- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
151-152

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gratiola - Gratiolet, Louis Pierre - Gratiolin - Gratiolosin - Gratis - Gratius l. Grattius Faliscus - Gratiös - Gratry, Auguste Joseph Alphonse - Grattan, hanry - Grattan, Thomas Colley - Grattius - Grattoir - Grattoni, Severino - Gratulant, Gratulation - Gratulera - Gratz - Grau, Rudolf friedrich - Graubünden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptill trubbigt fyrkantig stjälk. Bladen
äro korsvis motsatta, lansettlika, med yttre
hälften af bladkanten sågad. De rödlätta eller
hvitaktiga blommorna sitta på långa skaft
ensamma i bladvecken. - Hela den blommande
örten utgör, torkad, den i Sverige förr
officinella Herba Gratiolæ, som genom sin
halt af den skarpa glykosiden gratiolosin
verkar häftigt afförande och i för stora doser
framkallar konvulsioner m. fl. symtom från
nervsystemet. Jordgalla, förr ofta använd
efter blödningar i hjärnan ("slag"), begagnas
numera sällan. En annan af dess beståndsdelar,
glykosiden gratiolin, anses overksam.
O. T. S. (G. L-m.)

Gratiolet [grasiålä], Louis
Pierre
, fransk anatom, f. 1815, d. 1865 som
professor i jämförande anatomi vid Sorbonne,
sysselsatte sig hufvudsakligen med människo-
och däggdjurshjärnans anatomi. Jfr Fysionomik.

Gratiolin, farm. Se Gratiola.

Gratiolosin, farm. Se Gratiola.

Gratis, lat. (sammandragning af gratiis,
abl. plur. af gratia, ynnest), eg. af gunst, af
godhet; utan betalning, till skänks, för intet.

Gratius [grätsius] 1. Grattius Faliscus,
romersk skald, samtidig med Ovidius. Han
författade en lärodikt Cynegetica, hvari
han ville gifva en systematisk framställning
af jakten. Af dikten, som troligen ej blef
fullbordad, finnas kvar 541 hexametrar,
delvis dock ej bevarade i fullständigt
skick. Framställningssättet är något hårdt
och röjer icke någon poetisk talang; däremot
synes förf. ha egt eu viss sakkunskap.
R. Tdh.

Gratiös [gratsios]. Se Grace.

Gratry [-irl], Auguste
Joseph Alphonse
, kallad
Père Gratry, fransk katolsk teolog, f. 1805,
d. 1872, professor i moral vid Sorbonne (1863)
och medlem af Franska akad. (1867), tillhörde
ofelbarhetsdogmens motståndare och framter
i sina senare skrifter en inre vidhjärtad
teologi och religiös innerlighet. Efter
hans död utkom Meditations (1874).
N. S.

illustration placeholder

Grattan [grä’ten], Henry, irländsk statsman
och parlamentstalare, f. 3 juli 1746 i Dublin,
d. 4 juni 1820 i London, invaldes efter några
års verksamhet som advokat 1775 i irländska
underhuset, där han snart blef oppositionens
ledare. Han understödde 1779 Burghs och Floods
yrkanden på större handelsfrihet för Irland,
hvilken också 1780 af England, som då var
inveckladt i nordamerikanska befrielsekriget och
fruktade oroligheter på ön, måste beviljas. 1782
föreslog och genomdref han en adress till
kronan af det innehåll, att ingen församling
egde makt att stifta lagar för Irland utom
dess eget parlament - alltså icke det engelska
-, och af samma skäl som 1780 måste man i
London äfven nu gifva vika. Af tacksamhet mot
G. ville parlamentet i Dublin tilldela honom
en nationalgåfva af 100,000 pd st., af hvilken
summa han dock
mottog blott hälften. Under den följande tiden
uppträdde han för en ombildning af irländska
underhusets bristfälliga sammansättning, men
alltid fruktlöst. Stor ifver visade G., ehuru
själf protestant, för förbättrandet af sina
katolska landsmäns ställning, och 1793 antogs en
lag, genom hvilken de bl. a. erhöllo valrätt till
parlamentet; men det förslag om deras fullkomliga
likställighet med protestanterna, som han 1795
väckte, blef förkastadt. Modfälld genom upprepade
nederlag, afsade han sig kort före det irländska
upproret (1798) sin plats i underhuset, men
lät 1800 åter invälja sig däri för att bekämpa
Pitts plan till ett enda, gemensamt parlament
för Storbritannien och Irland. Regeringen
bragte emellertid "unionen" till stånd. 1805
inträdde G. i brittiska parlamentet, men vägrade
1806 att blifva medlem af Fox’ kabinett. På
sin nya plats verkade han för katolikernas
emancipation oförtrutet, men med en hofsamhet
i syfte, som förde till en brytning mellan honom
och der ultrakatolska partiet under O’Connell. -
G. var en ädel och patriotisk statsman. Som
politisk talare utmärktes han af djupa tankar,
kärnfull stil och ovanlig förmåga att hänföra,
ehuru hans yttre uppträdande led af vissa
brister. - G:s Speeches (4 bd, 1822) och
Miscellaneous works (s. å.) utgåfvos af hans son
Henry G. (medlem af underhuset 1826, d. 1859),
som ock offentliggjorde "Memoirs of the life
and times of H. G." (5 bd, 1839-46). Biogr.
af Mac Carthy (3:e uppl. 1886), Dunlop (1889),
Roxby (1902) och Zimmern (s. å.). Jfr ock
Lecky, "Leaders of public opinion in Ireland"
(1871). E. B.*

Grattan [grälen], Thomas Colley, engelsk
författare, f. 1792 i Dublin, d. 1864, ingick
mycket ung vid armén, men tog afsked redan 1816,
var 1839-53 konsul i Boston och lefde sedan i
London. Bland hans arbeten må nämnas Legends of
the Rhine and the Low countries
(1832) samt de
af Walter Scott påverkade historiska romanerna
The heiress of Brugge (1828; "Arftagerskan i
Brügge", 1837) och Jaqueline of Holland (1831).

Grattius. Se Gratius.

Grattoir [gratwär], fr., skafjärn. Se
Mezzotintogravyr.

Grattoni [-tåni], Severino, italiensk ingenjör,
f. 1816, d. 1876, byggde jämte Sommeiller
Mont-Cenis-tunneln.

Gratulant. Gratulation. Se Gratulera.

Gratulera (lat. gratulari), lyckönska. -
Gratulant, f rambärare af en lyckönskan. -
Gratulation (lat. gratnlatio), lyckönskan.

Gratz, äldre skrifform för Graz (se d. o.). .

Grau, Rudolf Friedrich, tysk protestantisk
teolog, f. 1835, d. som professor i Königsberg
1893, skref bl. a. Semiten und indogermanen in
ihrer beziehung zur religion und wissenschaft

(1864; 2:a uppl. 1867), Entwickelungsgeschichte
des neutestamentlichen schrifttums
(2 bd,
1871-72) och Bibelwerk für die gemeinde: Neues
testament
(2 bd, 1876-80; 2:a uppl. 1890).

Graubünden (rätorom. Ils Grischuns, it. I
Grigioni
, fr. Les Grisons), Schweiz’ största
kanton, omfattar landets sydöstra del och
gränsar i ö. till Tyrolen, i s. till Lombardiet,
i v. till Ticino och Uri samt i n. till Glarus,
S:t Gallen, Liechtenstein och Vorarlberg. 7,133
kvkm. 104,520 inv. (1900), 15 inv. på 1
kvkm. Kantonen är den glesast befolkade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free