- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1453-1454

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goltz ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kopparstickare, träsnidare och målare, f. 1558,
d. 1616 i Haarlem, utbildade sig i gravyrkonsten
i Haarlem, företog 1590-91 en resa till Italien
och arbetade efter hemkomsten återstående delen
af sitt lif i Haarlem. Först 1600 började han att
måla i olja. G:s betydelse som kopparstickare
ligger i hans säkra och fulländade teknik,
som dels afsiktligt härmade andra framstående
gravörers - de berömda "sex mästerverken", hvari
han tager upp täflan med Dürer, Lucas van
Leyden, Carracci o. a. – dels framträder som en själfständig
verkningsfull stil. De stora mytologiska och
allegoriska bladen öfverträffa de andre
nederländske romanisternas arbeten i
manieristisk formgifning. Endast utförandet
förlänar dem bestående värde. G:s porträttstick
utmärkas däremot af psykologisk skärpa och saklig
hållning. Nämnas må målaren Frisius son med en
stor hund, Dirck Coornhert och själfporträtt.
G:s träsnitt äro af en god och kraftig
verkan, taflorna däremot föga tilltalande.

A. L. R.

Golubinnaja kniga [gålubi’n-],
ry., "Dufvo-boken", ett af den apokryfiska
medeltidslitteraturens märkligaste alster i
Ryssland. Se Ryska litteraturen.

Goluchovski [gå-]. l. Agenor G., grefve,
österrikisk statsman, f. 1812 i Galizien,
d. 1875, var 1849–59 guvernör i Galizien
och inlade som sådan stora förtjänster om
landets utveckling genom rättegångsväsendets
omorganisation, skolors anläggande, vägars
byggande m. m. Utnämnd till inrikesminister 1859,
deltog G. i utfärdandet af Oktoberdiplomet
(1860), men måste kort därefter nedlägga
sitt ämbete {dec. s. å.) och lämna plats
åt Schmerling, hvilkens experiment med
helstatsförfattning därefter förmådde den i
herrehuset 1861 insatte G. att för en tid lämna
politiken. 1866-67 och 1871-75 var han ånyo
guvernör i Galizien och verkade därunder ifrigt
för det polska elementets öfvermakt öfver tyskar
och rutener.

2. Agenor G., den föregåendes son,
grefve, österrikisk statsman, f. 1849, inträdde
1872 i diplomatisk tjänst, var 1887-93 envoyé i
Bukarest och utnämndes i maj 1895, efter Kalnoky,
till österrikisk-ungersk utrikesminister, hvilket
ämbete han innehade till okt. 1906, då han
nödgades afgå till följd af de häftiga anfall,
för hvilka han utsattes från ungerskt håll,
där man var missnöjd med hans starkt utpräglade
tyskvänlighet och misstänkte honom för att stå
bakom angrepp i den utländska pressen på det
ungerska regeringspartiets politik. G. verkade
som Österrike-Ungerns utrikesminister
framgångsrikt för trippelalliansens bevarande
och stödde vid flera tillfällen ifrigare än
man inom Wiens och Budapests parlamentariska
kretsar önskade kejsar Vilhelms politik. I
Balkanfrågorna eftersträfvade han under de
sista åren af sin ministertid ett förtroligt
samförstånd med Ryssland, hvilket l okt. 1903
tog gestalt i det s. k. Mürzstegprogrammet
för en internationell "reformaktion" i
Macedonien under rysk-österrikisk ledning.

V. S–g.

Gom (lat. palatum durum), anat., utgör
ett slags hvalf, som skiljer munnen från
näshålorna. Den bildas af de bägge käkbenens
gomdelar och gombenen samt begränsas på
sidorna af öfverkäksbenens tandutskott. Gommen
klädes af en tjock och fast slemhinna, som
baktill öfvergår i gomseglet (se d. o.) samt
framtill och åt sidorna sammanhänger med
tandköttet. Se äfven Gombågar och Gomlister.

R. T–dt.

Gomagio [gåma’djå], österrikiskt
spärrfäste i Tyrolen vid Stelviovägen.

L. W:son M.

Gomarister. Se Gomarus.

Gomartharts. Se Bursera.

Gomarus [gåma-], Frans, nederländsk teolog,
f. 1563 i Brügge, d. 1641 i Groningen, blef
1587 predikant i Frankfurt am Main och 1594
teol. professor i Leiden. Där inlät han sig
i en häftig strid med sin ämbetsbroder J.
Arminius (se Arminianer) om
predestinationsläran och fortsatte striden
rörande denna sak, äfven sedan han 1614
blifvit teol. professor i Saumur och senare
i Groningen. G., hvars anhängare omväxlande
kallades gomarister och kontraremonstranter,
lyckades med prins Morits’ af Oranien bistånd
på synoden i Dordrecht (1618-19) få arminianska
läran fördömd. 1633 deltog han i revisionsarbetet
af den holländska bibelöfversättningen. Hans
arbeten utkommo 1645 och 1664.

(Hj. H–t.)

Gomberg [gå’m-], Moses, amerikansk kemist,
f. 1866 i Jelizavetgrad, Ryssland, sedan 1899
professor i organisk kemi vid universitetet Ann
Arbor (Michigan), blef i början af 1900-talet
bekant genom upptäckten af vissa organiska
ämnen, trifenylmetyl och dess derivat, hvilkas
märkvärdiga egenskaper han trodde sig kunna
förklara genom antagandet af en trevärd kolatom.

H. E.

Gombert [gå’m-], Nicolaus, nederländsk
kontrapunktist, f. i Brügge, blef efter 1537
sannolikt kejserlig kapellmästare i Madrid. Han
var en af Josquins mest framstående lärjungar
och utmärkte sig framför sina föregångare genom
större fyllighet i tonsatsen, i det att han
undvek de pauser, som hos dessa ofta förtunnade
mångstämmigheten. En stor mängd af hans arbeten
finnes i behåll.

A. L.*

Gomberville [gåbärvi’l], Marin Leroy de, fransk
författare, f. 1600, d. 1674, skref historiska
romaner (Polexandre, 1633, La Cithérée, 1640-42)
i samma stil som Madeleine de Scudérvs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:19 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0757.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free