- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1227-1228

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giustiniani ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ved grænsen (s. å.), Tankelæserinden (1901) och
Pilgrimen Kamanita (1906) hans senaste episka
verk. 1895 utgaf han en öfversättning af Eddans
gudasånger och 1890 ett lärdt verk om Richard
Wagner i hans hovedværk Niebelungens ring

("Richard Wagner i sin trilogi Nibelungens
ring", 1899). – G. är delvis en vetenskapsman;
hans beläsenhet i olika litteraturer är djup
och omfattande, och hans mångsidiga vetande har
satt sin prägel på hans författarskap. Detta
är stundom kyligare i tonen och bundet vid en
alltför framträdande reflektion, som ej smält i
känsla. Men i sina starkaste alstringar är han en
konstnär af egenartad skönhetssträfvan, med en
karaktär af sökande och kämpande personlighet,
för hvilken nutidsnovell som forntragedi tjänar
till hölje kring en originell idealism. Sedan
länge är G. bosatt i Dresden, där han i hög grad
fängslats af tysk kultur. Se H. Bang i "Realisme
og realister" (1879) och J. Jörgensen, "Essays"
(1906).
R-n B.

Gjelstrup [ge’l-], Adam Gottlob, dansk
skådespelare, f. 1753, d. 1830, uppträdde
1777–1803 på kungliga teatern och var en
ypperlig karaktärsskådespelare i komiska, i
synnerhet i Holbergska, roller. G. egnade sig
äfven, i synnerhet sedan han lämnat teatern,
åt landskapsmåleriet och nådde däruti
en stor teknisk färdighet. – 1778 gifte
G. sig med Kathrine Morell, f. 1755,
d. 1792, som sedan 1773 var en framstående
skådespelerska i subrett- eller Pernilleroller.
E. Ebg.

Gjelsvik [jäls-], Nikolaus Mathias, norsk
rättslärd och universitetsprofessor, f. 11
apr. 1866 i Förde, blef 1897 docent och 1906
professor vid Kristiania universitet. Sedan
1904 är G. norska Nobelinstitutets konsulent
i folkrätt och ordförande i Det norske
samlaget. Han har hållit föreläsningar i
internationell privaträtt och folkrätt samt
har till landsmålet öfversatt en rad lagar
och lagutkast. Från 1897 har han i pressen
och broschyrer deltagit i den politiska
diskussionen. Han har utgifvit en afh. Den
norske privatrets lære om vildfarelsens
indflydelse paa retshandlers gyldighed

(1897) och Om skadeserstatning for
retmæssige handlinger
(s. å.).
O. A. Ö.

Gjelöen. Se Jelön.

Gjemsö kloster [ge’msö]. Se Gimsö kloster.

Gjende [jä’nne] l. Gjendin, norsk insjö,
belägen nästan midt ibland de storartade
Jotunfjällen, 990 m. ö. h., har en längd
af 18 km. från v. till ö. Den omslutes
på alla sidor af väldiga fjäll, bland
hvilka Gjendetungen l. Vesleåkampen i v.,
Memurubræen, Tykningssuen, Nautgardstind och
Beshö i n., Veslefjeld i ö. samt Knuthulstinden,
Kærnhulstinden och Svartdalspiggene i s. alla
utmärkas genom sin höjd eller sina egendomliga
former. G:s aflopp är Sjoa, som faller ut i
Gudbrandsdalslaagen.
O. A. Ö.

Gjendin [jä’nnin]. Se Gjende.

Gjendineggen [jä’nnin-]. Se Besseggen.

Gjentofte [ge’n-], socken i Köpenhamns amt,
n. om Köpenhamn. 20,700 inv. (1906), är deladt
i 3 pastorat, i det Ordrup 1891 och Hellerup 1901
blefvo egna pastorat. Dessa kunna närmast räknas
som förstäder till Köpenhamn, så tätt bebyggda
som de äro, medan däremot G. stad vid G.-sjö
ännu utgör en blandning af stad och by med 4,342
inv. och många villor, tillhörande utflyttade
köpenhamnare, med rådhus, vattenledning och
gasbelysning. I socknen ligga slotten Bernstorff
(i Gjentofte) och Charlottenlund (i
Ordrup) samt Garderhöjfortet och flera batterier,
hörande till Köpenhamns fästningsverk.
E. Ebg.

Gjerstad [jär-], pastorat i Nedenæs amt,
Kristiansands stift (Norge), består af
socknarna Gjerstad och Vegaarsheien. Areal
670 kvkm. 4,404 inv. (1900).
O. A. Ö.

Gjertsen [jä’rt-], Fredrik, norsk skolman,
f. l nov. 1831 i Mandal, d. 2 juli 1904
i Kristiania, filologisk kandidat 1857,
upprättade 1869 en privatskola med gymnasium,
som, under det nyare namnet Frogner skole,
ännu är i verksamhet. G. hörde till samtidens
mest representativa gestalter på det norska
skolväsendets område och utgaf en rad
förträffliga öfversättningar af grekiska och
romerska klassiker samt af nyare författare,
däribland Goethes "Faust" (1873, flera upplagor).
O. A. Ö.

Gjessing [jä’s-], Gustav Antonio, norsk skolman
och språkforskare, f. 22 sept. 1835 i Drammen,
blef student 1854 och filologisk kandidat
1861. 1865 utnämndes han till adjunkt samt 1877
till öfverlärare vid Kristiansands lärda skola
och var 1880–1903 rektor vid Arendals skola. I
sina vetenskapliga forskningar har G. sysselsatt
sig hufvudsakligen med det fornnordiska språket
och litteraturen. Skrifter: Trældom i Norge (i
"Annaler for nordisk oldkyndighed og historie",
1862), Den ældre edda. Norröne oldkvad, översatte
(i "Program fra Christianssands skole", 1866),
Undersögelse af Kongesagaens fremvæxt (1873–76),
Jómsvikingasaga i latinsk oversættelse af
Arngrimr Jonsson
(i "Program fra Christianssands
skole", 1877) och en öfv. af "Den ældre edda"
(1899).
O. A. Ö.

Gjester (Gestir) kallades de män, hvilka
tillhörde den del af den norske konungens hird,
som höll vakt utanför konungens härbärge, gjorde
spejartjänst i krigstid och för öfrigt drog
omkring i landet i konungens ärenden. Troligen
uppkommo de under Olof den helige. Deras
antal var till en början 30, men steg på Olof
Kyrres tid till 60. De stodo under befäl af en
gestahöfdingi och hade på härnadståg ett skepp
ensamt för sig. I konungens gård hade de sitt
särskilda härbärge och sitt särskilda bord.
O. A. Ö.

Gjoll, nord. myt. 1. Flod i underjorden,
hvaröfver Gjallarbron (se d. o.) leder. –
2. Häll, som asarna drogo bandet Gelgja
igenom och fäste djupt i jorden för att
fastgöra Fenresulfvens boja Gleipner.
Th. W.*

Gjorgjevitj, Vladan, serbisk statsman och
skriftställare, f. 1844 i Belgrad, studerade
medicin och var assistent hos Billroth i
Wien, deltog som fältläkare i fransk-tyska
kriget och blef direktör för militärsjukhuset
i Belgrad (1871) samt lifmedikus hos kung
Milan. Som inrikesminister deltog han lifligt
i det politiska lifvet, blef sändebud i Aten
och i Konstantinopel, men är numera bosatt
som privatman i Wien. Där utgaf han 1905
sina uppseendeväckande memoarer, Das ende
der Obrenovitch, ein beitrag zur geschichte
Serbiens 1897–1900
, som ger en klar och utan
tvifvel korrekt totalbild af tilldragelserna
vid det serbiska hofvet och af slitningarna
inom kungafamiljen. – Utom några medicinska
skrifter och belletristiska försök redigerade
han förtjänstfullt på 1880-talet den vittra
tidskriften "Otadzbina" (Fäderneslandet).
A-d J.

Gjorgjic [***], Ignatj (it. Giorgi,
lat. Ignatius Georgicus), ragusansk poet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free