- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
45-46

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gounod, Charles François - Coura coronata - Gourcuff, Olivier Pierre Charles de - Gourdon de Genouillac, Nicolas Jules Henri - Gourgaud, Gaspard - Gourliea - Gourmand - Gourmet - Gourmont, Rémy de

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trädgårdsscenerna i tredje akten till
det yppersta den dramatiska musiken
åstadkommit. Därjämte äro såväl Margareta som
Mefistofeles tecknade med stor styrka, och
behandlingen i det hela af både melodi, harmoni
och instrumentering röjer mästaren. Någonting
för franska tonkonsten nytt var särskildt den
romantiskt mättade lyrik, hvarmed G. tecknar
kärleken, och den värme han ofta inlägger
i det melodiska uttrycket. Han är modern i
sina orkesterklanger, som blomma och dofta
rikt, utan att dock någonsin bortskymma
sångstämmorna. "Faust" fann väg till alla
europeiska operascener (Stockholm 1862) och
var den första franska opera, som från en andra
rangens scen (Théâtre lyrique) vann inträde på
Stora operans (1869, då den ursprungliga dialogen
utbyttes mot recitativ). De följande operorna,
Philémon et Baucis (1860; "Filemon och Baucis",
1879), La reine de Saba (1862), Mireille (1864)
och La colombe (1866), hade växlande lycka,
till dess G. åter gjorde en europeisk eröfring
med Roméo et Juliette (1867; "Romeo och Julia",
1868), där han - i harmoni och orkesterbehandling
nu än mera närmande sig den tyska och
särskildt Wagners stil - ånyo hade tillfälle
att lägga i dagen sin glänsande begåfning för
det erotiska. Föga eller ingen framgång hade
G. med sina senaste operor, Cinq-Mars (1877),
Polyeucte (1878) och Le tribut de Zamora
(1881). Mera berömmelse vann han för sina
visserligen föga märgfulla andliga kompositioner
- bland hvilka må nämnas Messe de sainte Cécile
(1855), oratorierna Tobie, Rédemption (1882)
och Mors et vita (1885), psalmen Super flumina
Babylonis
, kören Vendredi Saint, Meditationen
("Ave Maria") öfver Bachs första preludium,
sorgkantaten Gallia (1871) m. m. - äfvensom
för sina instrumentalsaker och sånger (Sérénade
m. fl.). G. var 1852-60 direktör för "Orphéon"
{sammanslutningen af manskörsällskapen) i Paris,
invaldes 1865 i svenska Mus. akad. och blef 1866
medlem af Franska institutet. 1870-75 vistades
han i London, där han stiftade och dirigerade ett
körsällskap, "Gounod’s choir". Ett monument öfver
honom restes 1903 i Monceauparken i Paris. - G:s
själfbiografi utgafs 1875 och hans memoarer 1896
(bäggedera räcka blott till 1859). Se biogr. af
Pagnerre (1890), Bovet (s. å.), P. Voss (1895),
Th. Dubois (s. å.), Imbert (1897) och Tolhurst
(1903). - G:s son Jean Charles G., f. 1856,
är porträttmålare. A. L. (E. F-t.)

Goura coronata, zool. Se Krondufvan.

Gourcuff [gorky’f], Olivier Pierre Charles
de
, fransk författare, f. i Paris 1853,
sekreterare i Société des bibliophiles bretons
och redaktör af "Revue de Bretagne", har varit
mångsidigt litterärt verksam som dramatiker,
litteraturhistoriker och textutgifvare.

Gourdon de Genouillac [gordå7 d9 Jgnoja’k],
Nicolas Jules Henri, fransk heraldiker,
f. 1826, d. 1898, författade Grammaire héraldique
(1853; flera uppl.), Dictionnaire historique
des ordres de chevalerie
(s. å.) och Nouveau
dictionnaire
o. s. v. (1891), L’art héraldique
(1890) m. fl. sammanfattande arbeten samt en
mängd romaner och pjäser.

Gourgaud [gorgå], Gaspard, baron de G.,
fransk general, f. 1783 i Versailles, d. 1852
i Paris, blef 1802 löjtnant vid artilleriet
och deltog
i de napoleonska fälttågen, var kejsarens
ordonnansofficer under tåget till Ryssland
(1812), hvarunder han synnerligen utmärkte
sig vid öfvergången af Beresina, samt under
1813-14 års fälttåg. Vid Brienne (1814) räddade
han Napoleons lif och utnämndes därför till
öfverste. Vid kejsarens återkomst från Elba
(1815) blef han åter adjutant hos honom,
följde honom till Sankt Helena och upptecknade
Napoleons memoarer, hvilka han, jämte
Montholon, 1823 utgaf. Af hälsoskäl återvände
han 1818 till Europa och arbetade för Napoleons
frigifning. Hans Récit de la campagne de 1810
(1818) medförde hans förvisning ur Frankrike,
dit han dock 1821 fick återvända. Genom sin
Examen critique (1825; 4:e uppl. 1826) af
Ségurs "Histoire de la grande armée" ådrog han
sig en duell med denne. Sin kejsares minne
försvarade han äfven mot W. Scott. Efter
julirevolutionen (1830) blef han kommendant
öfver artilleriet i Paris och Vincennes samt
utnämndes 1835 till divisionsgeneral och fick
en plats i pärskammaren. 1849 invaldes han
i lagstiftande församlingen. Han utsågs 1840
att tillsammans med prinsen af Joinville föra
Napoleons lik till Frankrike. Postumt utgafs
Sainte-Heléne. Journal inédit de 1815 d 1818
(2 bd, 1899). C. O. N.

Gourliea, bot., växtsläkte af fam. Leguminosæ,
afd. Papilionatæ, med 1 art, G. decorticans,
chañar, i Argentina. Chañar är ett litet
träd med torniga grenar, parbladiga blad och
gula blommor i sammanhopade klasar. Dess söta
frukter utgöra det viktigaste näringsmedlet
för indianerna i Gran Chaco, som däraf äfven
bereda jästa drycker. Bladen och barken äro i
hemlandet omtyckta läkemedel; den hårda veden
användes till förfärdigande af skaft till yxor
och andra redskap. G. L-m.

Gourmand [gorma7] och Gourmandise [-dis], fr. Se
Gurmand.

Gourmet [gorma], fr. (vallon, gourmeu,
enl. Littré af eng. groom, tjänare), urspr,
uppassare i en vinkällare; vinkännare;
finsmakare, läckergom. Jfr Gurmand.

Gourmont [gorma7], Rémy de, fransk
författare, f. 4 april 1858, var 1883-91 anställd
vid nationalbiblioteket, är ledare af den 1889
återupplifvade tidskriften "Mercure de France"
och har varit verksam som skriftställare på
många fält. Merlette (roman, 1886), Sixtine
(1890), Lilith (dramatisk dikt,-1892), Le fantôme
(roman, 1893), Théodat (dram, 1893), Histoires
magiques
(1894), Hiéroglyphes (dikter, s. å.),
Proses moroses (s. å.), Le pélerin du silence
(noveller, 1896), Les chevaux de Diomède (roman,
1897), D’un pays lointain (noveller, 1898),
Les saintes du paradis (dikt, s. å.), Le songe
d’une jemme
(roman, 1899), Simone (dikt, 1901)
och romanerna Une nuit au Luxembourg (1906)
och Un coeur original (1907) vittna om betydande
psykologisk blick, stark benägenhet för studium
af undermedvetet själslif och hänsynslöshet
i framställningen. G:s mystiska intresse har
alstrat Le latin mystique (1892). Litterär och
filosofisk kritiker, har G. äfven publicerat
flera essaysamlingar (Le livre des masques, 2 bd,
1896-98, La culture des idées, 1900, Le chemin
de velours
, 1902, Épilogues, 3 bd, 1903-05,
Promenades littéraires, 2 bd, 1904-06,
Promenades philosophiques, 1905, Dialogue des
amateurs
. 1907) och de större arbetena Esthétique
de la langue française
(1899), Le problème du
style
(1902)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free