Print (PDF) - On this page / på denna sida - Gordon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1487
Gorillan
1488
starkt framåtskjutande; dock framträder
detta drag ej hos ungen, utan först hos äldre
individer, hvarför gorillaungens kranium mera
liknar människans
Fig. 1. Hufvudskål af gammal gorillahanne.
Fig. 2. Hufvudskål af gorillaunge.
(se fig. l och 2). Tänderna äro kraftigt
utvecklade, och hörntänderna hos hannen bilda
starka betar. Den som tuggmuskel viktiga
tinningsmuskeln
Fig. 3. Gorilla, gammal hanne med unge.
sträcker sig långt upp på hjässan och har hos
den gamle hannen gifvit anledning till utbildande
af en stor hjässkam (crista sagittalis) å
kraniet. Näsan är plattryckt, med vida näsborrar;
öronen äro små. Ansiktet och öronen äro liksom
händernas och fötternas undersida nakna och
af skiffersvart färg, öfriga delar af kroppen
täckas af en mer eller mindre tät, något stripig
hårbeklädnad, som till färgen är gråaktig med
rödbrun inblandning. Armarna äro i förhållande
till de bakre extremiteterna kraftigt utvecklade,
händer och fötter stora, med såväl fingrarnas som
tårnas första falanger förenade med hudveck. Både
stortån» och tummen äro motsättliga. - Då
gorillan går på alla fyra, stöder den på hela
fotsulan, men på den. knutna handens knogar,
som därför äro försedda med hårda valkar. Dock
går den med lätthet utan* användande af främre
extremiteterna. Gorillan tillhör det ekvatoriala
Väst-Afrika, skogsområden i Kamerun, Gabun och
Kongostaten; österut lär den- finnas ända till
gränsområdet mot tyska Öst-Afrika. Den uppehåller
sig med förkärlek i de mest otillgängliga
skogarnas skymning, hvarför vår kunskap om dess
lefnadssätt och vanor är ytterst knapphändig
och uppgifterna hvarandra motsägande. Gorillan
för ett kringströfvande, man kunde nästa» säga
nomadiserande lefnadssätt. Den förekommer dels
enstaka, dels i mindre sällskap under ledning
af någon gammal hanne, som vakar öfver allas
säkerhet. För natten redes uppe i träden på
omkr. 5’ m. höjd ett näste af trädgrenar,
i hvilket honan.-och ungarna hvila, under det
den gamle hanner.? sofver sittande på marken
vid trädets fot. Stundom finnas i truppen flera
fullvuxna individer af såväl han- som honkön,
i andra fall är den gamle åtföljd endast af en
hona med ungar. Huruvida man i förra fallet
har att göra med en» trupp på flera familjer
eller om den gamle hannen* lefver i polygami,
är oafgjordt. Möjligen uppträder hos gorillan
monogami omväxlande med polygami,. men i bägge
fallen med beständiga äktenskap. - Åsikterna äro
delade, huruvida gorillan, utan att vara retad
-eller sårad, anfaller människan; i regel tyckes
den dock gå ur vägen för henne. I hvarje-fall
måste den betraktas som en högst allvarlig
motståndare, ehuru åtskilliga berättelser om dess
farlighet äro öfverdrifna. I allmänhet anfaller
den* gående på alla fyra eller hoppande. Vid
anfallet tyckes den dock stundom resa sig och
krossa sin* motståndare genom omfamning med
de starka armarna. Eljest äro hörntänderna
anfallsvapnet. Stundom skall gorillan anfalla
från ett bakhåll. Att den röfvar kvinnor och
barn, lär vara endast en, myt.
"Gorillor" omtalas redan af antikens
författare. I sin beskrifning ("Periplus
Hannonis") öfver en b Kartago omkr. 500
f. Kr. utrustad expedition till7 Afrikas
västkust i syfte att anlägga kolonier omtalar
befälhafvaren, Hanno, sammanträffandet med
män-niskoliknande varelser. "Flertalet var
kvinnor med hårig kropp, och tolkarna kallade
dem gorillor. Männen kunde vi icke få fatt, då
vi förföljde dem; de undkommo oss lätt, emedan
de klättrade öfver afgrunder och försvarade sig
med klippstycken. Vi infångade tre kvinnor, men
vi kunde ej föra dem med oss, ty de betos och
klöstes. Därför måste vi döda dem; vi flådde dem
och skickade skinnen tilf Kartago." Ehuru det
är mest sannolikt, att det varit schimpanser,
som kartagerna träffat på, blef likväP namnet
gorilla sedermera användt för den största*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
