Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekisk-katolska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Patriarken Gennadios’ (se denne) trosbekännelse
till Muhammed II efter Konstantinopels
eröfring har ock vunnit stort anseende inom
den ortodoxa kyrkan. Alla öfriga "symboliska"
skrifter ha blott arbiträr giltighet; mest
spridd är den ryska katekesen, författad af
metropoliten i Moskva Filaret (d. 1867). 3)
Den gemensamma kulten. Detta enhetsband är
det viktigaste, når äfven de breda lagren,
som intet veta om kanonisk rätt eller ortodoxa
dogmer. Den grekiskkatolska kyrkan är ju ock
främst kultkyrka. Visserligen finnes ej ett
gemensamt kultspråk; fyra olika användas f. n.:
kyrkogrekiska (ung. = nya testamentets, helt
olika det moderna talspråket), kyrkoslaviska
(balkanslavernas gamla språk, nu något olika
utformadt i Bulgarien, Serbien och Ryssland),
rumäniska och arabiska. Men till innehållet är
kulten fortfarande nästan identiskt lika inom
alla ortodoxa landskyrkor. Detta framträder redan
i beräkningen af det kyrkliga året, afvisandet
af den gregorianska kalendern. Skillnaden mellan
den julianska och den gregorianska kalendern
utgör sedan 1900 13 dagar.
- Formen för kyrkobyggnaden har öfverallt
samma typiska karaktär; här må blott erinras om
ikonostasen (se d. o.). - Helgon, fastetider
och fester äro delvis säregna för den grekiska
kyrkan. Till de redan otaliga helgonen
komma efter de kyrkliga myndigheternas pröfning
ständigt nya; den ortodoxa kyrkan har ej som den
romerska utbildat någon kanonisationsprocess.
Man beder i grekiska kyrkan ej blott till,
utan äfven för helgonen; dessa tänkas på så vis
kunna nå allt högre grader af "gudomlighet"
(ett exempel på det nyplatonska grunddraget
i den grekiska kristendomen). Den ortodoxe
kristne lefver för öfrigt på ett helt annat sätt
tillsammans med sina helgon än den romerske. För
den lägre ortodoxa befolkningen spela
helgonbilderna en sådan roll, att de faktiskt
ersätta Gud. Naturligen äro de undergörande.
I högsta grad gäller det sagda om jungfru
Maria. - Fyra stora årliga fastor, eg. om 40
dagar, hållas: fastan före påsk, apostlafastan
från söndagen efter pingst, Mariafastan från
1 aug. och adventfastan. Endast fastan före
påsk hålles dock verkligen ut i 40 dagar.
Då grekiska kyrkan ej fastar lördag och
söndag, drager dess fasta 8 veckor mot romerska
kyrkans 6 1/2; från Fotios’ tid är detta en af de
viktigaste skiljepunkterna mellan kyrkorna.
Fastorna iakttagas för öfrigt strängare än inom
romerska kyrkan (se Fasta), ehuru de inom de
bildade klasserna under västerländskt inflytande
numera starkt aftaga.
- Festerna äro flera än i den romerska kyrkan;
de pläga uppdelas i stora, mellanstora
och mindre. De stora äro 12 (däribland
främst påsk, jul, himmelsfärden, pingst,
Jordanfesten, korsuppsättandets fest 14 sept.,
Marias reningsfest 2 febr. och Dormitio Mariæ 15
aug.). Ehuru åtskilliga mindre kyrkofester äro
borgerliga arbetsdagar, blifva för de ortodoxe
knappt 250-270 arbetsdagar på året. Formerna för
dessa festers firande äro öfverallt desamma. -
Viktigast är dock, att äfven mysterierna,
sakramenten, öfverallt inom den ortodoxa kyrkan
bevarats lika. Sedan konsiliet i Lyon 1274 räknar
den ortodoxa kyrkan sju stora mysterier, hvilka
dock ej fullt sammanfalla med den romerska
kyrkans sju sakrament. De äro a) dopet, med
väsentligen den gamla kyrkans dopritual med
exorcism etc.; det förrättas genom hufvudets
neddoppning 3 gånger; nöddop genom lekman är
tillåtet. På grekiskt område förnekas
giltigheten af de västerländska kyrkornas dop utan
neddoppning, på ryskt område erkännes det. b)
Omedelbart förbunden med dopet är smörjelsen,
då den döpte öfver hela kroppen smörjes med
en doftrik salfva (myron), sammansatt af 40
olika substanser. Dopet utplånar synderna,
smörjeisen förmedlar pånyttfödelsen. För
den senare fordras ovillkorligen präst.
c) Eucharistien, det underbaraste och
innehållsrikaste mysteriet. Nattvarden utdelas
till både präster och lekmän, äfven barn, under
båda formerna på så vis, att brödet brutet
lägges i kalken, varmt vatten tillsättes, och
blandningen räckes med en sked. Brödet måste vara
syradt, en af de viktigaste skiljepunkterna från
Västern. Lärorna om transubstantiationen och
mässoffret finnas, om ock i något annan mening
än inom den romerska kyrkan; hostian tillbedes
ej. d) Boten (metanoia), som teologiskt
motiveras på samma sätt som i romerska kyrkan,
men vida mindre betonas och därför ock har den
minst utvecklade ritualen. Blott en gång
om året anses en ortodox kristen behöfva gå
till bikten, som är privatbikt, e) Böneoljan
(euchelaion), ett hufvudmysterium, som på
visst sätt motsvarar romerska kyrkans "sista
smörjelse", men som användes vid sjukdom,
just då hopp om kroppsligt tillfrisknande
finnes; dettas vinnande är hufvudmålet. Man
bör ofta upprepa detta mysterium, om man
har råd därtill. Sju präster böra medverka,
ehuru man nödtvungen kan nöja sig med en. f)
Äktenskapets kyrkliga stadfästande är genom sin
rika ritual ett verkningsfullt mysterium. Eljest
hör det mest till kanoniska rättens område, g)
Prästvigningen genom handpåläggning af biskopen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
