Print (PDF) - On this page / på denna sida - Goethe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1411
Goethe
1412
satte han sin diktning, hvars resultat voro
Die mit-schuldigen (komedi på alexandriner,
möjligen iörst 1769 färdig, tryckt 1787; "De
medbrottslige", 1799), det på alexandriner
skrifna lustspelet Die laune des verliebten
(utg. först 1806), hvari förhållandet till
Käthchen speglas, och de till stor del med
henne för ögonen skrifna dikterna, af hvilka
ett urval trycktes anonymt 1769, Neue Heder, med
hufvudsaklig anslutning till anakreontikerna, men
med genombrytande individuellt allvar (Sträck,
"G:s Leipziger liederbuch", 1893; Kutschler, "Das
na-turgefühl in G :s lyrik", 1906; Biedermann,
"G. und Leipzig", 1860). överansträngning och
ett olycksfall vid ridt medförde ett svårt
sjukdomsfall, som föranledde honom att 1768
återvända till hemmet, där han vistades till mars
1770, hvarunder han mottog starka pietistiska
och mystiska intryck af moderns väninna, Susanna
von Kletteri-berg, samt sysslade med alkemi
m. m. På faderns tillskyndan for han 1770 till
Strassburgs universitet, då ännu tyskt, och af
slutade sina studier genom jurislicentiatexamen
(aug. 1771). Strass-burgvistelsen var
afgörande för G :s diktning och därmed för
Tysklands litteratur. Han kom nämligen i
nära beröring med Herder, hvars mäktiga och
väckande personlighet löste och frigjorde G :s
åskådning och skaldskap. Herder öppnade G :s
ögon för det nationellas och individuellas
betydelse, hänvisade honom till de olika
litterära manifestationerna af ursprunglig
och äkta mänsklig art: Homeros, "folkpoesien",
bibeln som litterär företeelse, Shakspere; mot
efterbildning af fransmännen och uppskattningen
af regler och form satte Herder krafvet på
tyskhet, betonade poesiens ursprung ur känslan
ända därhän, att han satte poesi och kultur som
afgjorda motsatser mot hvarann, och framhöll
den språkbildande gåfvan hos skalden. G. lärde
flitigt af Herder, påbörjade medicinska och
naturvetenskapliga studier, och en alldeles
ny utvecklingsfas betecknas af hans lyrik
från denna tid, framkallad genom den besvarade
kärleken till Friederike Brion (se d. o.). Dessa
dikter i sin enkla, omedelbara hänförelse för
naturen, sin dyrkan af den älskade beteckna den
germanska poesiens nya renässans (se Leyser,
"G. zu Strassburg", 1871).
Efter återkomsten till Frankfurt började
G. tjänstgöra som advokat och for i maj 1772 till
Wetzlar för att enligt faderns önskan utbilda sig
vid rikskammarrätten därstädes. En lidelsefull
kärlek till Charlotte Buff (se d. o.), förlofvad
med legationssekreteraren Kestner, holl G. fången
där till i sept., då han utan afsked lämnade
henne och återvände till Frankfurt, där han
sysslade med recensioner i den satiriske vännen
Mercks "Frankfurter gelehrte anzeigen" (nytryck
af Seuffert 1883).
Den oerhörda mängd litterära planer, som
han medtog från Strassburg och vidare ökade i
Frankfurt, nådde under åren 1771-76 delvis till
afslutning och framkallade delvis fragment,
hvilka småningom växte till hans senare stora
diktningar. Dit höra först och främst ansatserna
till kraftdramer öfver Muhammed, Prometheus,
Cæsar, Faust, Alexander; ett dramatiskt utkast
från 1771 omarbetade han och utgaf 1773, Götz
von Berlichingen (sv. öfv. 1814 och 1854),
som mottogs med oerhördt jubel, särskildt af de
yngre. Det bär prägeln af S t u r m und d r a n g
(se d. o.) genom sin shak-
speriserande, regeltrotsande form, den
våldsamma känsloskildringen, förromantiken i
figurer och tidston, den ohörda naturalismen i
språkbehandlingen; den till Luthers tidehvarf
anslutna tyskhänförelsen och frihetstendensen
hade utomordentlig betydelse; från Götz
utgingo riddarromanerna och -dramerna,
och rent stoff ligt efterbildades det af
nyromantiken. Scendugligt var det emellertid ej,
men i värme, glans och rikedom ensamstående. Den
samtidiga uppsatsen Über altdeulsche baukunst
(nov. 1772) förhärligade Strassburgs
Münster och dess mästare Erwin samt vardt
begynnelsen till hänförelsen för den gotiska
konsten. Fylld af kraftkänsla och besjälad af
litterär reformationslust, nedskref G. vidare
polemiska stycken, Pater Brey i Hans Sachs’
maner mot Gleim, Satyros mot kraftgenierna,
Prolog zu den neusten offenba-rungen Gottes
mot rationalisterna, den mot Wielands oantika
"Alceste" riktade Götter, helden und Wie-land och
slutligen Das jalirmarktsfest zu Plunders-weilern
(se ett arbete om detta af Hermann, 1900} med
mångsidig litterär satir.
G :s upplefvanden i Wetzlar hade småningom
bragts* på ett sådant afstånd, att G. kunde
använda dem som diktunderlag. Underrättelsen,
att en ung juristr Jerusalem, dödat sig af
kärlek till en gift kvinna, gaf uppslaget
till diktens afslutning, och 1774 utkom den i
brefform affattade Die leiden des jungen Werthers
(se Kestner, "G. und Werther", 2:a uppl. 1857,
J. W. Appell, "Werther und seine zeit", 4:e
uppl. 1896, E. Schmidt, "Eichardson, Rousseau und
G.", 1875, och "Blätter aus dem Werther-kreis",
utg. af Wolff 1894), som ögonblickligen vardt
Tysklands mest lästa dikt och hastigt eröfrade
hela världen i öfversättningar till de flesta
europeiska språk ("Werthers lidanden", 1783;
6:e uppl. 1860). Romanen gjorde epok genom
sin känslostyrka och sin skildring af en
tidstyp: den var modern utan moralisering och
utan förklädnad; dess själsanalys var ny och
gripande, dess lifsbilder sköna och fängslande,
dess stil poetisk och likväl realistisk. Den
skapade en "Wertherfeber", som sträckte sig till
talesätt och dräktmod samt rent af framkallade
en själf mordsepidemi. Götz och Werther blefvo
sturm-und-drang-tidens båda hufvudfigurer,
hvilkas strid för "hjärtat" och "naturen" gaf
slagorden i ungdomens sträfvan till individuell
frigörelse och fördjupning (se Weissenfels,
"G. in sturm und dräng", 1894).
G. fortsatte emellertid sin rika alstring
med växlande arbeten: sorgespelet Clavigo
(1774; sv. öfv. 1816 och 1855), med ämne ur
Beaumarchais’ memoarer, behandlade sceniskt
ypperligt ångern öfver att ha lämnat Friederike
(se G. Schmidt, "Clavigo", 1893); Stella (1775,
tryckt 1776; sv. öfv. 1794 och 1854) uppstod
vid tiden för G :s kortvariga förlofning
med den vackra och karaktärsfulla Lili
Schönemann och behandlar problemet samtidig
kärlek till två; de båda sångspelen Erwin und
Elmire (1775), som dramatiserade en ballad af
Goldsmith, och Claudine von Villa Bella. Till
J. C. Lavaters "Physiogno-mische fragmente"
(1775-78) medverkade G.; därjämte skapade han
alltjämt lyrik af tankedjup och känsloeld samt
begynte "Egmont". Bland de många framstående och
betydande personer, som uppsökt den så hastigt
ryktbare G., var äfven Sachsen-Weimars unge
hertig, Karl August, och denne bjöd G. till
Weimar. Från de något tryckande förhållan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
