Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve - Grefvefejden - Grefvekrona - Grefvens tid - Grefvie - Grefvinnan Huntingdons samfund - Greg, William Rathbone - Gregariner - Greger Bengtsson - Greger larsson - Greger Magnusson - Greger Mattsson - Gregers Magnusson - Grégesilke l. Grézesilke - Gregh, Fernand Charles Félix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som Gustaf Johanssons och Sturarnas län af
samma namn. – Om den förbättring i förmåner
grefvarna, likasom friherrarna, erhöllo genom
det s. k. privilegiet för adeln 7 dec. 1644 se
Friherre. Den ojämförligt största delen af de
från grefskapet utgående skatterna var således
numera grefvarnas tillhörighet. Sedermera
utfärdade drottning Kristina, 26 jan. och
2 juni 1651, förklaringar öfver en del af
deras privilegier, hvarigenom bl. a. dels
fördelar beviljades dem med afseende på deras
jurisdiktion inom länen och deras ställning
till hofrätterna, dels åtskilliga föreskrifter
gåfvos rörande deras husfruars morgongåfvor, de
yngre sönernas lösen samt döttrarnas brudskatter
o. s. v., dels och förnämligast viktiga förmåner
förunnades dem för de städer, som de enligt
grefvebrefven hade rätt att anlägga inom sina
grefskap. Under de första tio åren skulle de
nämligen för dessa vara fria från all tunga och
besvär samt efter denna tid ega att inom dem
uppbära halfva lilla tullen och en tredjedel af
accisen. Af den sistnämnda skulle i öfrigt en
tredjedel tillfalla stadens borgmästare och
råd och den andra gå till kronan. Grefven
hade rätt att tillsätta egna tullnärer
och uppbördsmän för accisen. Borgerskapet
skulle åtnjuta "stadslag och rätt" som andra
rikets städer och erhålla särskild marknadsdag,
hvarjämte åt de städer, som anlades vid kusterna,
tillförsäkrades åtskilliga förmåner med afseende
på sjöfarten. – De af Gustaf Adolf och Kristina
utfärdade privilegierna skilde sig för öfrigt,
för så vidt de berörde grefvarnas familj- och
länsförhållanden, endast i några punkter från
de af Johan III gifna och väsentligen däri,
att den grefliga värdigheten gafs åt grefvens
både manliga och kvinnliga bröstarfvingar. Om
grefvarnas och friherrarnas politiska ställning
i följd af 1626 års Riddarhusordning samt
grefskapens behandling vid 1655 års reduktion,
se Friherre och Reduktion. Äfven efter 1655
bibehöll dock grefveståndet under det närmast
följande fjärdedels seklet sin ställning i
samhället tämligen orubbad. Några nya grefvar
utnämndes jämväl, och ett grefskap af betydligt
område, Sölvesborg (i Blekinge), gafs af
Karl X Gustaf 10 mars 1658 åt dansken Korfits
Ulfeld. Länet fråndömdes honom visserligen 1660,
men gafs 11 dec. s. å. åt Lars Kagg, som af
drottning Kristina, då hon 1653 förlänade honom
Mariestad, fått löfte om ett bättre grefskap i
framtiden. Sedan Kagg dött utan mansarfvingar,
fick K. G. Wrangel, 14 sept. 1665, tillbyta
sig det mot grefskapet Salmis (i Keksholms
län). Därjämte erhöll M. G. De la Gardie,
8 april 1661, till ersättning för Arensburg
(som han 1654 måst afstå, då Ösel anslogs till
drottning Kristinas underhåll) grefskapet Pernau,
hvilket, efter von Thurnska ättens utslocknande
på svärdssidan, hemfallit till kronan. Slutligen
blef Karl X Gustafs naturlige son, Gustaf
Carlson, utnämnd till grefve, 9 mars 1674,
och erhöll det honom förut donerade Börringe (i
Skåne) till grefskap. – Om grefskapen vid 1680
års reduktion, om förbudet 1688 för grefvar att
i sina titlar bära sina forna läns namn samt om
grefvarnas förändrade ställning på riddarhuset
i följd af klassindelningens upphäfvande se
Friherre. Efter 1809 ega grefvarna icke några
särskilda företrädesrättigheter framför den
öfriga adeln.
– Antalet grefliga ätter, som introducerats
på svenska riddarhuset, utgjorde 1906
142, däraf dock blott 60 kvarlefde.
G. F. (S. C.)
Grefvefejden, det krig, som lybeckarna började
med Danmark 1534, innan någon ny konung blifvit
vald efter Fredrik I. Namnet härrör däraf,
att lybeckarnas anförare var grefve Kristofer
af Oldenburg, och kriget börjades under den
förevändning, att man ville återuppsätta Kristian
II på tronen, men i verkligheten för att försvara
Lybecks makt och handelsvälde i Norden, hvarför
också Sverige deltog i detsamma på den nyvalde
konung Kristian III:s sida. Grefvefejden,
hvars viktigaste tilldragelser voro slagen
vid Öxnebjerg på Fyn, 11 juni 1535, och den
svensk-danska flottans segrar vid Bornholm och
Svendborg, 9 och 16 juni s. å., slutades först
1536, då Malmö och Köpenhamn efter långvarig
belägring kapitulerade. Kriget är i synnerhet
märkvärdigt genom de samtida brytningarna mellan
reformationen och katolicismen och emellan de
lägre stånden och adeln samt framför allt genom
det allvarsamma bondeupproret i Nörrejylland,
hvars resultat blef adelsväldets befästande i
Danmark. Se vidare Bondekrig och Wullenwever.
E. Ebg. (Fr. W.)
Grefvekrona, her. Se Krona.
Grefvens tid, eg. lycklig tid (se Brahe,
sp. 1418); läglig tid.
Grefvie. 1. Socken i Kristianstads län, Bjäre
härad. 4,558 har. 1,740 inv. (1907). Annex
till Förslöf, Lunds stift, Bjäre kontrakt. –
2. Socknar i Malmöhus län. Se Mellan-Grefvie
och Östra Grefvie.
Grefvinnan Huntingdons samfund [ha’ntiijdans]. Se
England, sp. 598.
Greg [gre’g], William Rathbone, engelsk
skriftställare, f. 1809 i Manchester, d. 1881 i
Wimbledon, var först fabriksegare, men egnade
sig från 1850 åt skriftställarverksamhet i
liberal anda samt innehade 1856-77 ett par
tjänstemannabefattningar. Bland hans många
skrifter märkas främst Creed of christendom
(1851; 8:e uppl. 1883), ett lifligt
uppmärksammadt religiös-kritiskt arbete,
Enigmas of life (1872; 18:e uppl. med biografi
af förf. 1891) och Miscellaneous essays (2
bd, 1881-84). G. var en ifrig filantrop, men
uttalade sig i en mängd uppsatser skeptiskt
om demokratiens öfverdrifna förhoppningar om
hvad som genom lagstiftningsreformer kunde
åstadkommas. Jfr en uppsats om G. af John
Morley i dennes "Critical miscellanies".
V. S-g.
Gregariner, zool. Se Protozoer.
Greger Bengtsson. Se Läma.
Greger Larsson. Se Borastus, G.
Greger Magnusson. Se Läma.
Greger Mattsson. Se Lilja.
Gregers Magnusson. Se Ekaätten.
Grégesilke [grēʃ-] l. Grèzesilke, fr. soie
grége l. soie grèze (af it. greggio,
rå), det från silkeskokongerna
afhasplade råsilket. Se Sidenindustri.
G. A. W.
Gregh [gräg], Fernand Charles Félix, fransk
skald och kritiker, f. 1873 i Paris, debuterade
som hänförd beundrare af Victor Hugo och metrisk
nydanare. Diktsamlingen La maison de l’enfance
(1897) erhöll pris af Franska akademien och
följdes af La beauté de vivre (1900), <i>Les clartés
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
