- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1461-1462

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goncourt-akademien ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.1461

Goncourt-akademien-Gondi

1462

(1867; flera uppl.), historien om en kvinnlig
modell, som genom sin snikenhet och sin
själssimpelhet dödar målaren, som gift sig med
henne; Madame Ger-vaisais (1869) handlar om en
filosofiskt bildad världsdams och fritänkerskas
üfvergång till katolicismen. Dessa romaner med
de djärfva ämnena och det nya behandlingssättet
gjorde föga lycka vid sin första framkomst, men
vunno småningom publik bland -eliten af läsare,
och under 1870- och 1880-talet ut–ofvade de
ett icke obetydligt inflytande. Sedan har under
intrycket af nya riktningar intresset för deras
litterära uppfattningssätt åter sjunkit. Det
litterära motståndet bidrog säkerligen till
Jules’, den yngre .uch svagare broderns, tidiga
död. Edmond fortsatte, fast under åratal
nedböjd af sorgen, deras arbete i ungefär
samma banor. Han utgaf 1872 Gavarni, l’homme
et Voeuvre, en mästerlig skildring af deras
gemensamme högt värderade vän, 1875 Catalogue
raisonné de Voeuvre d’Antoine Watteau och 1876
en liknande katalog öfver Prud’hon. Först 1878
återupptog han romanproduktionen med La fille
Elisa, .«tt af deras svagaste arbeten, men det
första, som observerades i större kretsar. 1879
följde Les jréres Zemganno, där Edmond under
bilden af två cirkus-.clowner ger en rörande
och poetisk skildring af brödernas eget långa
samlif, La Faustin (1881), en skildring af
en skådespelerskas, och Chérie (1884) af en
ung flickas själslif, La maison d’un artiste
(2 bd, 1881), närmast en resonerande katalog
af brödernas villa i Auteuil med dess rika
konstsamlingar, Madame Saint-Huberty (1879),
Mademoi-selle Clairon (1889), La Guimard
(1893), skildringar af berömda skådespelerskor
från 1700-talet, och Préfaces et manifestes
Utteraires (1888), som innehåller brödernas
litterära åsikter. Bröderna försökte sig också på
dramatiskt författarskap, med Hen-riette Maréchal
(tryckt 1866) och La patrie en éanger (tryckt
1873 och jämte det förra i "Théåtre", 1879),
men hade ingen framgång. Brödernas åsikter om
dramats reformering äro emellertid af intresse
’Och ha öfvat inflytande. Dessutom samlade Edmond
broderns bref: Lettres (1885). Stort uppseende
väckte det högst intressanta memoarverket,
Journal .des Goncourt (I-IX, 1887-96),
brödernas dagboksanteckningar i urval från
1851-95, innehållande liffulla skildringar af
deras samtida, ofta ej -så litet indiskreta, då
personerna ännu lefde. Bröderna G. äro dessutom
jämte Ph. Burty bland de förste, som i Frankrike
intresserat sig för den japan-.ska konsten
och förstått att göra propaganda för den, så
att den kommit fransk konst och konstindustri
till godo. Under sina sista år påbörjade
Edmond G. en serie skildringar af japanska
konstnärer, Outa-maro, le peintre des maisons
vertes (1891) och Hokousai (1896). Dessutom
finnes en stor mängd teckningar, akvareller,
etsningar o. s. v. af de båda bröderna. Edmond
förvärfvade under sina sista år en betydlig
förmögenhet, som han testamenterade -till
upprättandet af en akademi med brödernas namn i
se Goncourt-akademien). Litt.: Sainte-Beuve,
"Nouveaux lundis", X, Zola, "Le roman
expérimental" (1880) och "Les romanciers
naturalists" (1881), G. Brändes i "Mennesker
og vær-ker" (1883), P. Bourget, "Essais da
psychologie contemporaine" (1883-85), France,
"La vie litté-<raire" I (1888), A. Delzant,
"Les G." (1889), ’Doumic, "Portraits d’écrivains"
(5:e uppl. 1902).

G. Pellissier, "Le mouvement littéraire"
(1901), J. Mortensen, "Likt och olikt",
1908, och 0. Levertin i "Essayer", II (1907).
J. M.

Goncourt-akademien [gåkõr-], Académie des
Goncourt, kallas vanligen "Société littéraire
des Goncourt", som grundlades genom Edmond de
Gon-courts (se d. o.) testamente af 1896 och
skall enligt detta bestå af 10 medlemmar,
hvarje med 6,000 frcs i årlig lön, och
utdela 5,000 frcs årligen till det märkligaste
prosaarbetet. Aflägsna släktingar öfver-klagade
testamentet, hvilket föranledde uppskof ända
till 1903, då akademien kom till stånd, sedan
de klagande tillfredsställts med lifräntor och
nedlagt sina klagomål. Af de tio medlemmarna,
som ej få tillhöra Franska akademien, utsåg
stiftaren själf åtta (Alphonse Daudet, Gustave
Geffroy, Leon Hen-nique, J.-K. Huysmans,
Paul Margueritte, Octave Mirbeau och bröderna
Eosny). Dessa invalde Lucien Descaves och Elémir
Bourges samt, i stället för Daudet, som dog 1897,
hans son Leon. - Stiftelsens kapital medger ännu
blott 3,000 frcs i ledamotslön, hvaremot priset
utgår med det bestämda beloppet.

Gond, ett folk, som tillhör de dravidiska
urfolken, lefver till ett antal af omkr. 2
mill. i främre Indiens centralprovinser, i ett
område, som förr kallades Gondwana. Detta är
delvis mycket otillgängligt hvarför gonderna
trots hinduer, muhammedaner och kristna
bibehållit mycket af sina ursprungliga
föreställningar, seder och bruk. De delas i
flera olika stammar, af hvilka rajgonderna
äro de förnämsta, medan måriågonderna
synas höra till de af yttre inflytanden mest
oberörda. Gondernas hufvudnäringar äro åkerbruk
och boskapsskötsel. Bland deras vapen märkes
lerkulsbågen, som är en kombination af slunga
och pilbåge. Deras religion är en numera med
hinduiska element uppblandad animism. Bland
gonderna verka svenska missionärer tillhörande
Evangeliska fosterlandsstiftelsen, hvilka skildra
dem som sympatiska. Eiksmuseet har genom dessa
missionärer erhållit en utmärkt vacker samling
etnografiska föremål från gonderna. Litt.:
Danielsson, "Skildringar ur gondernas lif"
(1907). E. N-d.

Gonda [gående]. 1. Distrikt i kejsardömet Indien,
Förenade provinserna Agra och Audh, divisionen
Faizabad, omkring floderna Gogra och Eapti. 7,459
kvkm. 1,403,195 inv. (1901). - 2. Hufvudstad
i nämnda distrikt. 15.811 inv. (1901).
’(J. F. N.)

Gondar (eg. Gu en d a r), hufvudstad i det
abessinska landskapet Amhara, distriktet
Dembea, omkr. 34 km. n. om sjön Tsana,
mellan de till nämnda sjö flytande floderna
Angreb och Gacha. 1,900 m. ö. h. G. var fordom
residens för Abessiniens kejsare och hade då
öfver 40,000 inv. Numera är det förfallet
med knappt 4,000 inv. och flera ruiner af
gamla palats. Invånarna tillverka guld- och
silfverarbeten, och G :s präster äro mästare i
kalligrafi samt måla kyrkbilder och förfärdiga
andra kyrkliga föremål. Abessiniens flesta
präster utbildas där, och G. är säte för den
etiopiska kyrkans chef, abuna. G. grundlades
i midten på 1600-talet och har ofta plundrats
under inbördeskrigen, senasr 1867 af Theodoros
II. som lät förstöra de flesta af dess 40 kyrkor.
(J. F. N.)

Gondi 1. Gondy [gldi], A. d e och J. de. Se
Ret z.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free