- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1423-1424

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goffern ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från de samhällslagers sida, som det
gisslade. Ungelär samma ämne som i "Revisorn"
behandlas i G:s ofullbordade, af honom själf
och af eftervärlden som hans bästa betraktade
verk, första delen af Mërtvyja dusji (1842;
"Döda själar", sv. öfv. 1895, med undertiteln
"Tjitjikovs reseäfventyr"), en satirisk-komisk
tidsmålning af lifvet på landet med en
mängd ypperliga ryska typer. 1836 lämnade
G. Ryssland och vistades större delen af sitt
lif utomlands, företrädesvis i Rom, där han
1836 fullbordade hufvudstadsnovellen Sjinel
(Kappan), som genom den realistiska skildringen
af de lägre tjänstemännens elände fick ett
ofantligt inflytande på den ryska romanens
utveckling. Ångrande sin förra litterära
verksamhet förföll han till religionsgrubbel och
mysticism. Hans Ispovjed (Bikt) och Vybrannyja
mjesta iz perepiski s’druzjami
(1847; Valda
ställen ur brefväxling med vänner) bilda en
dyster motsats till spänstigheten och humorn
i hans föregående arbeten. 1848 vallfärdade
han till Jerusalem och bosatte sig sedan
i Moskva. – G:s samlade skrifter utgåfvos
1842 (14:e uppl. 1898). På svenska finnas
vidare öfversatta "En vansinnigs dagbok"
(1886) och "Valda berättelser" (1889). Jfr
K. Wetterhoff, "Sederomanen i Ryssland" (i
"Finsk tidskr." 1885), och A. Jensen, "Gogol
och det sjukliga i den ryska litteraturen"
(ibid. 1894), "N. V. G." (ibid. 1902)
och "Ryska skaldeporträtt" (1898).
J. Th. W. (A-d J.)

Gogotskij [gågå;t-], Silvester S il v est
r o-Titj, rysk filosof, f. 1813, d. 1881,
prästson, 1851 -81 professor i filosofi vid
Kievs universitet, har vetenskaplig betydelse
företrädesvis däri, att han i Ryssland utvecklat
hegelianismen genom en mängd skrifter om Hegel
och den tyska filosofien: Kriti-tjeskij vzgljad
na filosofiju Kanta (Kritisk blick på Kants
filosofi, 1847), Obozrjenije sistemy filosofii
Gegelja (öfversikt af Hegels filosofiska
system, 1860), Vvedenie v’ istoriju filosofii
(Inledning till filosofiens historia, 1871) samt
ett större arbete om sjuttonde och adertonde
århundradets filosofi i jämförelse med det
nittonde seklets samt deras förhållande till
bildningen (1878-84). Dessutom utgaf G. ett
filosofiskt lexikon (Filosof skij slovar’, 4
dlr 1857-76) och några pedagogiska skrifter,
Om den historiska utvecklingen af uppfostran
hos den gamla tidens märkligaste folk (1853),
Om skillnaden mellan uppfostran och bildning i
äldre och nyare tider (1874) och Kort öfversikt
af pedagogiken (1879). A-d J.

Gogra [gå’grə], Gagra, Sardu, Sarju, biflod
från v. till Ganges, har sina källor på
5,500–6,000 m. höjd i det centrala Himalaya under
30° 28’ n. br. i distriktet Kumaun, strömmar
utkommen ur bergen mellan Kumaun och Nepal,
upptager fr. v. den nästan lika stora Kauriala
och förenar sig med Ganges ofvanför Chapra
vid gränsen mellan Förenade provinserna och
Bengalen. Längd omkr. 990 km. Farbar för större
fartyg till Faizabad och för smärre ända till
foten af Himalaya.

Gohattj, eng. Gowhatty. Se G a u h a t i.

Gohfeld [gåfelt], by i preussiska
reg.-omr. Min-den (Westphalen), vid
Werre. 6,073 inv. (1900). Stora cigarrfabriker,
möbeltillverkning. Där stod l aug. 1759 det
slag, som brukar kallas slaget vid Minden.
J. F. N.

Gohier [gåië], Louis Jer ö m e, fransk statsman,
f. 1746 i Semblancay (dep. Indre-et-Loire),
d. 1830 i Montmorency, blef 1791 medlem af Lag-

stiftande församlingen, där han bekämpade
förföljelsen mot de edvägrande prästerna. G. fick
sedermera i uppdrag att afgifva berättelse
om de af Roland i Tuilerierna upptäckta
hemliga papperen. Mars 1793-april 1794 var
han justitieminister och blef 1799 medlem af
direktorium. Liksom sin kollega Moulin kämpade
han redligt, ehuru förgäfves, mot statskuppen
af 18 brumaire. 1802-10 var G. generalkonsul
i Holland. 1824 utkommo hans memoarer.
(E. A-t.)

Gohier [gåië], Urbain Degoulet-, fransk
skriftställare, f. 1862 i Versailles, medarbetade
1884 -97 i "Le soleil",som han lämnade för
"L’aurore", i hvars spalter han kämpat för
revisionen af Dreyfus’ dom, mot militarism och
klerikalism. G:s många ströskrifter af politiskt
och ekonomiskt innehål! (bl. a. La république
escamotée en Norvëge, 1906), hans pjäs Le ressort
(1900) och hans föredrag ha ofta väckt stort
uppseende. Bland hans många arbeten kunna nämnas
romanerna L’absolu (1895) och Plaisir des dieux
(1906), revolutionsdramat Le ressort (1900),
som förbjöds af censuren, och Le peuple du XX:e
siëcle. Cinq mois aux Ëtats-unis (1903). ^

Gohrisch [gå-], by i Sachsen, kretsen
Dresden,. 267 m. ö. h. Luftkurort.
Liu

Goijen [chå’jen], Jan van. Se G o y e n.

Goisern [gå’jsern], by i öfre Österrike,
vidTraun^ 3 km. från Hallstattsjön, 500
m. ö. h. Omkr. 1,200 inv. Svafveltermer
af 19° C. Brunns- och badkurer.
Ln.

Goito [gåjtå], stor by i norra Italien,
prov. Man-tua, vid högra stranden
af Mincio. 5,694 inv. i hela kommunen
(1901). Af militär betydelse genom sitt
behärskande läge vid en viktig vägknut,
befästes G. 1814 af vicekonungen af Italien,
1848 af piemon-tesarna och 1859 af österrikarna
till skydd för där-varande stenbro öfver
Mincio. 8 april och 30 maj 1848 besegrade
piemontesarna därstädes österrikarna, som
genom det andra slaget hindrades att undsätta
Peschiera, hvilken fästning också af brist på
lifsmedel redan samma dag måste kapitulera.
(J. F. N.) L. W:son M.

Goitre [goa’tr], fr. (af lat. guttur, strupe). Se
Exophthalmus och Struma. - Goitre exophthalmique
[eksåftalmi’kk]. Se B a s e- dowska sjukdomen.

Gojim (hebr., plur. af goj, folk) kallas i
G. T. med ett gemensamt namn alla folk utom
det israelitiska. Ordet återges i svenska
bibelöfversättningen vanligen med "hedningar".
A. F. A.*

Gokstadsskeppet. Se Drake, sp. 818.

Goktja (armen. Sevanga), största insjön i
Kaukasien, belägen i norra delen af ryska
guv. Erivan på 1,925 m. h. ö. h. Den är 71
km. lång, intill 35 km. bred, 120 m. djup och
har en yta af 1,380 kvkm. Sjön har aflopp
genom Sanga, som flyter förbi Erivan till
Aras. I dess fiskrika, svartblå vatten
ha i nyare tid påträffats lämningar af
pålbyggnader. Midt i sjön ligger lavaön Sevan
(1 kvkm.) med ett armeniskt kloster. G. är på
alla sidor omgifven af öfver 3,000 m. höga berg.
(J. F. N.)

Gokula ("boskapshjord"), by belägen på
Jumnas-vänstra strand ej långt från Mathurä
i den trakt, där Krishna tänktes ha tillbragt
sin barndom och som därför kan betraktas som
ursprunglig utgångs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0742.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free