Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 51-52 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goya y Lucientes, Francisco José de - Goyaz

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

scener ur det samtida folklifvet i Spanien. Han
blef särdeles eftersökt som porträttmålare,
målade en hel mängd konterfej af Karl III,
Karl IV och kungliga familjen - bl. a. en
figurrik grupp af Karl IV med sina anhöriga
(1799) - och några ryttarporträtt, däribland
det i karakteristiken utomordentliga porträttet
af Drottning Marie Louise till häst (många af
dessa i Prado). G. målade genrebilder i mängd,
kyrkliga processioner och fester i det gröna,
gatscener, bandituppträden, dårhusinteriörer,
tjurfäktningar, domstolsscener - och äfven rena
figurtaflor, såsom Maja på balkongen, Maja klädd
och Maja oklädd (akademien i Madrid). Likaså
målade han kyrkofresker, i katedralen i Sevilla
och i S. Antonio i Madrid - de sistnämnda äro pikant
sensualistiska och realistiska, men föga
religiösa. Bland hans målningar märkas äfven
dekorativa fantasier, spöktaflor, Häxsabbat
(en serie fantasier öfver detta ämne målade
han för sitt eget hus - de äro nu flyttade till
Prado). Hans verksamhet var rastlös, och hans
våldsamma karaktär tog sig omedelbara uttryck
i hans konst; han kunde sålunda måla beställda
porträtt af hofvets och societetens främsta än
med genial intelligens och lysande karakteristik,
än oklanderligt kallt och utan intresse, än med
uppenbart förakt för uppgiften och äfven för
personen. Hans alltmer tilltagande döfhet blef en
medverkande orsak till hans konsts fördjupande,
han lefde, ju äldre han blef, alltmera i sin
inre värld.


Volaverunt. En af Goyas etsningar i saml.
Caprichos".

Framför allt gaf han sin fantasi
liksom sin satir lösa tyglar i sina raderingar;
den första samlingen af dessa, Caprichos, 80
etsningar i akvatinta
(jfr fig.), utkom 1803. Efter franska invasionen
1808 målade han några skräckscener af stor
djärfhet (gatscener, arkebusering o. d.) och
raderade motiv af liknande slag (Desastres de la
guerra, 80 blad). Hans politiska åsikter hindrade
honom ej från att måla Wellingtons porträtt 1812,
de hindrade ej heller Ferdinand VII att efter
sin återkomst på tronen låta G. stanna kvar i
sina befattningar. Uppgiften, att G. af fruktan
för efterräkningar skulle ha flytt ur landet, är
ej att tro på. Han var en 78 år gammal, sjuklig
gubbe, då han efter erhållen tjänstledighet reste
till Frankrike 1824. Han vistades två månader i
Paris och därefter i Bordeaux, återvände 1826
till Madrid, begärde och erhöll då afsked som
akademichef och hofmålare. Före hans afresa lät
konungen Vincente Lopez måla hans porträtt (i
Prado). Fastän bruten till hälsan var G. äfven
under sina sista år lifligt verksam, målade
porträtt, äfven i miniatyr, utförde litografier,
teckningar och massor af ögonblicksskisser
i olja. Efter cortes’ beslut nedsattes hans
lik 1899 i S. Isidorokyrkan i Madrid.

G. var ett tygellöst snille, ett lidelsefullt
temperament, individualismens mest utpräglade
representant bland sin tids konstnärer och en
föregångare både till romantiker, realister
och impressionister. Hans teknik växlade
från ett noggrant utpensladt, konventionellt
behandlingssätt till en suveränt summarisk, bred
och våldsam penselföring med helt få färger,
hans målningar äro af mycket olika lödighet;
framför allt äro hans flyktiga improvisationer
burna af ett sjudande personligt lif. Hans
raderingar afslöja en värld af hat, ironi,
förakt och vämjelse vid mänskligt småsinne,
dumhet och öfvertro. Han skonar där hvarken
kungadöme, kyrkliga dogmer eller inkvisition. Han
fängslar ock genom sina bisarra ingifvelser,
hans tanke är djup,. visionen är obändig och
genialisk. Uttryckssättet är öfverlägset i sin
sträfva, enkla teknik, sin ytterliga sparsamhet
med uttrycksmedlen. I stort sedt gaf G. uppslaget
till ett nytt och mot traditionen revolterande
sätt att i färg eller med radernålen återgifva
intrycket af det i verkligheten eller i fantasien
sedda. - Många af hans raderingar utkommo samlade
först långt efter hans död, serien Tauromachia
(tjurfäktningsmotiv) utgafs fullständigt 1855,
serien Proverbios, 18 blad, 1864 - det är om
dessa fantasier uttrycket "endast Dante kunde
skildra så" blifvit fälldt.

Af G :s målningar har en stor mängd blifvit
samlad i Pradomuseet i Madrid. Där finnas
äfven många teckningar och utkast till hans
raderingar. Äfven i akademien i Madrid är han
representerad. Likaså finnas målningar af honom
i museer i olika länder, i Louvre (4 porträtt),
i London, Bruxelles, i Berlin (både i Kaiser
Friedrich-museet och i nationalgalleriet), i
Budapest m. fl. st. Litt.: Yriarte, "G." (1867,
tämligen romantiserande), Lefort, "F. G." (1877),
De la Vinaza, "G." (1887), v. Loga, "G." (1903)
och "G:s seltene radierungen und lithographien"
(1907). med beskrifvande katalog och ill.,
Œrtel, "G." (s. å.), och J. Hoffmann,
"G. Katalog seines graphischen werkes"
(s. å.). Teckningar af G. började utgifvas
1908. G-g N.

Goyaz [gåja’th]. 1. Stat i
det inre af Brasilien, omgifven af staterna
Matto Grosso, Pará, Maranhão, Bahia och Minas
Geraes. Arealen 747,311 kvkm. 255,284 inv. (1900;
däribland 20,000 vilda indianer), 0,3 inv. på
1 kvkm. Landet är en högslätt, bevuxen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>