- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1263-1264

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glæser ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1263

Glais-Bizoin-Glan

1264

glagolitiska en konstfullt snirklad utbildning
af 800- och 900-talens grekiska minuskelskrift
(se I. Taylor i "Archiv f. slav. philologie",
1880). De båda alfabeten synas ha uppkommit vid
sidan af hvarandra; dock tyckes det glagolitiska
vara något äldre; i alla händelser äro de äldre
kyrkoslaviska språkminnesmärkena bevarade i
handskrifter med glagolitisk skrift. Medan det
cyrilliska alfabetet har 43 bokstäfver, af hvilka
35 till utseende och uttal nära öfverensstämma
med ryskans 36 bokstäfver (utom Ö) och de öfriga
8 motsvara ljuden: dz, ja, je jeti, jåy och
de grek. £, *p, to, har det glagolitiska 40
motsvarande bokstäfver, saknande liksom ryskan
tecknen för ja, je, £, i/j, men egande ett för
dj. l äldre tider hade det glagolitiska alfabetet
dels ensamt, dels vid sidan af det cyrilliska,
stor utbredning bland syd-slaverna, i synnerhet
bulgarer och dalmatiska kroater, men redan på
1100-talet kom det ur bruk bland bulgarerna och
ersattes af det cyrilliska och är nu inskränkt
till de hufvudsakligen dalmatiska liturgiska
böcker, som följa romersk ritus. I Dalmatien
vidmakthölls det med påfvarnas understöd i
de romerskkatolska församlingarna. Därigenom
försvårades öfvergången till den grekisk-ortodoxa
kyrkan, som tidigt och allmänt använde cyrillisk
skrift. Småningom fingo såväl språk som alfabet
i dessa menigheter gifva vika för latinskt
kyrkospråk och latinsk skrift. I midten på
1800-talet fanns ännu ett "gla-golitiskt"
seminarium i Zara, och några få församlingar, de
s. k. g l a g o l i t e r n a, på de dalmatiska
öarna ha bibehållit slaviskt kyrkospråk. I de
äldsta, företrädesvis från Bulgarien härstammande
glagolitiska handskrifterna, från 900-talet, är
bokstafsformen rund och språket ren kyrkoslaviska
(se d. o.), men de yngre, Kroatien tillhörande
visa en kantig frakturskrift, och språket
är ackommoderadt efter dalmatisk-kroatisk
dialekt. De viktigaste och sällsyntaste
glagolitiska handskrifterna äro: "Codex
Zograph." (evangelier från Zographos-klostret
på Athos, nu i kejs. biblioteket i Petersburg),
"God. Assemannus" (evangelier, af Assemann
fördt från Jerusalem till Eom), "Glagolita
Cloziana" (14 bl. homilier) och "Codex Marianus"
(evangelier från Maria-klostret på Athos). Jfr
Schafarik, "Über den ursprung und die heimat des
Glagolitismus" (1869), och Miklosich, i Ersch
och Grubers "Eealencyclopädie". K. F. J.

Glais-Bizoin [glä-bisåä’], Al ex an d r e, fransk
statsman, f. 1800, d. 1877, blef 1822 advokat och
tillhörde som deputerad 1836-48 de häftigaste
oppositionsmännen emot julimonarkien samt
verkade ständigt för genomförandet af den stora
revolutionens principer. G. blef 1848 medlem af
konstituerande församlingen, där han i allmänhet
röstade med bergpartiet. 1863 invaldes han i
lagstiftande kåren, föll igenom vid de allmänna
valen 1869, men segrade vid ett fyllnadsval
s. å. Efter kejsardömets störtande, 4 sept. 1870,
blef G. insatt i nationalförsvarsregeringen. Som
medlem af regeringsdelegationen för provinserna
begaf han sig 12 sept. till Tours, hvarest han
dock efter Gambettas ankomst icke ut-öfvade
något inflytande på ärendena. Då han 1871
ej blef invald i nationalförsamlingen,
drog han sig tillbaka från det politiska
lifvet. Nationalförsvarsregeringens verksamhet
har han skildrat i Dictature de cinq mois (1872).

Glaisher [gléYje], James, engelsk fysiker och
meteorolog, f. 1809 i London, d. 1903 i South

Croydon nära London, började sin vetenskapliga
bana som geodet i Irland och astronom först
i Cambridge, sedan i Greenwich, där han
1840-74 ledde de magnetiska och meteorologiska
iakttagelserna. Han utförde äfven iakttagelser
öfver den nattliga utstrålningen och införde
till bestämmande af luftens fuktighet i England
psykrometern, för hvilken han 1847 beräknade
tabeller, som där ännu äro i bruk. Under
den stränga vintern 1855 utförde han en
vacker undersökning öfver snökristaller med
afbild-ningar af mer än 151 olika former. Mest
berömd är han för de vetenskapliga luftfärder
han under 1862-66 med hjälp af luftseglaren
Coxwell utförde i fri ballong från Wolverhampton
m. fl. ställen i England till en höjd af mer än
9,000 m., hvarvid temperaturen och fuktigheten
på olika höjder bestämdes. Några af G :s
temperaturiakttagelser på stor höjd torde dock
vara felaktiga i följd af värmestrålning. 1869
gjorde han dylika iakttagelser i Giffards
fängslade ballong i Chelsey till 300 m. höjd. Han
utförde äfven värdefulla undersökningar
öfver Englands och Indiens klimat. Sedan 1849
var han led. af Royal society samt var 1850
medstiftare af Meteorological society. Mest
känd af G :s många skrifter är det populära
arbetet Voyages aériens (1869; "Upptäcktsresor i
lufthafvet". 1874), som beskrifver ballongfärder
af G., C. Flammarion, W. de Fonvielle och
G. Tissandier. N. E-m.

Glaize [glas]. 1. Auguste Barthélemy G., fransk
målare, f. 1807, d. 1893, lärjunge till bröderna
Devéria, målade hufvudsakligen mytologiska
och allegoriska ämnen, bl. a. S. Elisabet,
af-visad som tiggerska från de rikes dörr
(1844) och Galliska kvinnor, värjande sig^
för romarnas våld (1852), Le pilort (1855), där
idéns martyrer paradera på skampålar, Ce qu’on
volt å vingt ans (s. å.), likaledes allegoriskt
uppfattad, samt en ännu mera abstrakt skildring,
La pourvoyeuse misére (eländet, som drifver
blomstrande ungmor i armarna på lasten, 1861),
Cendres (Den vigda askan, 1874). G. målade
äfven bibliska ämnen: Johannes döparens död
(1868 och 1873), Äktenskapsbryterskan inför
Kristus (1875), Evangelisten Johannes (i
S. Sulpice) m. fl. - 2. Pierre Paul Leon G.,
den förres son, f. 1842, elev af Gérome, har
målat Delilas förräderi (1859), Simson fångas af
filistéerna (1861), Simson brytande sina bojor
(1864), Sammansvärjning i det gamla Rom (1875,
Luxembourg). G. är äfven porträttmålare och
dekoratör (har målat i Hotel de ville, i märier
och teatrar). C. K. N. (G-g N.)

Glamis [glä’ms], slott. Se Forfar 2.

Glammis [glä’mis], Lady, oskyldigt afrättad
skotsk adelsdam. Se Douglas, sp. 772.

Glamorgan [gləmå’gən], wales. Gwlad Morgan,
engelskt grefskap i södra delen af Wales,
vid Bristolkanalen. 2,053 kvkm. 601,061
inv. (1901), oberäknadt städerna Cardiff
och Swansea, som bilda särskilda county
boroughs. Landet är bergigt med mildt klimat
och bördig jordmån. Af befolkningen kunde 1891
nära hälften tala kymriska. Hufvudnäringen
är bergsbruk (stenkol och järn, koppar, tenn
och bly); endast en mindre del af befolkningen
arbetar med jordbruk. Hufvudstad Cardiff. Andra
betydande städer äro Swansea och Merthyr-Tydfil.
(J. F. N.)

Glan, nord. myt. Se Glen.

Glan, sjö i Östergötland, genomflytes af Motala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free