- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1431-1432

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goldschmidt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1431

Goldschmidt

1432

anställde han en hel del observationer på
föränder-liga stjärnor, kometer m. m. samt
upptäckte, med en ej synnerligen stor kikare,
1852-61 ej mindre än 14 småplaneter. För
dessa upptäckter erhöll han 1861 Koyal
astronomical societys stora guldmedalj.
A.L-n. (B-d.) Goldschmidt, Melr Aaron, dansk
författare ai judisk börd, f. 26 okt. 1819 i
Vordingborg, d. 15 aug. 1887, tog studentexamen
1836 och yalde efter filos. kandidatexamen
författarens, närmast journalistens, kall
1837. 1837-39 debuterade han som redaktör
för den lilla landsortstidningen "Næstved
ugeblad", uppsatte 1840 den ryktbara politiska
och litterära skämttidningen "Corsaren" (se
d. o.), hvars första nummer utkom 8 okt. s. å.,
ett märkligt datum i G :s och den danska
litteraturens historia. G. var själf författare
af de flesta artiklarna; bland medarbetarna
märkas P. Chievitz och P. L. Möller. Redan
efter ett par dagar beslagtogs "Corsaren"
och blef alltsedan föremål för täta åtal och
indragningar. G. nåddes själf af lagens arm,
då högsta domstolen med åsidosättande af det
juridiska an-svaringssystemet dömde honom
till några dagars fängelse på vatten och bröd,
böter och "lifstids-censur". Ehuru "Corsaren"
ej förfäktade något ensidigt, oppositionellt
partiprogram, var den dock de maktegande en nagel
i ögat. G. lade själf mest vikt vid de ledande
artiklarna med deras hänförelse för en ideell
republikanism; men för allmänheten voro de smärre
satiriska elkr osedvanligt pikanta kåserier,
som späckade innehållet, det Täsentliga. Än
riktades kvicka, försåtliga angrepp på
enväldet och dess handtlangare, än snärtades
eftertryckligt de liberale ledarna, en 0. Lehman,
Tscherning, Ploug. Både i hög grad hatade och
omtyckta, voro tidningen och dess talangfulle
huf-Yudredaktör på väg att bli betydande faktorer
i samhället. Dec. 1845 inträdde emellertid en
vändpunkt i "Corsarens" och G :s verksamhet
genom sammanstötningen med S. Kierkegaard. En
ganska sökt anledning gaf den geniale, men
retlige filosofen tillfälle till ett häftigt
utfall mot "Corsaren", af hvilken han formligen
anhöll att som en litterär upprättelse få bli
"utskälld". Krigsförklaringen besvarades omsider
på ett Kierkegaard i hög grad förlöjligande
sätt. Utledsen på den bittra fejden, i viss mån
äfven genomträngd af dess hopplöshet gentemot en
personlighet med Kierkegaards andliga rang och
auktoritet, lämnade G. "Corsaren" i andra händer
och kunde för försäljningssumman anträda en
ettårig utrikes resa i okt. 1846 - "for ät blive
af med vittigheden og lære noget". Midt under
jäsningen till den internationella revolutionära
rörelsen i ,,Europa 1848 fick G. genom sin
vistelse i Tyskland, Österrike och Italien
tillfällen att studera de stora kulturländernas
politiska och sociala förhållanden samt stifta
närmare bekantskap med några af den annalkande
revolutionens ledare.

Personlig beröring på hemvägen, i Schweiz,
med den reformerte prästen Piguet påverkade
också hansvärlds- och samhällsåskådning. De
arroganta och negativa elementen i hans väsen
trädde tillbaka för de positiva och moderata;
hans medfödda kosmopolitiska läggning hade
fått ytterligare näring, och med ännu större
vidsynthet och frihet från nationella fördomar
än förr bedömde han nu Danmarks kritiska
förhållanden, hvilket gjorde, att forna vänner
i honom misstänkte en affälling. I dec. 1847
utsände G. första häftet af månadsskriften "Nord
og syd", året därpå förvandlad till veckotidning,
nedlagd 1859. "Nord og syd" var konfessionslös:
kristendomens betydelse uppfattades snarast
som en "ideal humanism". Politiskt intog G. i
det nya organet en mindre avancerad, men mera
deciderad ståndpunkt: konungadöme med starka
prerogativ gentemot allmän valrätt, men med
republikanska institutioner. I motsats till
det nationalliberala partiets "ejderdanska"
politik häfdade G. den meningen, att Danmark
borde bibehålla förbindelsen med Holstein för
Slesvigs skull, och ifrade för en "federativstat"
(den s. k. "helstaten"). Folket borde dessutom
först småningom uppfostras till själfstyrelse
genom lifligare deltagande i behandlingen af
kommunala angelägenheter, utvidgad kommunal
frihet, förbättrad folkskoleundervisning,
juryinrättningens införande o. s. v. På grund
af detta program aflägsnades G. efter 1848
alltmera från det segerrika, då till en viss
grad härskande partiet och förband sig i stället
med de store adlige gods-egarna (flertalet
tillhörde den s. k. "grundejer-foreningen",
se d. o.). Alliansen med dessa innebar allt
annat än förödmjukande villkor för G., men
ådrog honom (1851) ett ursinnigt anfall af
den förste danske socialisten, F. Dreier, som
med orätt betraktade "Corsarens" forne höfding
som konservativ öfverlöpare. Genom sina många
sakrika upplysningar om det öfriga Europa och
om alla viktigare kulturfrågor, sin merendels
utmärkta litterära kritik och sin smakfulla,
stundom glänsande framställningskonst utöfvade
"Nord og syd" stort inflytande; fastän dess idéer
ofta gingo stick i staf med allmänna opinionen,
fick den också en vidsträckt läsekrets. G.,
som senare delen af sitt lif ofta vistades
utomlands, reste 1861 till England i akt
och mening att bli engelsk författare, men
återvände redan 1862 till Danmark. Sin kamp
för helstatspolitiken fortsatte han i ett
nytt veckoblad, "Hjemme og ude" (1861), mot
den dåvarande- nationalliberala regeringen, men
drog sig snart tillbaka från den politiska vad j
obanan, för att helt egna sig åt skönlitteraturen
och filologisk-religionsfilosofiska
studier. 1845 hade han utgifvit sin första
fullödiga berättelse, En jöde (3:e uppl. 1899;
"En jude", 1905). Diktartemperamentets glöd,
stilens förening af klar, elegant gestaltning,
målmedveten, energisk satir och dystert patos, de
originella, stämningsfulla situationsmålningarna,
ej minst af det judiska hem- och ceremoniallifvet
- t. ex. skildringen af påskfesten, hvartill
finns en intressant parallell i Levertins
ypperliga novell "Kalonymos" - och den fina
själsanalysen jämte det på sin tid nya ämnet,
judarnas ställning till tidens samhälls-och
kulturförhållanden, göra boken till ett af G
:s ursprungligaste, främsta och mest gripande
verk. Mästerlig är den lyrisk-humoristiska
tolkningen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0746.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free