Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 1241-1242 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gjösegaarden ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1834). Samtidigt uppförde han flera mindre
byggnader för enskilda, uppgjorde ritningar
till altardekorationer, predikstolar (t. ex. de
i Kungsholms kyrka), grafmonument m. m. Som
arkitekt tillhörde G. Desprez’ skola eller
ung. samma riktning, som i Frankrike uppkom
på 1760- och 1770-talen och hvilken betecknas
af ett återgående till den romerska antiken
och en något öfverdrifven uppfattning af dess
enkelhet och stränghet. G:s större byggnader
utmärka sig genom enkel och klar fördelning
samt mycken måtta i det dekorativa, men äro
snarare verk af en lugn och jämn beräkning
än af en skapande eller kraftigare bildande
ande. Som dekoratör och inredare prisades
G. af samtida. Han utförde i sin ungdom äfven
några raderingar i böcker, utgifna af fadern.
1. K. W-g. 2. -rn.*

Gjösegaarden [jösegåren], en 1894 öppnad
kuranstalt för bröstsjuka, belägen i
skogstrakt 4 km. från Kongsvinger, Norge, 190
m. ö. h. Anstalten har plats för 30 patienter,
alla med eget rum. Till densamma höra trädgård,
park och skog med goda promenadvägar å såväl
jämn som backig terräng.
Ln.

Gjövik [jövik], eg. Djupvik, ligger vid
Hunnselvens utlopp, på sjön Mjösens västra
strand i Kristians amt, i Norge. Där
anlades i början af 1800-talet ett
glasbruk, som sysselsatte 30–40 arbetare,
och sedan 1 jan. 1861 har där varit en raskt
uppblomstrande köpstad. Den står sedan 1903
i järnvägsförbindelse med Kristiania. 3,153
inv. (1900).

G-klav (Diskantklav, Violinklav),
mus., den klav, som angifver ettstrukna g
och som numera alltid omfattar diskant-
eller violinsystemets andra linje,
fordom äfven stundom den första, då den
kallades "fransk violinklav". Jfr Klav.
A. L.*

[Återgiven G-klav; ingen bildtext]

gl., förkortning för lat. gladiatores,
gladiatorer, och för lat. gloria (jfr gl. m.).

Gla, två insjöar i västra Värmland: Stora G. i
Glafra socken af Gillbergs härad och Öfre
G. något v. därom, på gränsen mellan Jösse,
Gillbergs och Nordmarks härad. Sjöarna, 119
m. ö. h., tills. omkr. 50 kvkm., äro förenade
genom en kort å och ha aflopp österut till
Glafsfjorden.

Glabrescent (af lat. glabrescere, blifva
glatt), bot., säges om en växt eller växtdel,
som ung är hårig, men äldre blir glatt.

Glace [glass], fr. Se Glass.

Glacéhandskar. Se Handske.

Glacial (af lat. glacies, is), geol.,
som har afseende på det klimat och de
öfriga naturförhållanden, som härskade,
de verkningar, som åstadkommos, och de nya
jordbildningar, som uppstodo under loppet af
den s. k. glacialperioden l. istiden (se d. o.).
E. E.

Glaciala bildningar (se Glacial), geol., ett
gemensamt namn på alla de massor och lager
af grus, sand och lera, hvilka bevisligen
uppstått under istiden, hufvudsakligen genom
verkningarna af den isbetäckning, som en gång
(istiden) utbredde sig öfver stora områden
af jordklotets numera tempererade och kalla
zoner. Under, på, framför och uti istäcket
bildades dessa af stenar och block uppfyllda
grus- och lermassor (morängrus, moränlera =
kross-stensgrus, kross-stenslera) samt de ofta
i långa åsryggar ordnade samlingar af rulladt
grus och rundnötta stenar (rullstensgrus,
rullstenar), hvilka nu intaga en så stor del af
Sveriges och angränsande länders
yta. I de omgifvande hafven, hvilka under
istidens senare del betäckte en icke obetydlig
areal af det nuv. landet, aflagrade sig de
hufvudsakligen genom smältvattensälfvarna
i uppslammadt tillstånd dit utförda sand-
och lerpartiklarna till de skiktade sand- och
lerlager (glacialsand och glaciallera,
d. v. s. ishafssand och ishafslera),
hvilka man nu finner utbredda öfver de
flesta af Sveriges slätter och lägre delar. –
Postglaciala bildningar kallas de bildningar,
som uppstått efter den egentliga istidens slut,
då istäcket till följd af afsmältning blifvit
inskränkt till de inre, högre delarna af landet
samt klimat och andra förhållanden börjat mera
likna de nu rådande. Emedan dessa förhållanden
sannolikt småningom inträdde, torde någon
skarp gräns mellan glaciala och postglaciala
bildningar i naturen sällan förefinnas.
E. E.

Glacialformationen, geol., en sällan använd
benämning på sammanfattningen af alla under
istiden eller glacialperioden bildade jordlager,
de glaciala bildningarna (se d. o.).
E. E.

Glacialin (af lat. glacies, is), kemiskt medel
att konservera smör.

Glaciallera l. Ishafslera, geol., en gulgrå
eller brungrå, stundom ljust blågrå lera, bildad
i senglacial tid genom aflagring skiktvis af
lerslam från den afsmältande inlandsisens älfvar
på bottnen af det s. k. senglaciala hafvet (Yoldia-hafvet),
ett ishaf. Den är afsatt närmast ofvanpå
morängruset eller någon gång omedelbart på
berggrunden samt träffas nu utbredd å slätter
och dälder inom stora områden af mellersta och
södra Sveriges nästan alla provinser och inom
det norrländska kustlandet, uppemot den gräns,
dit det senglaciala hafvet inom olika delar af
landet nått. Ej sällan är leran täckt af yngre
leror, torf m. m.

Tvärsnitt genom glaciallera. (Nat. storl.)

Glacialleran utmärkes för en i allmänhet
mycket tydlig skiktning eller hvarfvighet och
har därför vanligen benämnts hvarfvig lera. Ej
sällan innehåller den, särskildt inom sina undre
delar, från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>