- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1203-1204

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Girardin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

862–864). Äfven i det moderna bankväsendet
förekommer, särskildt i Tyskland (och
Österrike), en omfattande girorörelse af
liknande art, hvilken dock skiljer sig
från den gamla formen bl. a. däruti, att
bankkundens tillgodohafvande ej behöfver bestå
i kontant inbetalta och hos banken förvarade
summor, utan kan utgöras äfven af andra medel
(diskonterade växlar m. m.). Kunden förfogar
öfver sitt tillgodohafvande antingen genom
att öfverflytta en summa från sitt eget till
någon annan kunds (eller bankens) konto,
hvilket sker medelst utställande af en check
af särskildt slag eller genom uttagande af
kontanta belopp medelst anvisning i vanlig
checkform. I inskränkt betydelse afser ordet
giroräkning, och så särskildt hos
oss, detsamma som upp- och afskrifningsräkning
etc. (se Bank, sp. 858). – 2. I fråga om växlar
betyder giro endossement (se d. o.); däraf girera,
endossera, girant, endossent, girat,
endossat. Dessa benämningar användas dock mera
sällan hos oss.
Å. W:son M.

Girobank. Se Giro och Bank, sp. 862–864.

Girodet-Trioson [***], Anne Louis, hette eg. Girodet
de Roussy
, fransk målare, f. 1767 i Montargis,
d. 1824 i Paris, inträdde vid 15 års ålder
i Davids ateljé.

illustration placeholder
[Porträtt; ingen bildtext]


1789 erhöll han Rompriset
och vistades sedan i 5 år i Italien. Därifrån
hemsände han 1792 Den sofvande Endymion (i
Louvre), som gjorde stor verkan med sin poetiska
stämning i motsats till tidens deklamatoriskt
patetiska kompositioner. Återkommen till Paris,
fann han där under direktoriet nya seder och en
konst, som vände sig till den s. k. "grekiska"
nakenheten. I den andan utförde G. en Danae (i
Leipzigs museum). Därefter utförde han, 1801,
för Bonaparte De franske generalernas skuggor
mottagas på de elyseiska fälten af Ossian och
Fingals efterkommande
(i Petersburg), en målning,
som på grund af sin orimlighet ej väckte och
ej kunde väcka deltagande. Fingal, utställd på
salongen 1802, har hamnat i München. Så mycket
större framgång hade Scen från syndafloden
(1806, i Louvre), mycket utmärkande för G:s
"akademiska romantism". Den stora taflan
med dess inkrånglade komposition, noggranna
teckning och mörka, obehagliga färg hälsades som
ett första klassens mästerverk och fick af
Franska institutet segerpriset inom afdelningen
heroiskt måleri i den stora, af kejsaren utlysta
täflingen 1810. Bättre intryck gör dock Atalas
begrafning
, med ämne ur Chateaubriands dikt
(1808, i Louvre). G. bidrog äfven till de
officiella tidsskildringarna i Versailles
med ett par stora, men obetydliga taflor,
Napoleon mottager staden Wiens nycklar (1808)
och Upproret i Kairo (1810). G. målade ock
porträtt, bl. a. af Chateaubriand (se denne)
1811 (i Versailles). Han sysselsatte sig numera
mest med att illustrera skalder, såsom Sapfo,
Racine, Vergilius, Anakreon, Ossian m. fl.,
hvarjämte han skref vers och öfversatte Anakreon
och Catullus m. fl. Endast en målning härstammar
från de senare åren af hans lif, nämligen
Pygmalion, som med häpnad ser sin elfenbensstod
få lif
(1819). – G. står i sin stil vacklande
mellan den klassiska och den romantiska skolan,
tillhörande den senare genom sitt val af ämnen,
den förra åter genom sin form. Han gör ett visst
sällsamt, förvirradt intryck därigenom, att
hans öfverdrifter i uppfattningen, likasom hans
lust för den sentimentalt lyriska stämningen
och för egendomliga ljuseffekter framträda
i och jämte den korrekta akademiska formen
samt med den klassiska skolans reglerade
linjeföring och på samma gång maniereradt
excentriska åtbörder. Hans OEuvres posthumes,
poétiques et didactiques
utgåfvos 1830 i 2 dlr.
C. R. N. (G-g N.)

Girometti [djirå-], Giuseppe,
italiensk stensnidare och medaljgravör,
f. 1780 i Rom, d. där 1851, var i sitt fack
den mest framstående konstnären i Europa. Han
egde en beundransvärd skicklighet i att för
sitt ändamål nyttja de olikfärgade lagren i de
ädla stenarna. Bland hans intaglioarbeten må
nämnas kaméer med Canovas Perseus, Terpsichore
och Magdalena, Teneranis Psyche, en Hebe (egen
komposition), porträtt af Napoleon, Pius VIII,
Washington m. fl. samt tio i Vatikanens bibliotek
befintliga gemmer. Hans medaljer öfver kardinal
Consalvi, Canova m. fl. räknas bland de bästa
i sitt slag. I förening med Cerbara och sin
son, Pietro G., som var stämpelsnidare,
utgaf han en samling minnespenningar
med porträtt af ryktbara italienare.

Giron [ʃirå’] l. Stråle, her. Stöta två
skuror tillsammans på något ställe af en
skölds kant, så uppstår en spets; är spetsen
smalare än 1/3 af skölden, kallas den giron
eller stråle. Träffas flera sådana spetsar vid
sköldens medelpunkt därigenom, att densamma
är klufven, delad, styckad och ginstyckad
(se fig.), säges skölden vara gironerad.
B. S.*

illustration placeholder
[Exemplifierande bild; ingen bildtext]


Gironde [ʃ̇irå̃’d]. 1. Garonnes nedersta
lopp från dess förening med Dordogne. –
2. Departement i sydvästra Frankrike, bildadt
af flera landskap i den forna prov. Guienne
(hufvudsakligen Bordelais och Bazadais). Det
är Frankrikes största departement. Arealen
10,726 kvkm. 823,925 inv. (1906), 77 inv. på 1
kvkm. Departementet vattnas af Garonne med Ciron,
Dordogne med Isle samt Leyre, hvilken faller
ut i Arcachonbukten. Landet mellan Garonne och
Dordogne, Entre-deux-Mers, är något bergigt,
men ytterst fruktbart; södra och västra delen
af G. är en jämn, torr hed, les Landes, skild
från Garonne genom en rad vinkullar. Längs
kusten sträcka sig dyner, hvilka förr alltmer
inkräktade på landet, men numera blifvit bundna
genom plantering af barrträd. Landets förnämsta
rikedom äro vinplanteringarna, som 1902 upptogo
128,715 har (se Bordeaux-viner); af den öfriga
arealen kommo s. å. 111,071 har på åkerjord
och 24,449 har på skogbärande mark. Vinskörden
utgjorde 1902 3,36 mill. hl. till ett värde af
77,7 mill. frcs. Industrien är mycket liflig och
har sitt hufvudsäte i Bordeaux, som äfven är
den förnämsta handelsstaden. Departementet
indelas i 6 arrondissemang: Bazas,
Blaye, Bordeaux, Lesparre, Libourne och
La Réole. Hufvudstad är Bordeaux.
J. F. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:23 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free