektör öfver teatrarna i Italien
och egnade sig sedermera en tid åt handel. Han
författade lustspel efter Molières och Goldonis
mönster, bl. a. Le gelosie per equivoco ("Qui pro
quo", 1842), hans förstlingsarbete, L’ajo nell’ imbarazzo
(1807), Il prognosticante fanatico,
La capricciosa confusa och Don Desiderio. Senare
upplagor af G:s verk äro Opere (2 bd, 1<)02),
Commedie scelte (1904). Jfr biogr, öfver G. af
Gnoli (s. å.).

Giraud [***], Pierre François Eugène,
fransk målare, f. 1806 i Paris, d. där 1881,
fick akademiens Rompris för kopparstick,
öfvergick sedan till måleri med bilder från
Spanien och norra Afrika till specialitet
(La derisa, den sårade tjurfäktaren, 1869,
i Fontainebleau slott). G. var äfven en
framstående karikatyrtecknare. – Brodern
Charles G., f. 1819, d. 1892, målade bilder
från Central-Amerika, genrer, interiörer m. m.,
och sonen Victor G., f. 1835, d. 1871, målade
österländska motiv (Slafhandlaren, Louvre).
G-g N.

Giraud [***], Albert, pseudonym för M. E.
A. Kayenbergh
(se d. o.).

Girault [***], Charles, fransk
arkitekt, f. 1851, studerade vid École
des beaux-arts och vann Rompriset
1880. Hans förnämsta verk hittills är
det lilla konstpalatset ("Petit palais") i
Champs-élysées, färdigt till världsutställningen
1900 och numera inrymmande staden Paris’
konstsamlingar. G. blef led. af Institutet 1902.
G-g N,

Girera. Se Giro.

Giresta, socken i Uppsala län, Lagunda
härad. 1,888 har. 516 inv. (1907). G. bildar
med Gryta ett konsist. pastorat i Uppsala stift,
Lagunda kontrakt.

Girge. 1. Provins (mudirije) i Öfre Egypten,
på båda sidor om Nilen, mellan Siut i n. och
Keneh-Koseir i s. 15,703 kvkm., däraf 1,689
kvkm. kulturland. 688,011 inv. (1897). Hufvudort
är Sohag. – 2. Stad i nämnda provins,
vid Nilens vänstra, strand. 17,913
inv. (1897). Ångbåtsstation. 17 km. längre
i s. ligga ruiner af det forna Abydos.
(J. F. N.)

Girgenti [djirdje’nti]. 1. Provins i Italien, på
sydvästra sidan af Sicilien. 3,035 kvkm. 371,638
inv. (1901), 122 inv. på l kvkm. – 2. Hufvudstad
i nämnda provins, vid floden Drago, 5 km. från
hafvet och 220 m. ö. h. 21,000 inv. (1901;
som kommun 25,024). Många antika ruiner samt
murar och torn från medeltiden. Lyceum,
gymnasium, tekniskt institut, bibliotek,
museum. Biskopssäte. Staden ligger midt i det
sicilianska svafveldistriktet, och G:s hamn,
Porto Empedocle, är förnämsta utskeppningsorten
för svafvel. Af den forntida staden Akragas
l. Agrigentum, som låg något närmare hafvet,
finnas flera märkliga ruiner.
(J. F. N.)

Giriça [-ri’tja]. Se Çiva.

Girland [gir-], fr. guirlande, it. ghirlanda,
af blommor eller löfverk bunden ranka, som
till prydnad hänges på eller viras omkring ett
föremål; ornamentsmotiv, som föreställer sådan
ranka. Jfr Feston.

Giro [it. utt. djirå], krets, kretslopp,
omflyttning; hand. 1. I bankväsendet betydde
giro urspr. öfverflyttning af hos banken
förvarade kontanta medel från en deponents
konto till en annans, såsom praktiserades i de
i Europa omkr. början af nyare tiden inrättade
s. k. girobankerna (se Bank, sp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:00:00 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0623.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free