Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Godomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1391 Godomar–Godt 1392
hans son 1698 ingått äktenskap. G. påverkades
starkt af lady Marlborough, förmådde 1705 på
hennes råd drottningen att närma sig whigs och
tog under de båda närmast följande åren liflig
del i arbetet för åvägabringande af unionen med
Skottland. G., som ursprungligen räknats till
torypartiet, blef efter 1706 alltmer beroende
af de ledande whig-politikerna, åt hvilka, en
efter annan, han skaffade ministerutnämningar. Då
tories 1710 ånyo vunno drottningens förtroende,
blef G. (aug. s. å.) tvärt afskedad. 1706
hade han upphöjts till earl af G. Han var
personligen oegennyttig och gjorde sig
under sin långa ämbetsmannabana värderad
såsom en försiktig, arbetsam och smidig
medhjälpare åt män med inbördes mycket växlande
styrelsegrundsatser. Jfr biograü öfver G. af
H. Elliot (1888). V. S-g. Godomar. Se G o d e
m a r. Goõorõ. Se G o d e. Godorm. Se G orm.
Godoy [gådåi], don Manuel G. y Alva-rez de
Faria, hertig af Alcudia, spansk statsman,
f. 12 maj 1767 i Badajöz, d. 4 okt. 1851 i
Paris, härstammade från en fattig, men anrik
ätt, erhöll en vårdad uppfostran och kom vid
17 års ålder till Madrid, utrustad med alla
naturliga förutsättningar i fysiskt och andligt
hänseende att vinna framgång inom den förnäma
världen. G. inträdde i gardeskåren och tillvann
sig inom kort den då 38-åriga drottningen
Maria Lovisas synnerliga gunst. Han blef
hennes älskare samt lyckades äfven tjusa hennes
gemål Karl IV. 1788 blef han generaladjutant,
1792 generallöjtnant, markis af Alvarez,
hertig af Alcudia och medlem af statsrådet. 15
nov. s. å. efterträdde han grefve d’Aranda som
premiärminister. Ehuru taktfull och icke utan
statsmanna-begåfning, kunde han dock icke reda
ut Spaniens ställning under denna brydsamma
tid. Folkets monarkistiska böjelser föranledde
nationalkonventet i Frankrike att förklara
Spanien krig (7 mars 1793), och G. måste efter
ett olyckligt och illa skött krig sluta fred
i Basel (22 juli 1795), hvilket föranledde
Karl IV att förläna honom titeln "fredsfurste"
(sp. principe de la paz), värdigheten grand
af Spanien samt en ansenlig dotation. För att
afskudda landet Englands förmynderskap ingick
G. följande år en off- och defensivallians med
Frankrike samt förklarade England krig. Hans
följande försök att genom hvarjehanda moderna
reformer höja Spanien ur dess förfall, i
samband med hans eget yppiga lefnadssätt och
skandalösa enskilda lif (G. var hemligt gift med
en officersdotter Josefa Tudo och offentligt
med Maria Teresia af Bourbon, naturlig dotter
till konungens broder Ludvig), ådrogo honom alla
samhällsklassers hat, hvartill kom afundsjuka
öfver hans oerhörda lycka. Han störtades 1798,
men kom redan 1799 till makten på nytt, blef
1801 öfverbefälhafvare i kriget mot Portugal
samt några år senare generalissimus för Spaniens
härsmakt till
lands och vatten. 1807 fick han af Napoleon löfte
om suveränitet öfver det portugisiska AJgarve,
men planen på Portugals delning misslyckades. G.,
som var misstänkt för att vilja utesluta
tronföljaren Ferdinand från hans rättigheter,
blef sedermera under ett till dennes förmån
tillställdt uppror i Aranjuez (18 mars 1808)
svårt misshandlad och räddade sitt lif endast
genom att förklara sig för honom. Hanfängslades,
men frigafs på Napoleons begäran samt måste i
Bayonne affatta Karl IV :s afsägelse af spanska
kronan. Han åtföljde därefter den afsatte
konungen till Rom, där han af denne behandlades
som en förtrolig vän. Efter julirevolutionen
(1830) bosatte sig G. i Paris, där han lefde på
en pensioo från Ludvig Filip, sedan han förlorat
alla sina egendomar i Spanien. 1847 fick han
dock rätt att återvända dit samt återfick sina
flesta titlar och gods, men kvarstannade i
Paris till sin död. Hans-memoarer Alenta dada
de la vida politica de D. Man. Godoy utgåfvos
1836-38 i 5 bd. Jfr Ovila y Otero, "Vida
politica y militär de D. Man. Godoy" (1844).
E. A-t.
Gods, stående och löpande. Se Tacklin g.
God save the king [gå’d séYv the ki’nj, eng.,
"Gud bevare konungen". Se Engelska folksången.
Godsmagasin, järnv., den byggnad å en
bangårdr i hvilken ankommande och afgående
styckegods dels aflastas och uppsamlas för
fördelning mellan emot-tagare, dels inlastas i
vederbörliga godsvagnar, som skola från stationen
afsändas. Vid stora stationer finnas stundom
skilda magasin uppförda för det ankommande
och för det afgående styckegodset. Storleken
och beskaffenheten af ett godsmagasin äro
f. ö. beroende på styckegodstrafikens omfattning
inom det samhälle, där stationen är belägen;
likaså spåranslutningarna till magasinet, hvilka
kunna vara antingen in- eller utvändiga. Där
lifligare godstrafik eger rum, finnas ofta med
magasinet sammanbyggda tjänsterum afsedda för den
personal, som skall ombesörja godsexpedieringen.
H. L.
Godståg, järnv., sådant järnvägståg, som är
afsedt företrädesvis för befordran af gods och
djur. Det har en relativt ringa hastighet och kan
därför medföra ett stort antal vagnar samt har
längre stationsuppehåll för in- och utlastning,
växlingar m. m. och framföres af för ändamålet
lämpligt godslokomotiv. Emellertid inrättas
numera på bandelar med lifligare godstrafik äfven
mera snabbgående godståg,, som icke göra uppehåll
vid alla stationer och hvilka stundom framföras
äfven nattetid. Dessa godståg medföra dels hela
vagnslaster, hvilkas bestämmelseorter ligga
relativt långt bort från afsändningsstatio-nen,
dels matvaror och andra slag af ömtåligt
gods.
H. L.
Godsvagn, järnv., järnvägsvagn, som är afsedd för
transport af olika slags gods och icke har några
fasta inredningar för personbefordran. Godsvagnar
kunna vara öppna eller – för ömtåligt gods –
täckta, men äro f. ö. af många olika slag, lämpade
för olika godssorter. Dessutom finnas s. k.
specialvagnar, afsedda för särskilda godsslag, såsom
malmvagnar, kalkvagnar, smörvagnar, fiskvagnar,
oljevagnar, gasvagnar m. fl.
H. L.
Godt, filos., hvarje verkligt eller möjligt innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
