- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
5-6

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gostomysl - Gosudar - Goszcynski, Seweryn - Got, François Jules Edmond - Gotalaner - Gotama - Gote, Harold - Gotenhof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en gostinyjdvor. I Petersburg anlades den
af Peter I, men träskjulen brunno upp redan
1710. Därpå flyttades basaren till sin nuvarande
plats, på Nevskij prospekt vid Mojka-kanalen,
brann åter 1735, men byggdes åter upp i sitt
nuv. skick, af sten, enligt öfverarkitekten
Kastrellis plan, och blef färdig 1784.
A-d J.

Gostomysl, en rysk legendarisk personlighet,
som ställts i samband med den varjagiska
frågan om ryska statens grundläggning. Enligt
den s. k. Joakimovska krönikan skulle G. ha
förjagat varjagerna, som besegrat hans fader
Burivoj. Efter en underlig dröm hade G., som
genom döden mist sina fyra söner, men hade tre
döttrar i lifvet, inkallat Rjurik och dennes båda
bröder för att genom sina döttrars giftermål
med dem trygga dynastiens bestånd. Enligt en
annan krönika var G. den förste (slaviske)
ståthållaren i Novgorod. Redan Gerhard Müller
drog dessa uppgifter i tvifvelsmål, och Karamzin
betecknade dem med rätta som fantastiska påhitt,
som efter hand insmugglats i krönikorna. På
Volotoro-fältet nära Novgorod står en kulle,
som af folktraditionen fortfarande betecknas
såsom G:s grafhög ("Cholm Gostomysla").
A-d J.

Gosudar. Se Gospodin.

Goszczyhski [gåjtjynski], Seweryn, polsk skald,
f. 1803, d. 1876, kom 1820, efter skolstudier i
sin hembygd, guvernementet Kiev, till Warschau,
där han blef medarbetare i tidskriften "Wanda"
och lärde känna romantiken och Byron. G. var
med bland de officerare och studenter, som
ledde resningen mot storfurst Konstantin och
deltog lifligt i krigshändelserna 1831 såväl
med svärd som med penna. Efter det olyckliga
fälttågets slut begaf sig G. till Galizien, där
han bildade ett hemligt sällskap, "De tjuguens
förbund", hvars syfte var att demokratisera det
polska samhället. Enär han ej längre kände sig
säker på österrikiskt område, flyttade han till
Paris, där han umgicks förtroligt icke blott med
Mickiewicz och Slowacki, utan ock med Towianski,
hvars spiritism och mystik hade ett starkt
inflytande på G. Under Paris’ belägring 1870-71
led G. svår nöd och blef så sjuklig, att han
på sina vänners inrådan flyttade till Lemberg,
där han dog 4 år efter sitt storartadt firade
50-årsjubileum som författare. - G. tillhör
såsom poet den s. k. Ukrajnska skaldeskolan
(Zaleski m. fl.), som med patriotisk-historisk
romantik förenade ett mystiskt filosofiskt
natursvärmeri på kristlig-social grund. Hans
berömdaste verk är Zamek Kaniowski (Slottet
i Kaniów, 1828), en skräckfull, af Scott och
Byron något påverkad berättelse på vers i tre
sånger, med det historiska stoffet hämtadt från
1768 års kosackrevolt och bondeuppror i Human
(guvern. Kiev). Inom denna historiska ram
utspelas en tragisk kärlekshistoria, hvars
personliga motiv af svartsjuka hopflätas
med den kosackiska hämndlusten mot de
polske herremännen. Den uppskakande dikten,
full af antydningar om lillryska folkseder
och vidskepliga föreställningssätt, har haft
litterär inverkan både på Szewczenkos ukrajnska
epik och på den tjechiska romantiken (Máchas
"Máj"). G:s öfriga mest betydande dikter äro
den berättande Anna z Nabrzeza, en idyll i 11
sånger från senare delen af 1600-talet, samt
det poetiska fragmentet Sobótka (Pingstfesten,
1833), som innehåller folkliga motiv och vackra
stämningsbilder från Karpaterna. - G:s
öfriga lyriska dikter bestå dels af patriotiska
strids- och hämndsånger, dels af mystiska
grubblerier, en frukt af Towianskis ödesdigra
inflytande. G:s poetiska stil är något
tung, men hans känsla är djup och äkta, hans
fantasi mäktig. Han författade dessutom några
fantastisk-romantiska berättelser på prosa och
öfversatte på polska W. Scott och Ossian. Hans
samlade skrifter utkommo 1852 och 1870. På
svenska finnes en kortfattad karakteristik af
G. jämte öfv. af första sången af "Slottet i
Kaniów" af A. Jensen (i "Polska skalder", I).
A-d J.

illustration placeholder

Got [gå’], François Jules Edmond, fransk
skådespelare, f. 1822 i Lignerolles (dep. Orne),
d. 1901 i Paris, erhöll vid konservatoriet i
Paris 1843 första priset inom komedien. 1844
debuterade han med stor framgång på Théâtre
français och blef societär därstädes 1850. 1895
drog han sig tillbaka från scenen. G. var en
af de lifssannaste och friskaste komiker, som
Théâtre français på länge egt. Han uppbar med
framgång de förnämsta partier inom den gamla
komedien, t. ex. Sganarelle, Harpagon,
Figaro
m. fl., men firade dock (i synnerhet på
1860-70-talen) sina största triumfer i moderna
karaktärsroller, och bland hans lyckligaste
skapelser räknas hans Jean de Rieux i "Le duc
Job" och Bernard i "Les Fourchambault". Såsom
hans originellaste karaktärsbilder torde
emellertid böra skattas Giboyer i "Les effrontés"
och "Le fils de Giboyer" samt titelrollen i
"Maître Guérin". G. var 1877- 94 professor i
deklamation vid konservatoriet. Han skref texten
till operorna François Villon (1857) och L’esclave
(med E. Foussier, 1874).

Gotalaner, ett biandfolk af östgermaner och
alaner (se d. o.) vid Kaspiska hafvet. Dit
hörde möjligen de Githi et arani (Gothi et
alani?), som 1459 erbjödo sig att tillsammans
med perserna kämpa mot turkarna. De
ha uppgått i de kringboende folken.
S. B.

Gotama, ind., i sanskrit-litteraturen a) namn på
en rsi eller en rsi-familj (gotra), inom hvars
krets vissa Rigveda-hymner (4:e boken) sägas
ha diktats; b) stiftare af Nyaya-filosofien
(se d. o.). - 2. I palilitteraturen,
motsv. sanskr. Gautama, namn på Buddha.
K. F. J.

Gote, Harold, pseudonym för författarinnan fru
H. F. M. Stéenhoff.

Gotenhof [gå’tenhåf], en af gottländska köpmän
i Stor-Novgorod under medeltiden grundad
nederlagsplats för deras varor. Det låg på den
s. k. handelssidan (ry. torgovaja storona) i
slavonska stadsdelen (ry. slavjanskia konets),
nära lastningsplatsen vid Volchov, således i alla
afseenden fördelaktigt. Längs floden sträckte sig
ängar, som af ålder voro upplåtna åt utlänningar,
och i närheten låg handelstorget. Efter den
brand, som 1299 lade G. i aska, sökte den
hanseatiske legaten utverka, att platsen för
den nya gården utvidgades, men ovisst är, om
han lyckades i sina bemödanden. Från midten af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:29:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free