Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men af dessa äro redan fem utdöda å
svärdssidan. – I Norge finnes hvarken grefskap
eller grefvevärdighet (jfr Adel, sp. 145).
I Sverige infördes den grefliga värdigheten
af Erik XIV, vid hans kröning i Uppsala 29
juni 1561, då han förlänade den åt tre sina
anförvanter: riksråden Svante Sture till
Hörningsholm, Per Brahe till Rydboholm och
Gustaf Johansson (Tre rosor) till Haga. Om
anledningarna härtill och invigningsceremonierna
se art. Friherre. Någon tid därefter erhöllo
de grefskap: Per Brahe (20 mars 1562)
Visingsborg (på Visingsö i Vättern), Svante
Sture (11 juni s. å.) Västervik (i Småland)
och Gustaf Johansson (ungef. samtidigt)
Bogesund (i Västergötland). Dessa län voro
såväl med afseende på område som de förmåner,
hvilka åtföljde dem, af jämförelsevis ringa
betydelse. Grefskapen skulle, likasom den
grefliga värdigheten och vapnet, gå i arf efter
förstfödslorätt inom vederbörande grefves äldste
sons manslinje; innehafvarna skulle ega att
uppbära den ifrån dem utgående "årliga räntan"
(d. v. s. den skatt, som från urminnes tid
utgjorts till konungen och kronan) och till
gengäld därför göra rusttjänst efter gällande
rusttjänstordning. Någon jurisdiktion inom länet
erhöll däremot ingen af de tre herrarna. För
öfrigt beviljades dem 1562 rätt att från
rusttjänst undantaga tre af sina sätesgårdar. Då
Johan III bestigit tronen (1568), blef deras
ställning väsentligen ändrad. Per Brahe fick,
9 juli 1569, till grefskapets förbättring
vidsträckta besittningar, hufvudsakligen belägna
kring södra delen af Vättern och i västra
Västergötland. (29 okt. 1602 utbyttes länsdelen
i västra Västergötland mot nya besittningar
kring södra delen af Vättern.) Svante Stures
änka erhöll 1570 än betydligare områden
i nordvästra Småland samt några gods i
Västergötland, i samband hvarmed grefskapet
fick namnet Stegeholm och Västervik. Ett nytt
grefskap, Raseborg (i Nyland), gafs (25 juni
1571) åt Sten Eriksson Leijonhufvuds änka. De
viktigaste af de villkor, hvarunder dessa län
gåfvos, voro följande. Grefskapet skulle,
efter förstfödslorätt, gå i arf inom den
grefliga ättens manslinje; innehafvaren egde
att af detsamma uppbära: 1) årliga räntan,
2) kronotionden af hela eller af större
eller mindre del af länet, 3) konungens
andel i de sakören, som ådömdes såväl
grefskapsbönderna som landbönderna på grefvens
eller grefvinnans arf- och egna gods, samt 4)
alla häradshöldingerättigheter inom länet,
med hvilket privilegium följde rättigheten att
tillsätta häradshöfding inom grefskapet. (Om
grefvens domsrätt gäller hvad som är sagdt
om friherrens domsrätt. Se Friherre.) Inom det
grefskap, hvarest ingen stad fanns (Visingsborg),
egde grefven rätt att anlägga en sådan. Grefven
skulle utgöra rusttjänsten för länet med en
välrustad karl till häst, under krigstid för
hvarje 400:e mark af uppbördsräntan, under
fredstid för hvarje 800:e. Det var grefven
tillåtet att gifva en del af grefskapets gods
åt sin husfru såsom morgongåfva, dock endast för
hennes lifstid. Änka efter den siste ättlingen
af den grefliga manslinjen egde rätt att under
sitt änkestånd behålla grefskapet. Yngre söner
skulle erhålla en penningsumma och döttrarna,
när de gifte sig, en hemgift l. brudskatt. Efter
Sigismunds nederlag i striden mot hertig Karl
(1598) fråndömdes Visingsborgs grefskap den
dåv. innehafvaren,
grefve E. Brahe, och öfverlämnades 12 dec. 1600
åt dennes broder Magnus. Äfven grefskapet
Raseborg indrogs 1600 till kronan från grefve
Axel Leijonhufvud, men gafs s. å. åt hans
broder Maurits, efter hvars död hans hustru
och barn behöllo det till 1607, då det mot en
afträdessumma af 12,000 dal. gafs åt Axels yngre
son Sten. – Under Sigismunds och Karl IX:s tid
(1592–1611) tillkommo inga nya grefskap. Gustaf
II Adolf åter utdelade två, nämligen Läckö
(i Västergötland vid Vänern) åt Jakob De
la Gardie (10 maj 1615) och Pernau (i
Livland) åt grefve Frans Bernhard von Thurn (16
okt. 1627). Däremot hemföllo till kronan genom
de grefliga ätternas utslocknande grefskapet
Bogesund och Stureska grefskapet Stegeholm och
Västervik. Till följd af Sten Leijonhufvuds
stämplingar mot riket sekvestrerades grefskapet
Raseborg 1632, hvarefter det 1636 genom laga
dom fråntogs honom och gafs åt hans broder Johan
Kasimirs änka och söner. Sedan drottning Kristina
1644 öfvertagit regeringen, mångdubblade hon
inom kort grefskapens antal. Sålunda gaf hon
åt Axel Oxenstierna (20 nov. 1645) grefskapet
Södermöre (i Småland), åt Gustaf II Adolfs
naturlige son Gustaf Gustafsson (20 aug. 1646)
Vasaborg (i Egentliga Finland), åt Lennart
Torstenson (5 febr. 1647) Ortala (i Uppland,
hvartill 9 febr. 1648 lades Norrtälje stad),
åt Magnus Gabriel De la Gardie (25 nov. 1648)
Arensburg (på Ösel). På en och samma dag, 26 mars
1651, utdelade hon icke mindre än sex grefskap,
nämligen: åt Johan Banérs son, Gustaf Adam Banér
Sordavala (i Keksholms län), åt Gustaf Horn
Björneborg (i Satakunta), åt Hans Kristofer von
Königsmarck Västervik och Stegeholm (i Småland),
åt Gabriel Bengtsson Oxenstierna Korsholm
och Vasa (i Österbotten, betydligt förstoradt
17 april 1652), åt Fredrik Stenbock Bogesund
(i Västergötland, ökadt med en stor donation
i Halland 20 maj 1653) samt åt Karl Gustaf
Wrangel Salmis (i Keksholms län). Vidare
gaf hon åt Ture Gabrielsson Oxenstierna (10
nov. 1651) Kronoborg (i Keksholms län), åt Arvid
Wittenberg (3 jan. 1652) Nyborg (i Keksholms
län), åt Klas Tott (20 mars 1652) Karleborg (i
Österbotten, betydligt utvidgadt 20 juli 1653),
åt Axel Lillie (20 maj 1652) Lillienborg (i
Halland), åt Lars Kagg (2 okt. 1653) Mariestad
(i Västergötland), åt Robert Douglas (28 maj
1654) Skeninge (i Östergötland), åt Kristofer
Karl von Schlippenbach (l juni 1654) Sköfde
(i Västergötland) och åt Anton von Steinberg
(2 juni 1654) Enköping (i Uppland). Samtidigt
med att dessa län utdelades, förstorades
högst betydligt de gamla grefskapen Raseborg
(20 dec. 1649), Läckö (16 april 1651) och
särskildt Visingsborg (dels genom donationer
28 juli 1646 samt 5 april och 6 okt. 1647,
dels genom en mängd Per Brahe den yngres
köp och byten). Därjämte gaf drottningen
exspektans eller successionsrätt åt M. G. De
la Gardies bröder 25 nov. 1648 till Arensburg,
åt T. G. Oxenstiernas broder Johan och brorson
Gabriel Gabrielsson 10 nov. 1651 till Kronoborg
och åt F. Stenbocks bröder Erik och Gustaf
Otto 27 mars 1651 till Bogesund. För öfrigt må
anmärkas, att Königsmarcks och Stenbocks grefskap
icke omfattade samma besittningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
