- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
13-14

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotik - Gotiska språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(bekant exempel den unge Goethes hänförelse inför
Strassburgmünstern). Som följd af nyromantiken
och det stärkta nationella och historiska
sinnet inträdde på 1800-talet en gotikens
återupprättelse och pånyttfödelse. Inom
den konstvetenskapliga litteraturen har
stilen haft hänförda talemän, sådana som
Ruskin och Viollet-le-Duc. Den senare har
äfven framgångsrikt bidragit till att införa
dess användning i det moderna samhället. I
de flesta länder uppfördes i nygotisk stil
monumentalbyggnader, kyrkor, parlamentshus,
rådhus, slott, villor och privathus,
ja t. o. m. banhallar och vattentorn. Den
förnämsta af 1800-talets gotikbyggnader torde
väl vara Parlamentshuset i London, byggdt af
sir Charles Barry efter 1840 (se pl. XIX till
art. Byggnadskonsten).

Namnet gotik, gotisk stil har ansetts som ett
ursprungligt smädenamn = barbarisk, gifvet af
renässansens italienare åt den nordeuropeiska
byggnadskonsten. L. Dietrichson har i
"Nord. tidskrift" 1899 diskuterat problemet "Hvad
har den gothiske kunst at gjöre med gotherne" och
gjort gällande stilens samband med västgoterna
i Spanien och södra Frankrike. Litt.: L. Gonse,
"L’art gothique" (1890), Dehio och Bezold, "Die
kirchliche baukunst des abendlandes" (1884-1901),
W. Voege, "Die anfänge des monumentalen
stiles im mittelalter" (1894), Camille Enlart,
"Manuel d’archéologie française" I. 1. (1902).
A. L. R.

Gotiska språk, det gemensamma namnet på de språk,
som talades af goterna och de med dem närmast
besläktade folken. Den gotiska språkgrenen
bildar tillsammans med den tyska
(l. västgermanska) och nordiska grenen den
germanska språkfamiljen. De viktigaste af
de många gotiska språken äro de, som talades
af väst- och östgoterna och som tillsammans
företrädesvis kallas det gotiska språket
(gotiska, ej gothiska). Af östgoternas språk
har man dock endast torftiga lämningar (jfr
F. Wrede, "Über die sprache der ostgoten",
1891). På västgotiska eller gotiska i inskränkt
mening är däremot den bibelöversättning affattad,
som tillskrifves Vulfila l. Ulfilas, biskop hos
de i Mesien boende västgoterna (däraf namnet
mesogötiska). Gotiskan har i många fall bevarat
ålderdomligare språkformer än öfriga germanspråk
- hvadan den ock blifvit kallad de germanska
språkens sanskrit -, medan den åter i andra
afseenden står på en yngre ståndpunkt. Utmärkande
för gotiskan är det fullständiga bevarandet
af ?, hvarför öfriga germanspråk stundom eller
alltid ha ä (jfr got. jer med ty. jahr, fsv. ar,
sv. år), den (utom framför h, r) genomförda
öfvergången af e till i i rotstafvelsen (jfr
got. itan med ty. essen, sv. äta), bevarandet
af lent s (z) i många fall, där det i öfriga
germanspråk med en för got. okänd öfvergång
blifvit r (jfr got. alþiza med ty. älter,
sv. äldre), ett antal reduplicerade verbalformers
bevarande i ursprungligare skick än i öfriga
germanspråk (jfr got. haihalt med ty. hielt,
fsv. hiolt, sv. höll), det fullständigare
bevarandet af verbalt medium och af dualis i
verben än i något annat germanspråk m. m. I
flera afseenden öfverensstämmer gotiskan med de
nordiska språken, och dessa båda språkgrenar
skilja sig från de öfriga germanspråken (jfr
t.ex. got. triggvs, sv. trygg med ty. treu,
som saknar det i de förra inskjutna g),
hvadan de förra ofta sammanslagits till en
underafdelning af den germanska språkfamiljen
(se Germanska språk). I andra fall råder
däremot större likhet mellan gotiskan och den
tyska grenen.

- Af litteratur på gotiska har man,
utom mer eller mindre vidlyftiga delar
af bibelöfversättningen, ett fragment
af en förklaring öfver Johannesevangeliet
(i nyare tid kalladt Skeireins) samt två
köpekontrakt. Minnen af språket har man
ock i några smärre lämningar, bland hvilka
kan nämnas runinskriften å Bukarestringen
(se d. o.), samt i ett stort
antal personnamn. Om utgifvandet
af de gotiska språkskatterna har
svensken A. Uppström nedlagt stora,
äfven af utlandet erkända förtjänster.
Han utgaf Codex argenteus (1854),
Decem codicis argentei redivica folia
(1857), Fragmenta gothica selecta (1861)
och Codices gotici ambrosiani (1864-68).
Af bibelöfversättningen finnas upplagor af E.
Bernhardt, med titeln "Vulfila oder die
gotische bibel" (1876), hvilken upplaga
äfven innehåller den grekiska urtexten
till jämförelse med den gotiska, och
af M. Heyne och F. Wrede, "Ulfilas oder
die uns erhaltenen denkmäler der gotischen
sprache" (11:e uppl. 1907), som äfven innehåller
ordbok och grammatik. Äldre hjälpmedel till
det gotiska språkets studium äro Gabelentz’
och Löbes stora upplaga af Ulfilas
(1843-46), innehållande text, ordbok
och grammatik; E. Schulze, "Gotisches
glossar" (1847) och L. Meyer, "Die
gothische sprache" (1869). Nu finnas
praktiska och på samma gång strängt
vetenskapliga elementarböcker af W. Braune,
"Gotische grammatik" (5:e uppl. 1900),
och W. Streitberg, "Got. elementarbuch" (2:a
uppl. 1906). En användbar etymologisk ordbok
är C. Uhlenbecks (2:a uppl. 1900; ny uppl.,
bearb, af E. Liden, förberedes).
- Det gotiska språket fortlefde i västra
Europa längst i Spanien, där det talades
åtminstone in på 900-talet. I öster lefde
det vida längre, nämligen ända in mot slutet
af 1700-talet bland de
- sannolikt till Potemkins eröfringståg
1784 - på Krim kvarboende s. k.
krimgoterna. Af krimgotiska ord finnes
en uppteckning gjord 1562 af flandraren
Busbequius (Busbecq) under hans besök i
Konstantinopel. (Jfr om dessa språkrester
och om krimgoterna i allmänhet W.
Tomaschek, "Die goten in Taurien",
1881; F. Brann, "Die letzten schicksale der
krimgoten", 1890; E. Loewe, "Die reste der
germanen am Schwarzen meere", 1896; Pauls ’
"Grundriss’’, I, s. 515-517, 2:a uppl.). Till
den gotiska språkgrenen räknas äfven
burgundernas, gepidernas, vandalernas
(Wrede, "Sprache der wandalen", 1886),
rugiernas och skirernas språk, af
hvilka dock ytterst obetydligt är bevaradt,
hufvudsakligen personnamn. Mest kändt är
burgundernas. Dit höra runinskriften på
Charnayspännet (se d. o.), burgundiska
uttryck i Lex burgundionum, ett stort antal namn
m. m. - Den gotiska skriften anses ha uppfunnits
af Ulfilas. Den är bildad på grundvalen af
det grekiska alfabetet med tillhjälp af den
samgermanska runraden och kanske äfven af det
latinska alfabetet. Från det grekiska alfabetet
behöllos äfven bokstafsföljden samt tecknens
talvärde. I den gotiska skriften ha hv och kv
(äfven omskrifna w, q) egna enkla tecken.
De korta vokalerna e och o samt den långa
vokalen i utmärkas med dubbla


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free