Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gottland - Gottland, grefve af - Gottlandsalnen - Gottlands artillerikår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjöröfvare i vidsträckt skala. Vitalianerna
(mecklenburgare), som 1394 intogo Visby,
gjorde början. För en tid inträdde en bättre
sakernas ordning, då Tyska ordens högmästare,
Konrad von Jungingen, 1398 sände till ön en
ansenlig styrka, som fördref mecklenburgarna
och ockuperade ön. Drottning Margareta sökte,
ehuru förgäfves, med vapenmakt rycka ön ur
ordens våld och nödgades 1408 lösa till sig
G. mot 9,000 rosenobler ("Gottlands lösen"),
en summa, hvartill hvarje hushåll i de svenska
landskapen lämnat bidrag. G. lades ändock
under danska kronan. Erik af Pommern anlade
1411 i sydvästra hörnet af Visby stad en väldig
fästning, Visborgs slott, som behärskade hamn
och stad och i långa tider var en skräck för
stad, land och sjöfarten på Östersjön. Erik, som
bosatte sig på Visborg 1437, idkade därstädes
sjöröfveri i 12 år. En af Karl Knutsson utsänd
expedition (1448–49), som visserligen stormade
Visby, men ej kunde intaga borgen, blef utan
resultat. 1449–87 residerade bröderna Olof
och Ivar Axelsson Tott som danska länsherrar,
sysselsatta, äfven de, med ett vinstgifvande,
mot svenska och lybska handelsflottorna riktadt
sjöröfveri. Förgäfves utrustade Gustaf I
1524 en dyrbar expedition ("väl 8,000 man")
för att rycka G. ur Sören Norbys händer;
ön eröfrades så när som på Visby, och i Malmö
recess s. å. bestämdes, att den tvistiga frågan
om G. skulle underkastas skiljedom; men någon
sådan kom ej till stånd, och ön stannade hos
Danmark, till hvilket den genom Stettinfreden
formligen afträddes 1570. Genom Brömsebrofreden
(1645) återkom G. till sitt urgamla moderland,
Sverige, som det sedermera oafbrutet tillhört,
med ett par undantag (se därom nedan).
E. E-ff.
G:s fasta försvar. (Historisk öfversikt). Sedan
G. i Brömsebrofreden återlämnats till Sverige,
uppstod genast fråga om, hvad som borde göras för
åstadkommande af ett fast försvar för ön. Under
danska tiden hade inga andra befästningar funnits
på G. än Visbys gamla tornprydda stadsmur och
Visborgs slott samt smärre verk på
Vifvesholmen och Sicklingsudd vid Klintehamn. Dessa
senare voro nu förfallna, och Visbys murar
skyddades ej af några jordverk samt hade 1645
ej kunnat motstå svenska flottans anfall under
Erik Ryning. 1646 sändes ingenjör Meijer för att
afteckna ön med staden och kringliggande öar samt
utsöka hamnar, lämpliga att befästas, hvarvid
han särskildt borde uppmärksamma Slite. Sedan han
fullgjort sitt uppdrag, blef man först betänkt på
att förstärka Visborgs slott, som till en början
reparerades; men efter ett Wärnschiöldhs besök
på G. 1650 uppgjordes förslag till slottets
omändring till citadell och en plan till
fästning å Enholmen utanför Slite. Till det
förstnämnda förslagets realiserande gjordes
föga. Däremot påbörjades 1656 arbeten såväl
å Enholmen som på en skans vid Sju strömmar
strax s. om Slite, samtidigt med att Visby
befästningar med anledning af det mot Danmark
utbrutna kriget äfven började iståndsättas. 1662
upphörde emellertid alla befästningsarbeten
på ön, och fråga uppstod t. o. m. om Visbys
raserande och stadens flyttande till Slite. Vid
krigsutbrottet 1675 började Visbys försvarsverk
åter iståndsättas, och en skans anlades vid
Klintehamn, men denna intogs af danskarna
29 april 1676, Visby öppnade
sina portar följande dag, och 1 maj uppgafs
slottet, hvarefter hela G. föll i danskarnas
händer. Sedan stillestånd 31 aug. 1679 slutits,
började danskarna rasera Visbys försvarsverk,
och 6 dagar efter fredens afslutande sprängde
de slottet i luften. Nu kunde det ej längre
blifva tal om att bibehålla Visby såsom fast
stödpunkt för G:s försvar, och 1682 anbefalldes
fullständig rasering af dess befästningar; men
detta oaktadt fortsattes ej den knappast mer än
påbörjade befästningen å Enholmen. När Stora
nordiska kriget utbröt (1700), var G. därför
så godt som utan allt fast försvar. Först 1711
började Karlsvärd, som Enholmsbefästningen
därefter kallades, upphjälpas, Visbys murar
reparerades, och jordverk anlades framför
öppningarna i desamma, hvarjämte skansar
och batterier byggdes vid en mängd hamnar
rundt öns kuster. En rysk landstigning vid
Östergarn 9 juli 1717 kunde dock ej hindras,
men efter en vecka gaf fienden sig själfmant
af ifrån ön. 1719 bestämdes emellertid, att med
Karlsvärds fullbordande skulle anstå, men att
kustbatterierna skulle bibehållas. De förföllo
dock snart, och när 1741 års krig utbröt, var
ön åter utan allt fast försvar. Då återupptogos
arbetena å Karlsvärd samt fortsattes till 1770,
men fästningen blef ändock ej fullt färdig. 1788
beslöts dess slopande. Vid krigsutbrottet 1808
var G. sålunda som vanligt i saknad af fast
försvar, hvarför ryssarna 22 april–18 maj
s. å. kunde hålla ön ockuperad. 1834, 1837
och 1839 föreslogs en befästning vid Slite;
men några åtgärder för G:s försvar företogos
ej förrän 1853, då Enholmens batterier började
byggas. 1861 års försvarskommitté och 1888 års
neutralitetskommitté föreslogo anläggandet
af en fast replipunkt inne på ön. 1885 hade
emellertid byggts batterier till skydd för
Fårösunds hamn, och 1897 års befästningskommitté
föreslog uppförandet af befästningar vid
Tingstäde. Sedan 1899 års riksdag därefter
beviljat nödiga medel härför, påbörjades
arbetena, men äro ännu (1908) icke fullt
afslutade. På senare tid har äfven byggts ett
batteri strax s. om Sju strömmar. Jfr Enholmens
batterier, Fårösund, Karlsvärd, Slite och Visby.
L. W:son M.
Öfver G. finnas åtskilliga beskrifningar, såsom
J. Wallin, "Gothländska samlingar" (1747),
K. G. Brunius, "Gotlands konsthistoria"
(1864–66), J. Paludan-Müller, "Gutlands
forhold til Danmark og Sverrig i det 14,
15 og 16 aarhundrede" (1865), A. T. Snöbohm,
"Gotlands land och folk" (1871, 2:a uppl. 1900),
C. J. Bergman, "Gotlands geografi och historia"
(1870, 4:e uppl. omarb, af H. Rosman 1898),
Styffe, "Skandinavien under unionstiden"
(2:a uppl. 1880), G. Lindström, "Anteckningar
om Gotlands medeltid", I, II (1892, 1895),
G. Gustafsson, "Grafundersökningar på Gotland"
(i "Antikv. tidskr.", IX), K. Fabricius,
"Gotlandske forhold under Iver Akselsön Tot"
(ibidem, XVII, 1906) och de å sp. 23–24 nämnda
arbetena. Uppgifter om öfriga arbeten rörande
G. återfinnas i W. Molérs "Bidrag till en
gotländsk bibliografi" (1890).
Gottland, grefve af, inkognitonamn, som Gustaf
III – äfven som kronprins – använde på sina
resor.
Gottlandsalnen. Se Aln, sp. 687.
Gottlands artillerikår (n:r 7) utbröts 1886 ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
