- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1385-1386

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gobu Leuvu ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1385

Godebski-Goderich

1386

liksom å andra sidan goden egde rätt att
visa en tingman bort från sig. Liksom den
norska herse-värdigheten var ock det isländska
godordet ärftligt, men detta betraktades dessutom
fullständigt såsom ett reale och kunde därför
såsom hvarje egendom delas mellan arfvingar,
köpas, säljas, bortskänkas o. s. v. Äfven kvinnor
och öfvermagar kunde sålunda ega godord, ehuru
de icke personligen utöfva dess funktioner,
utan måste skaffa sig ställföreträdare. När
flera egare innehade ett enda godord, måste
naturligtvis vederbörande turvis fungera. Namnet
gofti var icke nybildadt af de isländske
nybyggarna, utan var kändt äfven i Norge och
Danmark. På Island behölls den traditionella
benämningen äfven efter kristendomens införande,
då godarnas utöfning af prästämbetet naturligtvis
upphörde. Godens myndighet var den grundpelare,
hvarpå hela den isländska statsförfattningen
hvilade, men dess privaträttsliga karaktär,
dess säljbarhet och delbarhet, som å ena sidan
medförde en långt gående splittring, å den andra
möjliggjorde hopandet af flera godord på en
han-d, bidrogo äfven att rubba det förutsatta
jämviktsförhållandet mellan de olika godorden
och blefvo kraftigt medverkande orsaker till
fristatens undergång. Litt.: K. Maurer, "Island"
(1874), Björn M. Ölsen, "Um kristnitö-kuna åriö
1000" (1900). Th. W. (E. N-g.)

Gode’bski. 1. G y p ry a n G., polsk skald,
frihetshjälte, f. 1765, deltog såsom "viceregent"
(ung. motsvarande häradsskrifvare) lifligt i den
nationella rörelsen, men måste efter Kosciuszkos
nederlag fly till utlandet, där han verkade
för bildandet af polska legioner under franska
fanor. Som legionist blef han sårad i slaget vid
Mantua 1798, deltog som kapten under general
Kniaziewicz i den s. k. Donau-legionen och
stupade 1809 vid Easzyn. (Hans hjältedöd besjöngs
af K. Brodzinski i "Pole Kaszynskie".) Bland
hans föga betydande skrifter, som utkommo samlade
1821, märkas den sentimentala soldatberättelsen
Grenadyer-filosof (1805) och den patriotiska
stridssången Wiersz do legionõw polskich (s. å.).

2. Cypryan G., den föregåendes sonson,
iransk skulptör, f. 1835, utbildades under
Jouffroy, debuterade 1857 och har utfört
ideala eller allegoriska skulpturverk, bland
hvilka marmorstatyn Uppvaknandet, statyer af
generalerna Laudon och Lacy och violoncellisten
Servais, Mickiewicz-monu-mentet i Erakau,
minnesvården öfver kompositören Moniuszko (i
Warschaus katedral), monumentet öfver Krimkriget
(i Sevastopol) samt porträttmedaljongen öfver
Th. Gautier (på hans graf i Paris). Bland
hans nyare verk (delvis polykromiska) märkes
marmorgruppen Våldet och oskulden (i Toulons
museum). 1. A-d
J. 2. J.K-e."

Godeffroy [gådfrwa7], Johann Cesar, tysk köpman
och mecenat, f. 1813, d. 1885, inträdde 1830 i
den af hans farfar 1766 grundade Hamburgfirman
"J. E. Godeffroy und sohn", som dref betydande
handel på Söderhafvet. 1861 upprättade G. i
Hamburg det bekanta zoologiska och etnografiska
"Museum Godeffroy", hvars samlingar voro
resultaten af de vetenskapliga expeditioner
till Australien och Söderhafvet, hvilka
G. bekostade (se "Journal des museum Godeffroy"
1871-79). Efter 1879 öfvergick handeln till tyska
handels- och plantagesällskapet i Söderhafvet,
och 1885 började G. skingra

museet, hvars etnografiska del förvärfvades af
Leipzigs Museum fur völkerkunde.

Godefroid [gådfrwa’], Dieudonné Joseph
GuillaumeFélix, belgisk harpvirtuos,
f. 1818 i Namur, d. 1897 i Villers sur mer,
studerade vid Paris’ konservatorium 1832-35
och väckte sedermera på konstresor i flera
länder uppseende för sitt briljanta spel. Han
komponerade salongsstycken för såväl harpa
som piano samt två operor och ett oratorium.
A. L.*

Godefroy [gådfrwa’], Frédéric Eugen e, fransk
filolog, f. 1826, d. 1897, har författat Lexique
comparé de la langue de Corneille et de la
langue du XVII:e siëcle en general (1862) och
Histoire de la litteratur e francaise depuis
le XVI:e siëcle jusqu’ä nos jours (1859-78;
2:a uppl. 1878-81), 1861 prisbelönt af Franska
akademien, samt Dictionnaire de l’ancienne langue
francaise et de tous ses dia-lectes du IX:e au
XV:e siëcle (10 bd, 1881-1903).

Go’degisel, konung af Burgund (se d. o.,
sp. 627).

Godegård. 1. Socken i Östergötlands län,
Finspånga läns härad. 21,853 har. 2,857
inv. (1907). G. utgör ett till Godegårds egendom
patronellt pastorat i Linköpings stift, Bergslags
kontrakt. – 2.
F. d. bruksegendom i nämnda socken, bestående af
G. säteri, 1 mtl, jämte 19 11/12 mtl
underlydande, tax. till 485,800 kr., hvartill
komma sågar, kvarn, kalkugn, bränneri m.
m., tax. till 39,200 kr. (1906).
Det forna järnbruket, till stor del anlagdt af
Louis De Geer och på 1700-talet det största
i Östergötland, är nu nedlagdt. – Egendomen
tillhörde under medeltiden någon kyrklig
stiftelse, reducerades till kronan af Gustaf
Vasa och kom samtidigt med Finspångsgodset till
Louis De Geer, efter hvars död det ärfdes af
hans yngste son, Jean De Geer. Under dennes
tid frånskildes en stor del af godset och kom
till grefliga ätten Bonde på Säfstaholm.
Själfva säteriet jämte många andra hemman
förblef likväl i De Geerska släktens ego, och
under förra hälften af 1700-talet återköptes
hela "Bondegodset". 1775 öfvergick hela
egendomen genom köp till direktören i ostindiska
kompaniet J. A. Grill, inom hvars släkt den
sedan förblifvit.

Godemar II, l. Godomar, burgundisk konung,
son till konung Gundobad och yngre broder till
konung Sigismund, efter hvars tillfångatagande
och aflifvande af frankerna, 523, han själf
tog det burgundiska riket i besittning. Till
en början försvarade han sig med framgång mot
frankerna, men dukade under för ett nytt anfall
af dem 532–534, hvarefter Burgund blef en del
af det frankiska riket. S. F. H.*

Gode män. Se Frälseman och God man.

Godenhjelm, Berndt Abraham, finsk målare, f. 1799
i Mäntyharju, d. 1881, började vid 28 års ålder
att på allvar egna sig åt målarkonsten, efter att
ha lämnat den juridiska banan. G. studerade i
Petersburg och flyttade 1848 till Helsingfors
såsom lärare i Finska konstföreningens
s. å. inrättade ritskola, hvilken befattning han
bibehöll till 1869. Flera af Finlands artister
ha G. att tacka för de första grunderna i sin
konst. G. målade förnämligast altartaflor,
porträtt och miniatyrer med ämnen ofta tagna
ur hemlifvefc. Rättvisan och oskulden finnes i
Konstföreningens galleri, Helsingfors. H. af S.*

Goderich [gåu’dritʃ], hamnstad i
kanadensiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0723.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free