- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1287-1288

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasfabrikation ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erhåller det i allmänhet genom slipning i skarpt
begränsade ytor. Den vanligaste dekorationen
är likaledes åstadkommen medelst slipning och
framställer vapen, monogram, sinnebilder,
stundom af en något tvifvelaktig smak,
ornamentalt löfverk, figurscener o. d. Äfven
förgyllning nyttjas med stor framgång. De
vanligast förekommande alstren äro pokaler
och bägare af ganska omväxlande, i allmänhet
något tunga former. De äro ej sällsynta (jfr
fig. 10). Slipningen fordrade ett betydligt
tjockare gods än i de venezianska glasen, och
tekniken afsåg att i möjligaste mån efterlikna
den naturliga bergkristallen. En mycket
framstående plats bland tyska glasfabrikat
intager det djupröda, s. k. rubinglaset,
uppfunnet omkr. 1679 af holsteinaren Johann
Kunckel, då i brandenburgsk tjänst, sedermera
svenskt bergsråd och (1693) adlad under namnet
v. Löwenstern. Kunckel utgaf 1689 sin "Ars
vitraria experimentalis", ett af de mest berömda
äldre arbetena öfver glastillverkningskonsten. I
Tyskland torde äfven konsten att etsa på
glas medelst fluorsyra blifvit uppfunnen
(omkr. 1670). Jämväl den tysk-bömiska
glasfabrikationen förlorade med 1700-talets slut
sin konstnärliga karaktär, men den utöfvade dock
under 1700-talet ett starkt inflytande på andra
länders tillverkning. Såsom en pånyttfödare af
densamma kan man anse den berömde fabrikanten
L. Lobmeyr i Wien. En vacker specialitet utgöra
bl. a. hans glasskålar med underifrån fördjupadt
ingräfda figurframställningar och ornament, som
göra intryck af att vara upphöjda på ytan. –
Bland öfriga europeiska länder ha Spanien,
Frankrike och sannolikt äfven Nederländerna och
England att uppvisa en glastillverkning, hvars
anor gå långt tillbaka i tiden. Till Frankrike
inkommo under 1500-talet jämte en mängd andra
italienska konstnärer och konsthandtverkare
äfven åtskilliga venezianska glasmakare,
och vid 1600-talets början funnos glasbruk på
flera olika orter; de föremål, som härstamma
från dessa franska fabriker, visa tydligt hän
på ett venezianskt inflytande. Ludvig XIV:s
ryktbare minister Colbert uppmuntrade äfven
glasindustrien och lade därvid särskildt an
på spegeltillverkningen. Franska speglar
började från 1600-talets slut att täfla
med de venezianska; det förnämsta franska
spegelglasbruket var S:t Gobain. Under 1700-talet
behärskade det bömiska glaset smaken i Frankrike
liksom annorstädes i Europa, och under 1800-talet
tillämpade de förnämsta franska fabrikerna,
Baccarat, S:t Louis m. fl., de i England
utbildade metoderna för tillverkning af slipadt
och pressadt kristallglas. Nederländerna följde
i början gammaltyska, senare venezianska och
bömiska förebilder. Detsamma har i hufvudsak
varit fallet med England, där fasettslipningen
under 1700-talet nådde en hög ståndpunkt, som
gjorde, att England vid 1800-talets början blef
det tongifvande landet på glastillverkningens
område; det pressade och gjutna (blyhaltiga)
kristallglaset är att betrakta som en engelsk
uppfinning. l senare tid har där William Morris
äfven på detta konstindustriella område skapat
goda mönster (för dricksglas).

Glasindustrien i
Nord-Amerikas förenta stater är ej stort mera än
100 år gammal (1790-talet). Redan vid början af
1800-talet gjorde den amerikanska glasindustrien
stora framsteg, i synnerhet sedan man där liksom
i England börjat tillverka gjutet och pressadt
kristallglas.

Den kinesiska glasindustrien har mycket gamla
anor och kan följas tillbaka ända till 400-talet
e. Kr.; 1700-talet var här en blomstringstid
inom detta liksom inom flera andra af de
konstindustriella yrkena. Tekniken nådde tidigt
en hög grad af utveckling, bl. a. kände man
öfverfångstekniken och använde den med stor
konstnärlig verkan (se fig. 11).
– I nyare tid har glastillverkningen i Europa
nått en hög ståndpunkt. Dels efterbildas gamla
former och dekorationssätt, dels uppfinnas
nya. Karakteristiskt för nutiden är det på
mångahanda sätt färgade, men fullt genomskinliga
godset; bland dekorationsmedel intager den
s. k. sandblästern ett anmärkningsvärdt rum.
Figurer, skrift, ornament m. m. frambringas
nämligen på det sätt, att sand genom ett
genombrutet mönster störtas mot en glasyta.
Framför allt har i senaste tid en mängd
förbättringar införts på det tekniska området,
och i synnerhet har Amerika här liksom på
så många andra industriområden gjort viktiga
insatser. Slipningsmetoderna ha fullkomnats,
spegel- och kristallglas kunna framställas i
kolossala dimensioner, både släta och kupiga,
nya färgningsmetoder ha uppfunnits o. s. v.
– Äfven i konstnärligt afseende har nutiden med
sitt stora konstindustriella intresse varit af
betydelse: de nya tekniska förfaringssätten
ha medfört nya möjligheter, och de flesta
äldre metoder ha åter upptagits och förbättrats.
På konstglasets område ha särskildt Frankrike
och Amerika varit tongifvande. Émile Gallé
(se d. o.) i Nancy var en af de förste, som
återupptogo den gamla öfverfångstekniken (se
fig. 12), och han har fått efterföljare både
i Frankrike (Léveillé och Daum i Nancy) och
annorstädes. Louis Tiffany i New York har fört
i marknaden bl. a. konstglas af en ny typ med
lätta, eleganta former af tunt, genomskinligt
glas, skiftande i alla regnbågens färger (se
fig. 13).

I Sverige omtalas glasmakare redan under
1400-talet, och på Gustaf Vasas tid skall här
ha funnits ett glasbruk, hvars historia och
tillverkningar dock äro okända. På 1620-talet
anlades af en mäster Påfvel ett glasbruk på
Karl Karlsson Gyllenhielms gård Trestenshult
(omkr. 40 km. från Bergkvara) i Kronobergs
län. 1641 erhöll Melchior Jung privilegium på
ett glasbruk i Stockholm; han tillverkade glas
af "hållendsk" och "französk" fason och lyckades
utverka importförbud för glasvaror, hvilket dock
snart måste upphäfvas. 1675 bildades ett nytt
"glaskompani" under ledning af en italiensk
äfventyrare, Bernardino Scapitta, som uppträdde
under det falska namnet markis Giacomo Guagnini;
detta företag erhöll 1676 vidsträckta privilegier
och blef en farlig konkurrent till Melchior
Jungs glasbruk, som också snart upphörde. Sedan
Scapitta rymt, öfvertogs "glaskompaniet" af
Balthasar Grill, som flyttade verkstäderna till
Kungsholmen, där bruket egde bestånd till början
af 1800-talet. Bland arbetarna i dessa svenska
glasbruk från 1600-talet voro flera italienare,
och tillverkningarna, af hvilka åtskilliga
prof finnas bevarade, bl. a. i Nationalmuseum i
Stockholm, tyda också på italienskt (venezianskt)
inflytande. Så är särskildt förhållandet med
några höga, smäckra pokaler med lock och kungliga
namnchiffer på stänglarna: två korsade C =
Karl XI eller Karl XII; C. V. E. = Carl (XI),
Ulrika Eleonora (se fig. 14) o. s. v. Om de tyska
tillverkningarna erinra de väldiga pokalerna af
remmartyp med små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:23 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free