- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1269-1270

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glæser ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1269

Glareola-Glas

1270

graphia liber (1527), De arte musica (1549)
och Annotationes till ett flertal romerska
författare. Biogr, af Schreiber (1837) och
Fritzsche (1890).

Glare’ola, zool., är ett till fågelordningen
Chara-driiformes hörande släkte. Det har
öfverkäken något böjd och försedd med skarp
spets, yttertån och mellantån förenade
medelst hud, smala, spetsiga, nästan raka
klor, långa vingar, hvilka likna svalornas,
första vingpennan längst, tämligen lång,
antingen tvär eller gaffelformig stjärt samt
tät och mjuk fjäderklädnad. I länderna omkring
Medel-hafvet och Svarta hafvet lefver vadarsvalan
1. sandhönan, G. pratincola, hvilken blir 23
cm. lång, är ofvan olivbrun, med metallglans
på skuldror och täckfjädrar, bröst och sidor
ljust brungrå, öfriga undre delar hvita; den
rödgula strupen infattas af en brun ring. Denna
fågel flyger och springer med synnerlig lätthet,
lefver af insekter, häckar bland vass och rör,
har läckert kött och välsmakande ägg. Dessa
båda omständigheter tillgodogöras flitigt i de
länder, där vadarsvalan är hemma. Utom under
fortplantningstiden lefver den i ofta talrika
flockar. Ett exemplar är funnet på Möen.
C. E. S.*

Glarneralperna, en grupp af Vastalperna, af ren
kallad östra Yierwaldstätter-alperna (se A l p
e r n a, sp. 697).

Glams. 1. Kanton i östra Schweiz, omgifven af
S:t Gallen, Graubünden, Uri och Schwyz. 691,2
kvkm. Kantonen bildar en i Glarneralperna
inkilad tvärdal (med två större sidodalar:
Klon- och Sernf-dalarna), på tre sidor
omsluten af delvis glaciärtäckta högberg:
i v. Glärnisch, i s. Tödi. Hufvudflod
Linth. Klimatet är rått, regnrikt och
utsatt för häftiga temperaturväxlingar, med
våldsamma föhn-stormar höst och vår. Knappt
2/s af kantonen äro produktiv mark; åker och
äng upptaga blott 16 kvkm., hvarför spannmål
måste införas. De viktigaste näringsgrenarna
äro industri (särskildt bomullsindustri),
som sysselsätter 8,000 pers., boskapsskötsel
(särskildt get- och fårafvel), beredning
af aromatisk örtost ("schabziegér") samt
bearbetning af skifferbrotten. Invånarna,
hvilkas antal minskas genom utvandring,
voro 1900 32,349 (24,s proc. katoliker, 98
proc. tysktalande). Författningen af 1842,
reviderad senast 1887, är rent demokratisk. Den
årligen i maj i hufvudstaden under öppen himmel
sammanträdande landesgemeinde (hela den manliga
befolkningen öfver 18 år, öppen omröstning
medelst handuppräckning) bestämmer budgeten,
antager och förkastar lagförslag, utser den
verkställande och förvaltande myndigheten
(regie-rungsrat, l medl., ordf. "landammann",
vice ordf. "landesstatthalter"), domare (öfver-,
civil- och kriminaldomstol, hvardera 7 medl.,
samt "augen-schein"-domstol, för tvister om fast
egendom, 5 medl.) samt de 2 representanterna
i "ständerat". Lagförslag uppgöras och den
allmänna förvaltningen öfvervakas af landrat
(l medl. på 500 inv., valda för 3 år i 18
valförsamlingar). Till förbundsför-samlingens
nationalrat sänder G. 2 medlemmar. Jämte
folkskolor finnas 10 sekundärskolor, l högre
skola (progymnasium) och l handtverksskola. -
G. hörde i äldre tid till klostret Säckingen vid
Ehen, kom därefter till huset Habsburg, men slöt
sig 1352 till Edsförbundet och betryggade sin
frihet genom segern vid Näfcls 9 april 1388. 1450
erkändes G.

som medlem af Edsförbundet. Keformationen
infördes genom Zwingli, som 1506-16 var
pastor i G., och 1530 hade större delen af
befolkningen anslutit sig till densamma. Efter
fransmännens seger vid Wollerau 1798 blef
G. en del af kantonen Linth, men återvann
1803 sin själfständighet. - 2. Hufvudstad i
nämnda kanton, vid Linth. 4,893 inv. (1900;
som kommun 4,940). Kantonsarkiv, bibliotek
(14,000 bd), museum (naturhist.) och
tafvel-samling. Progymnasium.
(J. F. N.)

Glas är en genom smältning åstadkommen amorf
blandning af åtskilliga kiselsyrade salter,
hufvudsakligen kalium-, natrium-, kalcium-
och blysilikat. Dessutom finnas i regel
mindre mängder mangan-, järn-, magnesium-
och alurniniumsilikat och någon gång borater
inblandade. Dessa ämnen ingå icke alla samtidigt
i glaset, utan är förekomsten af den ena eller
andra af dem beroende på råmaterialen, hvilka
något variera för de olika ändamål, hvartill
glaset skall användas, och på tillgången vid de
olika glasbruken. Efter kemisk sammansättning
indelas de vanliga glassorterna i fyra grupper:

1) Kalium-kalkglas (kaliglas, bömiskt
eller lätt kristallglas), fullkomligt färglöst,
svårsmält, hårdt samt motståndskraftigt mot
kemiska förändringar. Spegelglas är ofta en
blandning af denna och följande glassort.

2) Natrium-kalkglas (natronglas, franskt glas,
fönsterglas), blågrönt, något hårdare,
men lättsmältare än föregående. Hit hör det
för optiska ändamål använda kronglaset (eng.
crownglass).

3) Kalium-blyglas (blyglas, tungt kristallglas,
blykristall), tungt, mjukt, lättsmält,
färglöst och starkt ljusbrytande. Hit höra
flintglaset, som användes för framställning af
optiska linser, samt strass, materialet för
konstgjorda ädelstenar (similidiamanter).
S. k. halfkristallglas är ett
natrium-kalk-blyglas.

4) Aluminium-kalk-alkaliglas (buteljglas),
rödgult eller mörkgrönt, med ringa kalihalt,
innehåller väsentliga mängder järn, mangan
och magnesium ur orena råmaterial.

De under 1) och 2) nämnda sammanfattas i
benämningen kalkglas, i motsats mot det
under 3) nämnda blyglaset.

Efter framställningssättet plägar man äfven
särskilja hålglas, som är blåst endast med
glasbiåsarpipa, taffelglas, som först är blåst
med pipa och genom vidare åtgärder bragts
i skifform (fönsterglas), samt spegelglas,
såväl blåst som gjutet, då glaset är slipadt
och poleradt.

Kalkglaset i förbrukningsartiklar har af ålder
framställts efter empiriska recept, i hvilka
den nyare kemien dock lyckats bringa ett visst
system, så att man numera eger kännedom om de
ingående kemiska beståndsdelarnas allmänna
inflytande på glasets egenskaper. Därvid
är dock att märka, att den mekaniska och
fysikaliska behandlingen vid framställningen
spelar en betydande roll och kan åstadkomma
stora variationer i egenskaperna hos gas med
samma kemiska sammansättning. De bästa natron-
och kaliglasen närma sig den kemiska formeln

6 SiO2, Na2 O(K2O), CaO,

motsvarande 75,5 proc. kiselsyra, 12,9
proc. natriumoxid, 11,6 proc. kalciumoxid eller
70,8 proc. kiselsyra, 18,3 proc. kaliumoxid
och 10,3 proc. kalciumoxid. Blyglasen närma sig
normalt formeln

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:19 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0657.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free