Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goldschmidt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1437
Goldziher-Golf
143&
han ofta af den engelsk-indiska regeringen erhöll
uppdrag att författa juridiska betänkanden . 1866
grundade han "Sanskrit text society". G. utgaf
åtskilliga smärre afhandlingar, i hvilka han
röjde den största förtrogenhet med den invecklade
sanskritgrammatiken. För Chambers encyklopedi
författade G. mycket värdefulla artiklar rörande
indisk filosofi och mytologi. G :s förnämsta
verk är en ofulländad bearbetning af Wilsons
"Sanskrit dictio-nary" (6 hftn, 1856-64). Bland
hans öfriga arbeten märkes Pänini, Ms place
in Sanskrit literatur e (1861). ’
(K. V. Z.)
Goldziher, Ignaz, ungersk orientalist, f. 1850,
af judisk börd, studerade i Berlin, Leipzig
och Leiden samt 1873-74 i Damaskus och Kairo,
blef 1876 korresp, och 1892 ord. medlem af
Ungerska akademien och 1894 professor i semitisk
filologi vid universitetet i Budapest. Han är
en af samtidens allra främsta arabister och
utan all jämförelse den förnämste kännaren af
den muhammedanska religionen och kulturen,
hvarför han erhöll den ena af de af konung
Oskar II vid orientalistkongressen i Stockholm
1889 förlänade stora guldmedaljerna. G
:s förnämsta arbeten äro till stor del
publicerade i Ungerska akademiens handlingar,
"Zeitschrift der deutschen morgenländischen
gesellschaft" m. fl. tidskrifter. Af de
särskildt utgifna må nämnas Beiträge zur
litteratur g escMclit e der Schi^a (1874),
Beiträge zur geschichte der sprachgelehrsamkeit
bei den arabern (1871-73), Der mylhos bei
den hebräern und seine gescliiclitliche
entwickelung (1876), Az iszldm (1881; på
ungerska), Die Zähi-riten. Ihr lehrsystem
und ilire geschichle (1884), Muhammedanische
studien (2 bd, 1889-90) och Abhandlungen
zur arabischen philologie (2 bd, 1896-99).
H- A.*
Goléa, El. Se El-Goléa.
Goleni’stjev-Kutu’zov. 1. Michail Illa-riovitj
G.-K. Se Ku tu z o v.
2. Loggin Ivanovitj G.-K., rysk
sjöofficer, f. 1769, d. 1845, tjänstgjorde
vid flottan och deltog i det svenska sjökriget
1788-89. Sedan anställd i sjökrigsministeriet,
utgaf han bl. a. en atlas för sjöfarten från
Hvita hafvet till Engelska kanalen och Östersjön
(1800).
3. Arsenij Arkadjevitj G.-K., grefve,
rysk skald, f. 1848, blef 1895 sekreterare i
kejsarinnan Maria Fedorovnas kansli och 1900
hedersled, af akademien i Petersburg. Han är
en finkänslig, natursvärmande lyriker, bland
hvars dikter finnas vackra motiv från Krim,
och har äfven författat poetiska berättelser:
Gasjin (1875), med motiv från Turkestan, Stariki
(Gubbarna, 1877), från det sista rysk-turkiska
kriget, Skazka notji (Nattens saga, 1880),
Razsvjet (Gryningen, 1882) m. fl. samt det
dramatiska utkastet Svjatopolks död (1878). G
:s samlade dikter utkommo 1894 (ny uppl. 1904).
A-d J.
Golescu [gåle’sko]. 1. Stefan G., rumänsk
statsman, f. 1809, d. 1874 i Frankrike,
studerade i Schweiz, inträdde efter
hemkomsten till Valakiet i dess här, men
anställdes under furst Bibescus regering i
den civila förvaltningen. Han deltog i 1848
års revolution och blef efter Bibescus fall
medlem af provisoriska regeringen. Efter
revolutionens undertryckande s. å. flydde han
till Frankrike, men återvände 1857, blef som
vän af Donaufurstendömenas förening medlem af
valakiska divanen s. å. och under 1861 för
en kort tid ministerpresident. Tillhörande
Bratia-nus parti, blef han 1867 utrikesminister
och s. å. åter ministerpresident, men måste
redan 1868 af gå.
2. Nicolae G., den föregåendes
broder, rumänsk statsman, f. 1810, d.
1878, studerade liksom brodern i Schweiz,
inträdde i valakisk krigstjänst (där han
slutligen blef general), men lämnade den 1841.
Under Alexander Ghika var han en kort tid
utrikesminister. Äfven han var deltagare i
1848 års revolution och blef därunder
inrikesminister, flydde efter dess kufvande
till Paris och återkom. 1857. Han valdes till
medlem och vicepresident i divanen och var efter
unionens genomförande under två korta perioder
ministerpresident (1859 och 1860). Han medverkade
vid furst Kusas afsättning och var främste mannen
i det därefter bildade regentskapet. Efter sin
broder var han maj-nov. 1868 ministerpresident.
1870 häktades han som en af ledarnaför den
republikanska revolutionsrörelsen, men frikändes
af juryn.
3. AlexandruGeorgeG.,de föregåendes
kusin, rumänsk statsman, f. 1819, d. 1881,
deltog-i 1848 års rörelser och var ett
par gånger minister under Karl I, bl.
a. ministerpresident en kort tid under 1870.
H. B-n.
Gole’tta (fr. La Goulette], befäst hamnstad till
Tunis i norra Afrika, vid det smala hafssund,
som förenar lagunen Bahira med Tunisviken n. om
mynningen af den 1893 byggda, 11 km. långa,
6,5 m. djupa kanal, som förenar Tunis med
hafvet. Omkr. 6,000 inv. (1900), däraf två
tredjedelar italienare. G., som under sommaren är
ett mycket besökt hafsbad (omkr. 10,000 pers.),
var före Tunis-kanalens byggande staden Tunis’
hufvudhamn, nu blott fiskarhamn. Strax n. om
staden ligga ruiner af det forna Kartago.
. (J- F. ^-)
Golf. 1. Bygnk., den yta i ett rum, på hvilken
man går, utgöres af en på underlaget, vare sig
detta är marken, bjälkar eller hvalf, anbragt
beläggning, afpassad efter olika ändamål
och olika ekonomiska, möjligheter, förr mer
än nu beroende på lokala förhållanden. I
skogrika länder användes öfvervägande trä,
i skogfattiga sten. Oftast förekommande golf
beläggningsmaterial äro trä (furu, gran,
ek,, yellow pine), konstgjorda material,
i hvilka kork, sågspån eller träfibrer
ingå som hufvudbeståndsdel (linoleummatta,
xylolitplattor, linotolmassa o. d.),
naturlig sten (granit, kalksten, marmor,
sandsten), konstgjorda stenplattor (tegel,
klinker, tiles, fajans-och majolikaplattor,
cementplattor, glas) och stenartade massor,
som påläggas i fuktigt eller mjukt tillstånd,
innehållande som bindämne: gips, kalk (terazzo),
cement (cementmosaik), asfalt. Golf läggas
i allmänhet horisontalt. Undantag härifrån
gör scengolf vet å teatrar, som lägges med
lutning fram mot rampen. Golf i hörsalar och
i åskådar-rummet i teatrar läggas i sådan
lutning, att en-bakomsittande skall kunna
se hela demonstrationsbordet eller scenen
öfver den framför sittandes hufvud. Ju högre
sittplatserna befinna sig öfver scenen, desto
högre måste skillnaden mellan "gradinerna",
fotbräderna för bänkraderna, vara; därför
höjer sig parkettgolfvet icke med en jämn
lutning, utan efter en stigande kurva, och
höjdskillnaden på raderna är betydligt större
än på parkett. Estetiskt sedt spelar golfvets
behandling för ett rum en lika viktig roll som
behandlingen af"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
