Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grampian-bergen - Grams metod - Gran l. Grande - Gran - Gran - Gran - Gran - Gran - Gran (Granius), Nikolaus Andreæ - Gran, Daniel - Gran, Gerhard von der Lippe - Grana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mountains, berg i Skottland, hvilka fylla hela
södra delen af de skotska högländerna, s. om
Glenmoredalen, och sträcka sig från spetsen af
halfön Cantire i nordöstlig riktning i flera
hufvudkedjor genom hela landet till Kinnaird
head, vid Nordsjön. Från Ben Nevis (1,343 m.),
de brittiska öarnas högsta berg, gå de centrala
G. i östlig riktning till trakten af Aberdeen,
med topparna Ben Alder (1,145 m.), Ben Dearg
(1,007 m.) och Glas Thula-chan (1,050 m.). Vid
Ben Muich dhui (1,309 m.), i närheten af Dees
källor, utgår en gren mot n. ö., de norra
G., vanligen kallade Cairn Gorm mountains,
under det en tredje kedja, de södra G., löper
i sydvästlig riktning nedåt Clyde-fjorden. De
särskilda bergskedjorna äro merendels skilda från
hvarandra genom djupa dalar, hvilka innesluta
långa, smala sjöar. De berömdaste äro Loch
Awe och Loch Lomond samt Loch Katrine, alla
i berglandets södra del. De större floderna
Forth, Tay, Dee, Spey flyta till Nordsjön,
ehuru de upprinna i landets västra del. På de
bergsluttningar, som omgifva sjöarna, finnes
ännu skog, men de högre delarna täckas endast af
gräs, hedar, mossor och buskar; stora torfmossar
finnas äfven. Bergmassan består hufvudsakligen
af gnejs och urskiffer, flerstädes genombruten
af granit, basalt och porfyr. Bergens måleriska
form, de vackra sjöarna och dalarna samt de
härliga utsikterna, särskildt i västra delen,
locka årligen tusentals resande. (J. F. N.)
Grams metod, bot., en metod att färga bakterier,
bestående däri, att de med gentianaviolett
färgade bakterierna behandlas med jod löst
i jodkalium och därefter med alkohol; endast
vissa bakteriearter, t. ex. tuberkelbacillen,
förblifva därvid blåsvart färgade, de
öfriga affärgas. Grams metod, som har stort
diagnostiskt värde, har blifvit förbättrad af
Günther m. fl. Bakterier, som färgas enligt
denna metod (exempelvis stafylokocker, de
flesta mikrokocker, mjältbrandsbakterien,
difteribakterien, tuberkelbacillen) , kallas
grampositiva, sådana, som ej färgas (de flesta
vibrioner och spiriller, tyfusbakterien
och coli-bakterierna), gramnegativa.
G. L-m.
Gran l. Grande, it. (af lat. grandis, stor),
mus., stor.
Gran (af lat. granum, sädeskorn). 1. Ett äldre
längdmått = 0,1 decimallinje = 10 skrupel =
0,3 mm. - 2. Såsom medicinalvikt var 1 gran =
1/20 skrupel = 1/60 drachme =1 33/80 ass. 1 gran
motsvarar 6,2 cg. Sedan 1863 begagnas de metriska
vikterna äfven i Sverige till medicinskt bruk. -
3. Såsom juvel- och pärlvikt är l gran = 1/4
karat = 1 1/16 ass = 5,1 cg. Jfr Grain.
Gran, bot. Se Abies, Coniferæ och Picea.
Gran, socknar i Uppsala län. Se Ytter-Gran och
Öfver-Gran.
Gran, pastorat på Hadeland, i Hamars stift,
Kristians amt (Norge), på östra stranden
af Randsfjorden, består af socknarna Gran,
Tingelstad och Näs. 4,154 inv. (1900). G. hör
till Norges mest sädesproducerande bygder och
är rikt på fornminnesmärken. Hufvudsocknens
kyrkor, S:t Nikolaus och Vår-Fru-kyrkan,
hvilka förskrifva sig från tiden före 1200,
ligga strax bredvid hvarann och kallas
därför Systerkyrkorna. På kyrkogården är
A. O. Vinje begrafd. I närheten står den
gamla "konventstuen", antagligen ett kloster.
O. A. Ö.
Gran. 1. (Ung. Garam) Flod i Ungern. Den
rinner upp på södra sidan af Kralova Hora
i komitatet Gömör, flyter genom en smal
dal s. om Liptau-bergen i västlig riktning,
vänder sig vid Neusohl mot s. och faller ut
i Donau nedanför Párkány (midt emot staden
Gran). Längd 275 km. Slättlandet kring flodens
nedre lopp är ofta utsatt för öfversvämningar. -
2. (Ung. Esztergom Varmegye) Komitat i västra
Ungern, på ömse sidor om Donau och kring
floden Grans nedre lopp. 1,123 kvkm. 87,651
inv. (1900), mest magyarer. Landet är i n. slätt,
i s. bergigt och producerar hufvudsakligen majs,
frukt och vin (rödvin). S. om staden Gran ligga
rika brunkolsflötsar. - 3. (Ung. Esztergom,
af lat. Strigonium) Hufvudstad i nämnda
komitat, på högra stranden af Donau, ofvanom
floden Grans utlopp. 17,909 inv. (1900) med
förstäderna. Säte för en ärkebiskop, som därjämte
är konungarikets furstprimas. G. har 9 kyrkor
och 4 kloster. Praktfull katedral, byggd 1821-56
(fullbordad först 1870). Prästseminarium och
flera andra undervisningsanstalter. Vinodling,
brännvinsbränning och yllemanufakturer. Handel
med trävaror och spannmål. - G. är en
af de äldsta städerna i Ungern och fanns
redan på den romerska tiden. Det var den
förste krönte ungerske konungens, Stefan den
heliges, födelseort och under den ungerska
monarkiens första tid rikets hufvudstad samt
den förnämsta handelsplatsen i landet, tills
det 1241 fullständigt förstördes. Sedan dess
återhämtade det sig aldrig och öfverflyglades
småningom af Buda. 1543-95 och 1605-83 tillhörde
staden turkarna. 1708 gjordes den af kejsar
Josef I till kunglig fristad.
(J. F. N,)
Gran (Granius), Nikolaus Andreæ, vetenskapsman,
f. i Strängnäs, vistades 1592 i Frankfurt am
Main och inskrefs 1598 vid universitetet i
Helmstedt, där han snart blef professor i fysik
och där han ännu 1629 nämnes som rektor. 1621
afslog han en kallelse från Gustaf II Adolf
att blifva matem. professor i Uppsala. G. egde
en stor boksamling, som tillföll universitetet
i Helmstedt. Hans omfattande lärdom intygas
af hans akademiska afhandlingar i vidt skilda
vetenskaper: 8 i fysik, 4 i retorik, 10 i
kosmografi, 1 i matematik, 5 i etik och 1 i
politik m. m.
Gran, Daniel, österrikisk historiemålare,
f. 1694, d. 1757, studerade i Neapel hos
Solimena och målade sedermera en nästan otrolig
mängd stora takfresker i kejserliga och adliga
slott samt i kyrkor och kloster i Österrike
(plafondmålningar i Wiens hofbibliotek, i
Schönbrunns slottskapell m. fl.).
Gran, Gerhard von der Lippe, norsk
litteraturhistoriker, f. 9 dec. 1856 i Bergen,
tog 1881 lärarexamen, var en tid adjunkt
i födelsestaden och vardt 1900 professor i
nordisk litteratur i Kristiania. Sedan 1890 har
G. redigerat tidskriften "Samtiden" och är sedan
1904 norsk redaktör af "Nordisk tidskrift". 1903
började han ge ut "Nordmænd i det 19:e
aarhundrede", af hvars biografier han själf
skrifvit flera (t. ex. Björnson, Ibsen, Welhaven,
Wergeland). G. har författat Norges dæmring. En
litteraturhistorisk indledning (1899).
O. A. Ö.
Grana, lat. (plur. af granum, frö, korn), farm. -
G. Coccognidii l. G. Gnidii. Se Daphne. -
G. Kermes. Se Kermeskorn. - G. moschata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
