Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 1303-1304 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasögonpingvinen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afträddes det 1742 till Preussen. - 2. Kretsstad
och fästning i nämnda grefskap, i en trång dal
vid Neisse. 16,052 inv. (1905). Gymnasium
(f. d. jesuitkollegium). Tobaks- och
maskinindustri. 1898 slopades enceinten
och utanverken, men den på en brant klippa
å vänstra Neissestranden liggande donjonen
och det midt emot på andra stranden liggande
Schäferberg-verket ha bibehållits för spärrning
af de genom staden gående förbindelserna. Ett
gammalt slott G. var under trettioåriga
kriget utsatt för flera belägringar (äfven
af svenskarna) och togs 1742 af preussarna,
hvarefter befästningarna förstärktes. 1760
öfverrurnplades G. af Laudon, och 1807
försvarades G. med framgång af grefve
Götzen mot bajrare och württemborgare.
(J. F. N.) L. W:sonM.

Glauber, Johann Rudolph, tysk kemist, f. 1604 i
Karlstadt (Franken), d. 1668 i Amsterdam, var en
af sin tids största kemister. Med sina samtidas
fel - hemlighetsmakeri och ett öfverdrifvet
prisande af egna upptäckter - förenade han en
skarp iakttagelseförmåga. På alkemien trodde han,
och i sin bok Miraculnm mundi (1653) påstår
han sig ha funnit ett universellt läkemedel
för alla sjukdomar. Han förtiger dock dess
beredningssätt, för att icke det högfärdiga
människosläktet skulle bruka det till sin egen
skada. Dessa vidskepligheter hindrade dock icke
G. att inom den rena kemien göra många viktiga
upptäckter. Han framställde, genom inverkan af
svafvelsyra på koksalt och salpeter, saltsyra
och salpetersyra (1658) och erhöll då bland
biprodukterna natriumsulfat, som på grund
af sin stora nytta som läkemedel af honom
kallades Sal mirabile och af eftervärlden fått
namnet glaubersalt. Vidare framställde
han många klormetaller, såsom salmiak, zink-
och tennklorid, arsenik- och kopparklorur,
och synes äfven ha känt till klor. Därjämte
var G. den förste, som hade en genomförd tanke
om verkningarna af den kemiska frändskapen,
ehuru han icke nyttjade detta ord (se G :s Novi
furni philosophici, 1648). G. var äfven mycket
produktiv i teknisk kemi; han sysselsatte sig med
glasberedning och med salpeterfabrikation, han
lärde att bereda flera slags betningsmedel och
framställde flera nva färgämnen. I sitt arbete
Des Teutschlands wolfarth (1656-60) kämpade han
för höjandet af sitt fäderneslands industri. I 40
större skrifter nedlade G. sina iakttagelser. G:s
Opera omnia utkommo 1661 i Amsterdam i 7 bd;
ett utdrag ur dem är Glauberus concentratus,
oder kern der Glauberischen schriften (1715).
R.T-dt.*

Glauberit, miner., en egendomlig
molokulärförbindelse emellan
glaubersalt och gips (Na₂ SO₄.Ca SO₄),
i monoklina, tafvelformiga kristaller,
söm i vatten sönderfalla i ofvan nämnda
salter. Förekommer vid Stassfurt, i
Lothringen, Spanien, Peru, Punjab o. s. v.
A. Hng.

Glaubersalt, Sal mirabile Glauberi, kem.,
benämning på neutralt natriumsulfat (se d. o.).
Jfr Glauber, J. R.
P. T. C.*

Glaucescens (af grek. glaukos), bot., blågrön
färg; glaucescent, blågrön.

Glauchau, stad i konungariket Sachsen, kretsen
Chemnitz, vid Mulde. 24.596 inv. (1905). G. är
en af Sachsens största fabriksstäder och
hufvudort för tillverkningen af ylle-
och halfyllpklänninffstvg; därjämte finnas
järngjuterier, mekaniska verkstäder m. m. I G.,
som är hufvudort i Schönburgska
"recessherrschaftet" finnas två
slott, en realskola med progymnasium,
väf-, bokbinderi- och byggnadsskolor.
(J. F. N.)

Glaucium Juss., bot. farm., ett
örtartadt växtsläkte inom fam. Papaveraceæ,
utmärkt genom den långa, smalt skidlika,
tvåvalvliga och tvårummiga kapseln. I Sverige
finnes blott en art, G. flavum



Glaucium flavum. 1 växtens öfversta del,
2 blad från stjälkens bas,3 pistillens märke, 4 frukt
(kapsel), ituskuren på tvären, 5 frö.

Crantz, strandvallmo (se fig.). Denna art
är en tvåårig, högväxt, blågrön ört, med
gul mjölksaft, stora, sträfhåriga, blågröna,
parflikiga blad och stora, gula, ensamt sittande
blommor. Denna vackra växt träffas i Sverige
endast å Bohusläns hafsstränder. Strandvallmon
låter lätt odla sig i trädgårdar och är en
ståtlig prydnadsväxt, hvars vackra blågröna
bladrosetter, hvilka utvecklas under första året,
göra en vacker verkan omkring blomstergrupper;
som prydnadsväxt odlas äfven G. corniculatum
med röda, svartfläckiga blommor. - örten och
roten, Herba et radix Papaveris corniculati,
hvilka ega en opiumliknande lukt, ha förr varit
begagnade såsom urindrifvande och stenlösande
medel. Fröna innehålla 30-35 proc. fet olja,
som fått användning som matolja, brännolja
och maskinolja samt i tvålfabrikationen.
O. T. S. (G. L-m.>

Glauke, astron., en af småplaneterna.

Glaaukias, bronsgjutare från Egina. Se
Eginetisk konst, sp. 1449-50.

Glaukodot, miner. Se Koboltglans.

Glaukofan Hausm., miner., en blågrå,
lavendelblå,. stänglig eller tradig, vackert
pleokroitisk hornblände-art af sammansättningen
Na₂Al₂Si₄O₁₉. Träffas i vissa till "diorit"
omvandlade diabaser och gabbroarter,. äfvensom
i gnejser och glimmerskiffrar. A. Hng.

Glaukom (grek. glaukoma, af glaukos,
blå- eller grönaktigt skimrande), med.,
en ögonsjukdom, hvars innersta grund ej
ännu är fullständigt känd, oaktadt ofantligt
mycket blifvit skrifvet om densamma. Dess mest
framstående symtom är ett ökadt tryck inuti ögat,
beroende antingen på en förökad afsöndring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>