- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
129-130

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Graningeverken - Granit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanhang hvarmed två stångjärnshammare
privilegierades vid Sollefteå, där masugnsdriften
samtidigt nedlades. Verken innehades efter
Clasons död (1747) af dennes afkomlingar
ända till 1822. Under tiden tillkom 1805
Forsse järnbruk (i Långsele socken), och
jordegendomen förstorades småningom, dels
genom direkta hemmansköp, dels genom skogsanslag
från de vid afvittringarna i senare hälften af
1700-talet afsatta kronoallmänningarna. De
häraf bildade s. k. rekognitionsskogarna
skatteköptes 1862. Verken hade emellertid från
och med 1820-talet haft växlande intressenter
(af familjerna Gavelius, Nordenfalk, von Nieroth
och Enblom) och t. o. m. en gång delats mellan
olika egare, innan de åter förenades och
sammanslogos med Holms säteri och de därunder
lydande Gålsjö och Björkå bruk till ett enda
brukskomplex, som inköptes af det 1848 bildade
Holms & Graninge (solidariska) bruksbolag. Ehuru
såväl Holm som Gålsjöverken kort därpå åter
försåldes, bibehölls firmanamnet oförändradt
ända till 1873, då det ännu bestående aktiebolaget
bildades. Järn- och ståltillverkningen, som
tidvis varit ganska omfattande, kunde efter
privilegiitidens slut i midten af 1800-talet,
bl. a. på grund af det aflägsna läget och
bristen på brytvärda grufvor i orten, ej längre
drifvas med fördel, och tillverkningsmängderna
nedgingo småningom, till dess att bruksrörelsen
helt och hållet nedlades vid samtliga verken
(1899). Jämsides med smidesnedläggningen
utvecklades emellertid trävaruhandteringen,
särskildt efter uppförandet af Bollsta ångsåg
(1861; se fig.), till bolagets
hufvudrörelse, till hvilken råmaterialen numera
så godt som uteslutande hämtas från bolagets egna
vidsträckta skogsegendomar. Dessa omfatta nästan
hela Graninge sockenområde samt större eller
mindre delar af Långsele, Helgums, Sollefteå,
Dals, Ytterlännäs, Gudmundrå, Multrå, Edsele
och Ramsele socknar inom Ångermanland, Ströms
och Hammerdals socknar inom Jämtland samt
Dorotea och Vilhelmina socknar inom Lappmarken
(tills. öfver 115,000 har, af hvilka omkr. 3,000
har inrösningsjord). Inegojorden till en del
hemman har i senare tid frånsålts. Särskildt
märkes den upplåtelse af jord, som skett till
Sollefteå köping, hvilken uppstått omkring
det likanämnda bruket, och där bolaget från
början egde all marken. Afverkningarna ha på
senare åren omfattat omkr. 430,000 sågtimmer
utom motsvarande mängder pappersved, hvilken
senare förädlas vid Forsse 1902 färdigbyggda
trämassefabrik (sliperi). Tillverkningarna ha
under sista femårsperioden i runda medeltal
utgjort 12,000 stds sågade varor och 7,000
ton torrtänkt trämassa samt omkr. 250,000
hl. träkol. Under allra senaste tid har en
ny storindustri uppstått i och med ett bättre
utnyttjande af de bolaget tillhöriga vattenfall,
af hvilka det, som bildas af Faxe älf vid
Forsse, är det förnämsta. Här har nämligen
uppförts en stor kraftstation för elektrisk
kraftöfverföring, från hvilken elektrisk ström
är afsedd för ett antal olika industriella
verk och inrättningar utefter Ångermanälfvens
floddal. Taxeringsvärdet å bolagets
samtliga fastigheter (omkr. 35,6 mtl) var 1905
3,237,800 kr. Se vidare Joh. Ax. Almquist,
"Graningeverken. Historisk skildring"
(1908). Aqut.

illustration placeholder
Bollsta ångsåg. (Till art. Graninge-verken.)



Granit (it. granito, af lat. granum, korn), petrogr.,
en massformig, kristalliniskt kornig, eruptiv bergart,
sammansatt af mineralen fältspat, kvarts och
glimmer, hvilka i allmänhet äro likformigt
fördelade inom
hela massan och icke som hos gnejsen inneha
parallell anordning. Bergarten är röd eller
grå alltefter fältspatens olika färg samt
mörkare eller ljusare alltefter hufvudsakligen
den mörka glimmerns mer eller mindre rikliga
närvaro. Om glimmern till större delen eller
h. o. h. ersättes af hornblände, kallas bergarten
hornbländegranit l. syenitgranit. Ofta ingå
som tillfällig inblandning korn af magnetit,
nästan alltid små kristaller af apatit. –

illustration placeholder
Fig. 1. Finkornig granit (nat. storl.),

polerad yta, från Örnsköldsvik.


Alltefter hufvudmineralkornens storlek är
graniten finkornig (se fig. 1), småkornig,
medelgrof eller grofkornig (se fig. 2). I
allmänhet är den jämnkornig, men stundom ligga
enstaka större fältspatskristaller liksom
inströdda i den för öfrigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:47:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbj/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free