Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödljus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1351
Glödljus
1352
kula med vätgasatniosfär; järntrådens motstånd
växer hastigt med stigande temperatur och
kompenserar sålunda motståndsminskningen i
glödkroppen. Motståndet konsumerar emellertid
15 proc. af effekten. Nernstlampan lämpar sig
bäst för högre spänningar (emedan en kortare
glödtråd lätt afkyles vid infästningspunkterna)
och utföres mest för 220 volt, i storlekar från
25 till 250 hlj. Effektförbrukningen uppgår till
1,5 ä 2 watt per hlj., och bränntiden är 300 ä
400 timmar.
Det nyaste uppslaget på den elektriska
belysningsteknikens område utgöres af
metalltrådslamporna. Den om gasbelysningstekniken
förtjänte uppfinnaren d :r Auer v. Welsbach
har äfven på detta område brutit ny väg. Han
lyckades af metallen osmium framställa en
hållbar tråd, hvilken insatt i lufttom klocka
glöder, uthärdande hög temperatur och med
liten energiåtgång. Tråden har emellertid
relativt litet motstånd och blir till följd
däraf mycket lång, om den skall användas
för högre spänningar. Osmiumlampan lämpar
sig därför bäst för spänningar upp till
omkr. 70 volt. Effektförbrukningen uppgår
till 1,5 watt per hlj. och bränntiden ända
till 2,000 timmar. Sedermera har ett flertal
andra metalltrådslampor uppstått, hvilka
alla karakteriseras af en anmärkningsvärdt
liten effektförbrukning och ändock
lång bränntid. Oaktadt den relativt dyra
tillverkningen och det höga marknadspriset
kunna dessa lampor på grund af nämnda förmånliga
egenskaper med fördel upptaga konkurrensen med
de äldre lamporna. - På grund af metallens
egenskap att öka sitt motstånd vid högre
temperatur är metalltrådslampan okänsligare för
spännings-yariationer än koltrådslampan. En
olägenhet är att tråden måste göras lång och
smal, hvarigenom den blir bräcklig och svår att f
anbringa. Metalltrådslampor för högre spänningar
kunna af samma orsak j ännu så länge utföras
för endast relativt höga j ljusstyrkor. -
Andra lampor, tillhörande denna kategori,
äro osram-, zir-kon- och wolframlampan \ samt
tantallampan. W o 1-framlampan framställes dels
genom metallens utfällning på en kolkärna,
som sedan bort-brännes (Just), dels genom
pressning af tråden från metallen i kolloidal
lösning (Kuzel). En fabrik enligt sistnämnda
metod är anlagd i Sverige Fig. 4. Tråd å
tantallampan. (Nyköping). Wolfrarnlam-pan
brinner med en effektförbrukning af endast
l watt per hlj. Den framställes i storlekar
om 32 och 50 hlj. för 110 volt; bränntiden är
minst 1,000 timmar. Äfven för 220 volt ha lampor
utförts. Tantallampan är utarbetad af Siemens &
Halske och utmärkes för en egendomlig spolformig
upphängning af den långa tråden; fig. 4 visar,
huru tråden är anbragt på ett system af armar,
insmälta i en glaspelare. Härige-
nom kan lampan anbringas i hvilken ställning som
helst till skillnad från andra metalltrådslampor,
hvilka måste brinna hängande rätt upp och
ned. Lampans effektförbrukning är l,5-2 watt
per hlj., den nyttiga bränntiden omkr. 600
timmar. Lampan utföres i storlekar från 16
hlj. för 110 volt och 35 hlj. vid 220 volt;
vissa typer af densamma kunna användas äfven
för växelström. En egendomlig egenskap hos
tantaltråden (liksom hos wolframtråden) är,
att den vid brott lätt svetsar sig själf samman
under strömmens inverkan.
Slutligen är att nämna en förbättrad form
af koltrådslampan, den s. k. metalliserade,
framställd genom koltrådens upprepade upphettning
till mycket hög temperatur, hvarigenom dess
egenskaper väsentligt förändras. Denna
lampa, som är betydligt billigare i pris
än metalltrådslamporna, utmärkes af en
effektförbrukning af 2,25 watt per hlj. och
en bränntid af 500 timmar. Om armatur till
glödlampor se Elektrisk b e l y s ni n g,
sp. 334. A. E-m.
Glödljus, tekn. j det ljus, som uppkommer, då man
i en icke lysande gaslåga inför en fast kropp,
som af gasen upphettas till glödning. Redan
1826 försatte Drummond kalk och magnesia i
glödning med vätgassyrgasbläster, och detta
hans s. k. kalkljus användes än i dag för
visst slags belysning. 1856-65 belystes staden
Narbonne med glödljus, det s. k. platinljuset,
bestående af en kropp af platina, som glödde
i vattengas. 1867 belystes platsen framför
Tuilerierna med hy droxy genljus, stift
af zirkon, som glödde i en blandning af
lys-gas och syrgas. Zirkonen ersattes sedan
med magnesia och syret med luft, men utan
framgång. Bättre resultat erhöll Fahnehjelm med
sin 1883 uppfunna vattengasbrännare, bestående
af stift af magneeia, som upphängdes öfver en
vanlig snittbrännare.
Uppfinnare af det moderna glödljuset är
österrikaren Auer v. Welsbach, som 1885
uppfann gasglödljuset, hvilket utgöres af
en trådfor-mig väfnad af eldfasta oxider
(den s. k. glödstrumpan), som upphettas till
glödning af en bunsenbrännare. En bunsenbrännare
för gasglödljus består af tre delar: "dusen",
blandningsröret och brannarkronan. "Dusen"
är en i brännarens nedre del befintlig skifva
med fina hål och har till ändamål att släppa
fram den erforderliga kvantiteten gas och åt
densamma gifva en lämplig hastighet. Ofvanför
"dusen" sitter brännarröret, och i dettas
nedre del äro luftöppningarna anbragta. Äro
hålen i "dusen" lagom stora, suger i en vanlig
glödljus-brännare om 120 liters förbrukning i
timmen l volym gas med sig 2,5-3 vol. luft. Vid
för små hål får brännaren ett sjungande ljud
(luftöfverskott) och vid för stora ett puttrande
(brist på luft). Båda delarna kunna afhjälpas
genom regleringsanordningar. Brännarkronan har
till uppgift att åt lågan ge en för glödstrumpan
lämplig form och afslutas upptill med ett
nat för att hindra lågan "slå ned". "Dusen"
och nätet på brännarkronan skola hållas väl
rena. Glödkroppen framställes af en väfnad .af
bomull, ramie eller konstsilke, som impregneras
med en stark lösning (l del salter till 2,? delar
vatten) af nitraten af tor och cer (99 proc. tor
och l proc. cer). Efter afbränning i gaslåga af
högt tryck, då "strumpan" får sin slutliga form,
återstår endast ett eldfast skelett af oxiderna
af tor och cer. S. k. kopparcellulosakroppar
impregneras äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
